Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 5. Folkvisor - Grimnesmål / 1263-1264 (1882) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasfabrikation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den andra med en utvidgning, hvarmed större eller
mindre portioner glasmassa upphemtas ur degeln (se
vidst. teckn., fig. A). För att lättare



kunna handteras omslutes pipan på midten af ett
trärör. Hela arbetssättet beror på den utomordentliga
segheten och plasticiteten hos glasmassan, som
göra, att man genom inblåsning af luft genom pipans
munstycke kan uppblåsa den vid andra änden sittande
glasklumpen till en ihålig kula, som sedermera genom
hvarjehanda handgrepp erhåller olika former. – Andra
vid glasblåsningen använda redskap äro valsplattan,
en på golfvet liggande, med flere fördjupningar
försedd träkloss (fig. B), träformar, saxar, tänger,
nafvel- l. häftjern. – För att gifva ett begrepp
om förloppet vid glasblåsningen torde vara enklast
att beskrifva arbetssättet vid tillverkningen af
t. ex. en butelj. Med pipans knapp upphemtas ur
pottan en portion glasmassa, hvars undre del under
omvridning och inblåsning af litet luft afrundas i en
af valsplattans fördjupningar. Om för litet glasmassa
medföljt vid första indoppningen, upphemtas mera, och
afrundningen mot valsplattan förnyas. Öfre delen af
glasklumpen hoptränges derefter med ett jern, så att
den erhåller formen a (se fig.). Derefter inblåses
under ständig omvridning och en pendelartad rörelse
af pipans nedre del mera luft, hvarigenom ämnet
erhåller sin tillbörliga vidd, b. Flaskan införes
derpå i träformen c, allt under fortsatt kraftig
blåsning, hvarigenom väggarna erhålla sin cylindriska
form. Derefter uppvärmes buteljens botten samtidigt
med att handtlangaren värmer ett nafveljern, e, och
på detsamma upphemtar en liten bit glasmassa. Denna
fästes nu midt under buteljens botten, hvilken under
vissa handgrepp intryckes, så att den erhåller den
bekanta skapnaden d. Pipan afspränges derpå från
flaskan, och halsänden uppvärmes, hvarvid nafveljernet
tjenar till

handtag; den tjockare ringen kring mynningen bildar man
antingen genom att med ett jernbleck omvika kanten,
eller genom att linda en remsa seg glasmassa rundt
derom. Med ett slag skiljes derefter nafveljernet från
buteljens botten. De ofta förekommande värmningarna
verkställas i en särskild, med smältugnen förenad
eller bredvid densamma stående mindre ugn, trummelugn,
med rund arbetsöppning. – På liknande sätt tillverkas
allt så kalladt småglas, d. v. s. glas, som
användes till husgerådsartiklar, såsom karaffiner,
dricksglas, vinglas, skålar o. s. v. En stor del
af arbetet göres ofta först sedan pjesen blifvit
fäst på nafveljernet, och i anseende till glasets
stora plasticitet vid denna temperatur låter det
lätt utföra sig med de enklaste redskap. Dock
är man vid denna industri i hög grad beroende af
arbetarens skicklighet. Formar af trä eller metall,
för att gifva pjesen dess slutliga form, användas
hufvudsakligen för finare glassorter, som vidare
skola bearbetas genom slipning. Vid glashyttor
för tillverkning af finare småglas är derför ett
sliperi ett nödvändigt tillbehör. – Tillverkningen
af fönsterrutor, eller s. k. taffelglas, tillgår
på analogt sätt, ehuru man der har större massor
att behandla och ett mera ansträngande arbete. Sedan
genom upprepade indoppningar i degeln en tillräckligt
stor glasqvantitet blifvit upphemtad på pipan,
utdrifves den under ihållande blåsning och upprepade
svängningar, till en aflång päronformig blåsa,
hvars botten först öppnas genom att starkt blåsa i
densamma, medan den innehålles i trummelugnen. Sedan
kanterna blifvit afjämnade med saxen erhåller glaset
genom centrifugalkraftens inverkan under starka
svängningar en cylindrisk form. Från den sålunda
bildade cylindern, eller s. k. valsen, afspränger
man derefter den vid pipan fästa halsen och uppskär
den längs efter med diamant eller ett glödgadt
jern. Valsarna införas derefter i liggande ställning
i den s. k. sträckugnen, der glaset uppmjukas så
mycket, att cylindern upprullar sig sjelf, hvarefter
skifvan med ett passande verktyg utjämnas på den
s. k. sträckstenen. – Det äldre, numera helt och
hållet öfvergifna. sättet att tillverka fönsterglas
bestod deruti att man genom att hålla pipan rätt upp
och ned förskaffade sig en tillplattad blåsa, hvilken
derefter öfverflyttades på ett nafveljern, som hölls i
mycket hastigt roterande rörelse. Man fick derigenom
en stor rund skifva. som dock i midten, omkring
fästjernet, var tjockare. Sedan denna inre lins,
det s. k. oxögat, blifvit utskuren och glasskifvan
itudelad, erhöllos tvänne halfmånformiga skifvor,
s. k. månglas, ur hvilka rutorna utskuros. Detta
glas blef emellertid mycket ojämnare och fulare än
det nu för tiden tillverkade valsglaset. – Den sista
operationen vid all glasblåsning är att införa det
ännu varma glaset i den s. k. kylugnen, der det får
långsamt afsvalna, hvarigenom dess skörhet i betydlig
grad minskas. Ett härtill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>