Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geser (Gaser) - Gesims - Gesîret el Birbe - Gesius, Bartholomäus - Gesner (Gessner), Konrad von - Gesner, Johann Matthias - Gesnera - Gesneraceæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geser (Gaser), kanaanitisk konungastad i Palestina,
mellan Beth-Horon och Medelhafvet (Jos. 16:
3), nära Efraims södra gräns, 6,5 km. n. v. om
nuv. byn Amvas. Ehuru staden af Josua gafs åt
leviterna (Jos. 21: 21), beboddes den fortfarande af
kanaaniterna ända till Salomos tid, då den förstördes
af Farao i Egypten och gafs åt hans dotter, Salomos
hustru, till hemgift (1 Kon.-b. 9: 16). Sedan den
blifvit återuppbyggd, var den en för hufvudstadens
försvar vigtig fästning.
Gesims (T. gesims, af kollektiv-partikeln ge, och
sims, list, således egentl. sammanställning af flere
olika lister), byggnadsk., krönande l. horisontelt
afdelande listverk, t. ex. tak- (hufvud-, krans-)gesims,
hvilken uppåt afslutar en byggnads väggar
(Fr. corniche), gördel-gesims, som vanligen betecknar
skilnaden mellan olika våningar, panel-, dörr-,
fönster-gesims, som bildar krön å en panel, öfver
en dörr- eller fönsteröppning, o. s. v. Gesimserna,
olika inom olika byggnadsstilar, äro enklare eller
rikare, alltefter som de äro sammansatta af färre
eller flere enkla grundformer. De vigtigaste bland
dessa äro stafven (rundstafven) hålkälen, karnisen,
skrålisten, bandet och platten. I den doriska
stilen är kransgesimsen på hängplattens undersida
försedd med droppar och mutuler, i den joniska
med tandsnitt. På romerska och efter dem bildade
renaissancebyggnader stödes ofta kransgesimsen af
konsoler. Upk.
Gesîret el Birbe. Se Filai.
Gesius, Bartholomäus, tysk tonsättare, var
omkr. 1600 kantor i Frankfurt an der Oder. Död
omkr. 1613. Han var på sin tid en bland de
flitigaste och anseddaste kyrkliga tonsättare och
skref en mängd kyrkosånger af alla slag samt det
teoretiska arbetet Synopsis musicae practicae (1609).
A. L.
Gesner (Gessner), Konrad von, schweizisk naturforskare
och polyhistor, född i Zürich d. 26 Mars 1516,
studerade naturvetenskap och medicin i Strassburg,
Bourges och Paris, erhöll 1536 en skolläraresyssla
i sin födelsestad och blef 1537 professor i grekiska
språket i Lausanne. Sedan han 1541 blifvit medicine
doktor i Basel, nedsatte han sig som praktiserande
läkare i Zürich, hvarjämte han erhöll en plats som
lärare i naturvetenskap vid dervarande gymnasium. Död
i Zürich d. 13 Dec. 1565. Såväl böjelse som
bohofvet af ökade inkomster förde honom in på
författarebanan. Redan tidigare hade han utgifvit ett
grekisk-latinskt lexikon samt åtskilliga medicinska
afhandlingar, men det arbete, som först gjorde honom
känd i vida kretsar, var Bibliotheca universalis,
seu catalogus omnium scriptorum in tribus linguis
etc. (1545–55; 4 del.), en katalog öfver alla då kända
arbeten på latin, grekiska och hebreiska, i hvilken
han lemnar en massa bibliografiska upplysningar och
kritiska anmärkningar. Andra delen utkom 1548 under
titeln Pandectarum, sive partitionum universalium libri
XXI, en real-katalog öfver den tidens vetande, ordnadt
efter dettas olika grenar (endast 19 böcker utkommo
då; den 21:sta, en teologisk encyklopedi, utkom 1549,
men den 20:de, som skulle behandla medicinen, blef
aldrig fullbordad). –
Naturalhistorien var emellertid den vetenskap, hvarmed
G. mest sysselsatte sig. Redan från sin första ungdom
hade han samlat, studerat, beskrifvit och afritat
naturhistoriska föremål, understödd dervid af lärda
vänner i hela Europa. Hans förnämsta arbete på detta
område är Historia animalium (1551–87, ofullbordad),
genom hvilket han blef den vetenskapliga zoologiens
grundläggare. På dess illustrationer nedlade han
synnerlig omsorg; t. o. m. Albrecht Dürer biträdde
honom dervid. Han hade äfven gjort betydande samlingar
till ett botaniskt arbete i samma stil som det
zoloogiska, men hann blott till förberedelser. Nära
200 år efter hans död utgafs det under titeln
Stirpium historia (1753–59). Hans hufvudförtjenst om
botaniken är att han uppdagade befruktningsdelarnas
stora betydelse, undersökte dem och efter dem sökte
uppvisa växternas slägtskap. Bland hans öfriga arbeten
inom olika vetenskapsgrenar må nämnas Mithridates,
sive de differentia linguarum (1555), som är det
första försöket i jämförande språkvetenskap. – G. har
blifvit kallad den tyske Plinius, och efter honom
har växtslägtet Gesnera sitt namn.
Gesner, Johann Matthias, tysk vetenskapsman, f. 1691,
blef 1715 bibliotekarie och konrektor i Weimar samt
erhöll derefter flere befordringar på skolvägen,
till dess han 1734 blef professor och senare äfven
bibliotekarie vid universitetet i Göttingen. Död
1761. Utom hans förnämsta verk, Novus linguae
et eruditionis romanae thesaurus (1747–48),
förtjena nämnas Chrestomathia Ciceroniana (1717;
7:de uppl. 1775), Chrestomathia graeca (1731; ny
uppl. 1818) samt hans upplagor af gamla klassiker:
"Scriptores rei rusticae veteres latini" (1735;
ny uppl. 1794–96), Plinius d. y. (1735–39; 3:dje
uppl. 1770), Lucianus (1743), Horatius’ ekloger
(1752), Qvintilianus (1738) m. fl.
Gesnera Mart, bot., växtslägte af fam. Gesneraceae,
kl. Didynamia L., ordn. Angiospermia. Arterna
äro örter, hvilkas hemland äro Amerikas
tropiska delar. Bland dem äro många vackra,
i växthus och boningsrum odlade prydnadsväxter,
t. ex. G. magnifica Loud., G. zebrina Paxt. m. fl.
Ldt.
Gesneraceae, bot., växtfamilj af dikotyledonernas
afdelning. Liksom öfriga växter af gruppen
Labiatiflorae (t. ex., bland svenska familjer,
Personatae eller Scrophularineae samt Labiatae)
hafva de vanligen tvåläppig krona samt 4 ståndare,
af hvilka två äro längre. Från samslägtingarna
skiljas de bland annat genom sitt enrummiga,
med två väggställda fästen för fröämnena försedda
fruktämne. De flesta hithörande växter äro örter med
ett karakteristiskt yttre; de hafva saftiga stammar,
motsatta, kranssittande eller strödda blad utan
stipler; bladen liksom stammarna äro ofta tjocka och
saftiga, mjukhåriga eller glatta. Kronorna hafva ofta
lysande färg (eldröda, gulröda o. s. v. samt inuti
fläckiga); de äro vanligen stora och praktfulla,
hvarför många arter odlas som prydnadsväxter. –
Familjen innefattar omkr. 700 arter, fördelade i 71
slägten och växande i alla varmare land. Arter af
slägtena Gloxinia, Achimenes, Gesnera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
