Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gladstone, William Ewart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformer inom landet var det program, som
G. uppställde och med orygglig konseqvens sökte
förverkliga. England förblef derför neutralt i
kriget mellan Frankrike och Tyskland (1870–71),
tillät Ryssland att ostrattadt afskudda sig de
bestämmelser i Paris-freden (1856), som inskränkte
dess suveränitetsrättigheter i Svarta hafvet, och
gaf i Alabamafrågan efter för Nord-Amerikas förenta
stater. Af de reformer, som G., trots öfverhusets
envisa motstånd, lyckades genomdrifva, står den
irländska statskyrkans upphäfvande främst. Vidare
förtjena särskildt nämnas en irländsk "landbill"
till förbättrande af de irländska arrendatorernas
usla ställning, upphäfvandet af det i engelska armén
dittills brukliga köpet af officersfullmakter, en
tidsenlig folkskolelag samt slutligen införandet af
sluten omröstning vid parlamentsval. Men genom hvarje
ny reform, som G. genomförde, stötte han ett eller
annat mäktigt intresse, en eller annan samhällsklass
för hufvudet och ökade sålunda sina och kabinettets
motståndare. Dertill kom, att hans konseqvent
tillämpade fredspolitik vid flere tillfällen sårade
den engelska nationalstoltheten. Följden blef
att den liberala majoriteten i underhuset alltmer
minskades, så att ministèren vid omröstningen om den
irländska universitetsbillen, d. 12 Mars 1873, råkade
i minoriteten (284 röster mot 287). G. inlemnade
genast sin afskedsansökan, men måste återtaga den, då
Disraeli förklarade, att han icke ansåge torypartiet
starkt nog för att bilda ett kabinett. Genom att
sjelf öfvertaga finansportföljen och genom Brights
återinträde i kabinettet sökte G. stärka regeringens
ställning, och han lyckades äfven verkligen
genomdrifva domstolsväsendets reformerande och ett
par andra reformer, men det visade sig likväl, att
ministèren förlorat sin prestige. G. beslöt derför
att vädja till landet. Underhuset upplöstes (d. 24
Jan. 1874), och nya val utskrefvos. Dessa utföllo helt
och hållet till torypartiets fördel. G. sjelf lyckades
endast med svårighet blifva återvald i Greenwich. Det
konservativa partiet erhöll en betydlig majoritet, G:s
ministèr afgick, och Disraeli fick d. 16 Febr. 1874
i uppdrag att bilda ett nytt kabinett. I ett öppet
bref till lord Granville afsade sig G. då ledningen
af det liberala partiet, under förklaring att han
ämnade draga sig tillbaka från allt aktivt deltagande
i det politiska lifvet. Literära sysselsättningar och
ett lugnt familjelif på det vackra Hawarden Castle
tycktes nu vara mer i hans smak än parlamentariska
strider. Men de händelser, som föregingo det
rysk-turkiska kriget (1877), ryckte honom från hans
studier. Han uttalade sig kraftigt mot turkarna, såväl
i tal på folkmöten och i underhuset som i åtskilliga
broschyrer, bland hvilka The Bulgarian horrors and
the Question of the East (1876) väckte det största
uppseende. Med outtröttlig kraft, ja nästan med
raseri anföll G. lord Beaconsfields (Disraelis)
utrikespolitik, i synnerhet det gagnlösa, farliga
kriget i Afganistan. Verkan af G:s anfall blef fullt
synbar först då, när efter parlamentets upplösning,
d. 25 Mars 1880, nya val skulle företagas. Aldrig
förr hade öfver hela landet en så våldsam
valstrid förts, och nästan öfverallt var antalet af
dem, som afgåfvo sina röster, större än vid något
föregående tillfälle. Af alla de omtvistade valen
var emellertid det i Mid-Lothian i Skotland det,
som väckte det största intresset. Ty der uppträdde
G. som kandidat mot lord Dalkeith, en ifrig tory, som
i förra parlamentet representerat denna valkrets,
der hans familj egde vidsträckta jordagods och
ett sekelgammalt inflytande. Striden, hvarunder G:s
passionerade vältalighet framträdde i hela sin glans,
följdes med spändt intresse af hela Europa och slutade
med seger för G., hvilken dessutom äfven valdes
af Leeds. När valen voro afslutade, visade det sig,
att det nya underhuset bestod af 353 liberala, 237
konservativa och 62 irländska "homerulers". Till
följd af valens utgång inlemnade lord Beaconsfield
torykabinettets afskedsansökan, och d. 23 April 1880
uppdrog drottningen åt G. att bilda ett nytt kabinett,
som d. 28 s. m. var färdigbildadt. Nästan alla nyanser
af det liberala partiet – från högaristokratiska
whigs, såsom hertigen af Argyll (hvilken dock
sedermera utgått ur kabinettet), markisen af
Hartington och lorderna Spencer och Granville, till
stränga radikaler, såsom Bright och Chamberlain –
voro der representerade. Sjelf blef G. på en gång
premierminister ("first lord of the treasury") och
finansminister ("chancellor of the exchequer"). Under
de tvänne år, som det nya kabinettet tet egt bestånd,
har det hufvudsakligen haft att sysselsätta sig
med de från Irland hotande farorna. Redan d. 26
Juli 1880 genomdref G. i underhuset en irländsk
"compensation bill", afsedd att lindra de irländske
arrendatorernas betryck, som obestridligen utgör
en af de förnämsta orsakerna till oroligheterna i
Irland. Men denna bill förkastades af öfverhuset
(d. 3 Aug. s. å.) med ofantlig majoritet. Emellertid
tilltogo de agrariska förbrytelserna i Irland under
höstens och vinterns lopp på ett så fruktansvärdt
sätt, att G. ansåg sig böra lemna allt annat å
sido för att rädda Irland. Parlamentet inkallades
redan till d. 6 Jan. 1881, en månad tidigare än
vanligt. Efter exempellöst långvariga och våldsamma
debatter genomdref G. d. 25 Febr. i underhuset en
irländsk tvångslag, hvarigenom regeringen utrustades
med utomordentlig makt för att kufva hvarje
upprorsförsök och häkta hvarje uppviglare. Äfven
öfverhuset antog denna tvångslag, genom hvars
energiska tillämpande det sedermera lyckades
regeringen att, åtminstone någorlunda, återställa
ordningen på ön. Men tvångslagen var endast afsedd
att för tillfället undertrycka sjukdomens symtom,
icke att bota sjukdomen sjelf. Ty Irland var sjukt,
ja dödssjukt, till följd af i århundraden fortsatta
misshandlingar från sina engelska beherskares
sida. För att bota denna fruktansvärda, kroniska, af
många för obotlig ansedda sjukdom, föreslog G. och
genomdref, efter ansträngningar utan like, först
i underhuset (i Maj) och derefter i öfverhuset (i
Aug.) sin irländska "landbill", en åtgärd af nästan
socialistisk prägel, som beröfvar de irländske
jordegarna den fria dispositionsrätten öfver sin
jordegendom och tillförsäkrar arrendatorerna den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
