Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ghyczy, Koloman von - Ghys, Joseph - Giacomelli, Hector - Giacometti, Paolo - Giacomotti, Félix Henri - Giacosa, Giuseppe - Giallo antico - Giambelli - Giambellini - Gianbellini - Gianelli, Peter Leonhard - Gianibelli, l. Giambelli, Federigo - Giannone, Pietro - Giannone, Pietro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han den rena personalunionen. 1867 bekämpade han
"försoningen" mellan Österrike och Ungern, men
verkade sedermera för ett närmare bestämmande af
delegationernas verkningskrets och Ungerns bidrag till
de gemensamma utgifterna. Först 1873, då det deákska
partiet upplöste sig och en betänklig finansiel kris
bröt ut öfver Ungern, bildade han ett mellanparti, som
ställde sig på förlikningens ståndpunkt. 1874 blef
han finansminister i kabinettet Bitto, men afgick
redan 1875, jämte den öfriga ministèren, då hans
budgetförslag förkastades af representationen. 1875
valdes han åter till president i underhuset.
Ghys, Joseph, belgisk violinist, född 1804,
utbildad af Lafont, gjorde från sitt tjugonde år
konstresor genom Europa (Stockholm 1843), hvarunder
han för sitt högst sirliga och eleganta spel fick
utomordentligt erkännande. Död i Petersburg 1848.
A. L.
Giacomelli [dsjakå-], Hector, fransk tecknare,
f. 1822, har med ornament och andra kompositioner på
ett utmärkt sätt illustrerat en mängd praktverk, såsom
Le livre de mes petits enfants af Delapalme (1866),
L’oiseau och L’insecte af Michelet (1876), Les mois af
Coppée (1877), The birds’ world (1878), Les nids af
Thuriet (1879) m. fl. G. har äfven utfört de initialer
och ornamentsteckningar, som pryda "Dorés bibel".
Giacometti [dsjakå-], Paolo, italiensk
skådespelsförfattare, f. 1816, rönte redan såsom
20-årig yngling sådan framgång med sin dram
Rosilda, att han beslöt helt och hållet egna sig
åt författareskap. Under loppet af många år följde
han såsom författare med än ett, än ett annat af de
i Italien vanliga kringvandrande teatersällskapen
och utvecklade derunder, trots sjukdom och husliga
bekymmer, en stark poetisk alstringskraft. Hans
skådespel, som visserligen lida af rätt betydande fel,
men ständigt äro rika på effekt, äro omtyckta öfver
hela Italien, ej minst af de stora konstnärerna
Ristori, Rossi och Salvini, och hafva genom dem
äfven banat sig en väg till utlandets scener. I
Stockholm hafva uppförts hans tragedier Elisabetta,
regina d’Inghilterra (1853), Giuditta (1857), Maria
Antoinetta (1870), alla under Ristoris gästspel åren
1879 och 1880, samt La morte civile ("Corrado",
1879). Främst bland hans sorgspel skattas
Sofocle (1860). Bland komedierna märkas Il poeta e la
ballerina, som mottogs med utomordentligt bifall
på alla italienska scener, La donna (1850), Il
fisionomista (s. å.), La donna in seconde nozze
(1851). En samling af hans valda stycken, Teatro
scelto, utkom 1859–60.
Giacomotti [dsjakå-], Felix Henri, fransk
historiemålare, f. 1828, lärjunge af Picot, har utfört
mytologiska bilder, med stor frihet i kompositionen
och af en starkt sinlig prägel, samt religiösa
målningar, som i allmänhet hafva en verldslig, nästan
teatralisk karakter. Hans många porträtt skildras
som karakteristiskt uppfattade och smakfullt utförda.
Giacosa [dsjakå-], Giuseppe, italiensk
skådespelsförfattare, f. 1847, har förvärfvat sig en
stor popularitet i Italien genom sina alsters
smakfulla form och spirituella innehåll. Främst bland hans
arbeten ställas de i samlingen Scene e commedie (1873)
intagna styckena La partita a scachi, Trionfo d’amore,
Il marito amante della moglie och Il fratello d’armi.
Giallo antico [dsjallå], Ital., en dyrbar, gul,
rödstrimmig marmorart, som hemtades från Numidien
och mycket nyttjades af den antika bildhuggarekonsten.
Giambelli [dsja-]. Se Gianibelli.
Giambellini [dsja-]. Se Bellini 3).
Gianbellini [dsjan-], Se Bellini 3).
Gianelli [dsja-], Peter Leonhard, dansk
medaljgravör, född d. 27 Okt. 1767 i Köpenhamn,
vid hvars konstakademi han tidigt började sina
studier. Såsom dennas pensionär vistades han 1791–96
uti Italien, der han, i synnerhet i Rom, öfvade sig
i medaljgravörskonsten. 1798 blef han medlem af
Köpenhamns konstakademi och 1800 kungl. medaljör vid
myntet. Död d. 23 Dec. 1807. G. var en dugtig konstnär
i sitt fack, men föga produktiv. Bland hans bästa
arbeten må nämnas Konstakademiens stora silfvermedalj
och en Skådepenning med anledning af slafhandelns
upphäfvande (1792). – Äfven G:s son, Harald G.,
f. 1803, var en lofvande medaljör, men hans utveckling
hämmades af sjukdom, och han dog redan 1832.
Gianibelli [dsjani-] 1. Giambelli, Federigo,
italiensk ingeniör i 16:de årh., var först verksam
som krigsbyggmästare i sitt fädernesland och bosatte
sig sedermera i Antwerpen, vid hvars belägring
1585 han företog åtskilliga arbeten till stadens
skydd. Sedermera begaf han sig till England, der han
1588 befäste Greenwich och några andra punkter på
kusten mot den spanska armadan. Mot denna utrustade
han åtta brännare, med hvilka han på höjden af
Dunkerque (s. å.) anställde stor skada bland de
spanska skeppen. Död i London, okändt när.
Giannone [dsjannå-], Pietro, italiensk författare,
f. 1676, utgaf 1723 sitt berömda arbete Storia civile
del regno di Napoli (flere gånger omtryckt), som
ådrog honom förföljelser från presterskapets sida
och vistades derefter åtskilliga år i landsflykt,
men lockades slutligen in på Savojens område
och fängslades. Död i fängelse 1748. Öfriga af
G. författade skrifter äro: Lettera intorno al
dominio del mare adriatico etc., Il triregno,
ossia del regno del cielo, della terra e del papa
och Opere postume (1760; ny uppl. 1768).
Giannone [dsjannå-], Pietro, italiensk skald och
patriot,f. 1790, deltog i Napoleons fälttåg, uppträdde
sedan offentligt som improvisatör, väckte för sina
revolutionära tendenser mycket stor entusiasm å ena
sidan och förargelse å andra sidan, blef slutligen
fängslad, företog efter sitt frigifvande resor i
Frankrike och England samt bosatte sig slutligen i
Paris. Som president för "Associazione italiana"
spelade han derstädes en betydande rol bland de
italienska emigranterna. Från Paris skickade han
1848 en skara frivilliga (500 man) till Italien och
återvände kort derefter sjelf till sitt fädernesland,
men skickades snart tillbaka till Paris såsom
sekreterare vid den toscanska beskickningen. Från 1861
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
