Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glimåkra - Glinka, 1. Sergej Nikolajevitj - Glinka, 2. Foedor Nikolajevitj - Glinka, 3. Michael Ivanovitj - Glinski, Michael - Gliom l. nevrogliom - Glires - Glissando, glissicato - Glisson, Francis - Glissonska kapseln - Glis vulgaris, vanliga sjusofvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Glimåkra, socken i Kristianstads län, Östra Göinge
härad. Arealen 16,202 har. 3,660 innev. (1880). Regalt
pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Östra Göinge
kontrakt.
Glinka. 1. Sergej Nikolajevitj G., rysk författare,
född 1774 (71), tjenade 1796–99 i hären, slog sig
sedermera ned i Moskva såsom författare, men grep
under kriget 1806–07 åter till svärdet. 1827 blef
han censor och afled 1847. Han förvärfvade sig ett
namn företrädesvis genom en Rysk historia för ungdom
(1817–18; ny uppl. 1822) och Läsning för barn (1821),
skref äfven ett par sorgespel, öfversatte Youngs
"Natt-tankar" samt utgaf 1808–21 Russkij vestnik
("Ryske budbäraren"), som innehåller vigtiga material
till Rysslands historia. – 2. Feodor Nikolajevitj
G., den förres broder, rysk författare, f. 1788,
deltog 1805–06 och, såsom Miloradovitjs adjutant,
1812–14 i kriget mot Frankrike, hvarefter han såsom
öfverste tjenstgjorde hos Miloradovitj, när denne
blifvit militärguvernör i Petersburg. 1826 blef han
"till följd af deltagande i en hemlig förbindelse"
(med dekabristerna) förvisad till Petrosavodsk, men
benådades efter några år och fick slutligen titeln
verkligt statsråd. Som militärisk skriftställare
utmärkte G. sig genom En rysk officers bref
angående fälttågen 1805–06 och 1812–15 (1815), Drag
ur Kosciuszkos lif (s. å.) och Skisser från slaget
vid Borodino (1839). Som skald förvärfvade han sig
ett namn genom sina poetiska öfversättningar af
psalmerna, Jobs bok och profeterna (1826) och sina
om en religiös och patriotisk hänförelse vittnande
Minnen från år 1812 m. m. Hans beskrifvande
dikt Karelija ili satotsjenie Marfy Ioanovny
(1830; Karelen eller Marta Johannovnas fångenskap)
innehåller ypperliga naturskildringar. – Hans maka,
Avdotja Pavlovna G. (f. 1795, d. 1863), författade en
mängd noveller och uppbyggelseskrifter. – 3. Michael
Ivanovitj G., rysk tonsättare, den förres brorson,
föddes 1804 på godset Novospaskoje i guvernementet
Smolensk, var först lärjunge af Field och fortsatte
efter 1830 sina studier dels i Italien, dels i
Berlin under Dehn. Återkommen till fosterlandet 1834,
skref han den ryktbara och utomordentligt populära
operan Sjisn za tsarja (Lifvet för tzaren), som med
mycket stort bifall uppfördes i Petersburg 1836,
förskaffade honom plats af kejserlig hofkapellmästare
och sedermera blef ansedd som Rysslands första
nationalopera, emedan den, ehuru röjande intryck
såväl från italienarna som från Méhul och Cherubini,
först afgjordt anslagit den ryska folktonen. Ännu mera
var detta fallet med den följande operan, Russlan et
Ludmilla (1842). På 1840-talet begaf sig G. åter ut
på resor, till Frankrike, Spanien och Tyskland. Död
i Berlin 1857. G. är i sjelfva verket grundläggaren
af den moderna, rysk-nationella kompositörskolan med
dess representanter: Scrov, Dargomisjky, Tsjajkovsky,
Rimskij-Korsakov m. fl. Han skref äfven en mängd
romanser, orkestersaker (Kamarinskaja, Jota
arragonese) m. m. 3. A.. L.
Glinski, Michael, furst G., polsk partigängare,
född i slutet af 1400-talet, stod högt i
gunst hos polske konungen Alexander (1501–06),
men blef inför dennes efterträdare, Sigismund I
(1507–48), beskylld för att hafva eftersträfvat
kronan och förklarades förlustig sina egendomar och
sin värdighet. Törstande efter hämd, begaf sig G. i
ryske storfursten Vasilij Ivanovitjs tjenst, eröfrade
för dennes räkning 1514 Smolensk och tillfogade Polen
mycken skada. Då Vasilij icke höll sina löften till
G., sökte denne försona sig med Sigismund, men Vasilij
upptäckte denna plan och kastade G. i fängelse. Genom
att öfvergå till den grekiska kyrkan återförskaffade
han sig friheten och blef efter Vasilijs död (1533)
förmyndare för de unge furstarna. Storfurstens enka,
Helena, lät snart häkta och i fängelset blända G. Han
dog 1534. Skalderna hafva besjungit G:s lif, och den
polske författaren Wezyk har gjort honom till hjelte
i en tragedi.
Gliom 1. nevrogliom (af Grek. nevron, nerv, och
glia, lim, nervkitt eller central nervsystemets
bindsubstans), med., svulst eller tumör i
nervsystemets centraldelar, företrädesvis i hjernan,
retina, synnerven och hörselnerven. F. B.
Gilres, zool. Se Gnagare.
Glissando, glissicato, Ital., musikt., lätt och glatt
framglidande, särskildt såsom föredragsbeteckning för
passager, hvilka på pianots undertangenter (sällan
öfvertangenter) skola utföras glidande med ett finger.
A. L.
Glisson, Francis, engelsk anatom och fysiolog,
f. 1596, studerade i Cambridge medicin och blef der
professor 1636. Omkr. 1650 kom han till London och
bodde der den återstående delen af sitt lif. På gamla
dagar valdes han till president för the College of
physicians. Död 1677. G. var den förste – i skriften
De natura substantiae energeticae (1672) –, som
uppställde begreppet om de organiska väfnadernas
retbarhet (irritabilitet), hvilken följdrika tanke
omkring 80 år senare af Haller utvecklades till en
af biologiens vigtigaste hörnstenar. I sin Anatomia
hepatis (1654) beskref G. bl. a. den efter honom
benämnda kapsel, som kläder portåderns förgreningar
i lefvern. Hans Opera omnia utkommo 1691 och 1711.
Glissonska kapseln, anat., den först af F. Glisson
noggrannt beskrifna täta bindväfshinna, som i lefvern
kläder portåderns, lefverarterens och lefvergångarnas
förgreningar. R. T-dt.
Glis vulgaris, vanliga sjusofvaren, zool., är mera
känd till namnet än till utseendet. Han hör till
samma familj som den äfven i Sverige förekommande
hasselmusen, liknar ekorren till utseendet, men
har smalare hufvud, sofver om dagen, söker sin
föda under den mörkare delen af dygnet, springer
snabbt och klättrar förträffligt, men kan ej taga
långa språng. Sjusofvarens kropp är 16 cm. och
hans svans 13 cm. lång. Ofvan är han enfärgadt,
ljusare eller mörkare, askgrå, under mjölkhvit,
silfverglänsande. Bland kindtänderna äro två, i midten
befintliga, större. Han är hemma i södra och östra
Europa samt förekommer äfven i södra Tyskland. Han
är ovanligt glupsk, lefver af ek- och bokållon samt
hasselnötter, men försmår icke häller valnötter,
kastanjer och söta, saftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
