Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Goldsborough, Lewis Malesherbes - Goldschmids aneroid - Goldschmidt, Hermann - Goldschmidt, Meyer Aaron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Goldsborough [-börrå], Lewis Malesherbes,
amerikansk amiral, f. 1805, förde 1861–62, hvilket
senare år han utnämndes till konteramiral, befäl
öfver nordatlantiska blockadeskadern, med uppgift att
bevaka kusterna af Virginia och Nord-Carolina. Med 17
lätta fartyg, förande 48 kanoner, samt en transport af
16,000 man, under befäl af general Burnside, ledde han
expeditionen till Koanoke jämte följande operationer
på Nord-Carolinas kust. G. lemnade tjensten 1873 och
dog 1877. O. E. G. N.
Goldschmids aneroid. Se Barometer.
Goldschmidt, Hermann, tysk målare och astronom,
f. 1802, egnade sig först åt målarekonsten,
som han studerade under Schnorr och Cornelius
i München. 1834 bosatte han sig i Paris, der han
fortfor att arbeta som historiemålare. 1847 började
han dessutom sysselsätta sig med astronomi. Från
fönstren i sin bostad upptäckte han, med en ej
synnerligen stor kikare, under åren 1852–61 ej
mindre än 14 småplaneter. Död i Fontainebleau 1866.
A. L-n.
Goldschmidt, Meyer Aaron, dansk författare, föddes,
af judiska föräldrar, i Vordingborg d. 26 Okt. 1819,
blef student 1836 och filosofie kandidat 1837 samt
erhöll 1877 professors titel. G. är en af de mest
betydande andliga krafter, som den semitiska stammen
skänkt norden. Efter att 1837–39 hafva utgifvit
en liten landsortstidning, "Nestved ugeblad",
flyttade han till Köpenhamn, hvarest han 1840
uppsatte skämtbladet "Corsaren", hvars bitande
qvickheter väl hufvudsakligen träffade enväldets
personer och förhållanden, men äfven stundom
riktades mot framtidsmännen, då G. fann dessa
blotta någon svag punkt. Anfallen mot regeringen
utsatte tidningen för oupphörliga indragningar
och åtal – en gång (1843) måste G. sitta några
månader i fängelse –, men bidrogo endast till att
göra den mera omtyckt och fruktad, ända till dess
G. sammanstötte med Sören Kierkegård. Utmanad af den
"besynnerlige" grubblaren, hade "Corsaren" gjort
honom till föremål för det skoningslösaste hån,
låtande förstå, att Kierkegård icke var annat an en
egenkär paradoxjägare och en högmodig narr. En enda
"förkrossande" blick af Kierkegård, då G. en gång
mötte honom på gatan, väckte dennes samvete med
sådan styrka, att han beslöt nedlägga "Corsaren"
(Okt. 1846). Emellertid hade G. börjat sin verksamhet
som novellist, med berättelsen En jöde (1845),
hvars helt och hållet nya ämne, judarnas ställning
till tidens samhälls- och kulturförhållanden, var
behandladt med stor originalitet och smak. Derefter
följde ett band mindre Fortällinger (1846), några
särdeles tilltalande. 1846–47 gjorde han en längre
resa till Italien och Schweiz, hvarest han kom i
personlig beröring med några af det europeiska
revolutionspartiets ledare och säkerligen blef
förtrogen med de åsigter, till hvilkas målsman han
gjorde sig i den 1847 grundlagda månadsskriften (från
1848 veckoskriften) "Nord og syd". I "Corsaren" hade
G. visserligen angripit enväldet, men han hade aldrig
tillhört det national-liberala framstegspartiet. Under
det att dettas hufvudmål var att befria Danmark från
beroendet af Tyskland (i främsta rummet att göra ett
slut på den danska nationalitetens undertryckande
i Sönderjylland) och att bevisa alla nordbors
nationella enhet, var hufvudsaken för G. "friheten";
och medan de national-liberale till följd deraf
närmast strafvade efter en ombildning af den högsta
styrelsen, på det denna icke längre måtte kunna tjena
schleswig-holsteinismen, ville G., att folket, genom
utvidgad kommunal frihet och en bättre undervisning,
genom jury-inrättningens införande o. s. v., skulle
småningom uppfostras till sjelfstyrelse. Genom
denna olikhet i uppfattning kom G. efter 1848
i skarp opposition mot det segerrika, då till en
viss grad herskande partiet och förband sig med den
gamla tidens män, hvilka framför allt ville bevara
helstaten, d. v. s. förbindelsen med Holstein. Detta
försatte honom i en skef ställning, som medförde
bittra strider med gamla vänner (bl. a. Ploug)
och aflägsnade många dansksinnade män från honom,
på samma gång som han (1851) ursinnigt angreps från
en helt annan sida, nämligen af den förste danske
socialisten, F. Drejer. Emellertid hade "Nord og
syd" en vidsträckt spridning och utöfvade ett stort
inflytande, icke i politiskt hänseende, men dels
genom de mångfaldiga upplysningar, som der gåfvos om
det öfriga Europa och om alla vigtigare kulturfrågor,
dels genom en merendels utmärkt literär kritik samt
slutligen genom en alltid smakfull och behaglig,
ofta snillrik framställning. I "Nord og syd" började
G. (1852) sin omfångsrikaste berättelse, Hjemlös,
som till sist fyllde nästan hela tidskriften och
afslutades först 1857, med 3:dje delen (d. v. s. 5:te
bandet, ty andra delen utgör tre band). Den innehåller
en väl, ofta snillrikt uppfattad och fint tecknad bild
af tidens andliga kultur. G:s motståndare funno den
osammanhängande, men i sjelfva verket sammanhålles
hela det stora ämnet af en enda djup grundtanke:
att det menskliga lifvet är underkastadt en på
samma gång strängt rättfärdig och kärleksfullt
uppfostrande vedergällningslag, en hemligt verkande
"nemesis". (Denna uppfattning möter oss på många
andra ställen i G:s författareskap och är kärnan i
hans moralisk-religiösa lifsåskådning.) "Nord og syd"
nedlades 1859, och G. reste åter utrikes. Under den
tilltagande spänningen mellan Danmark och Tyskland
blef det klart för G., att Danmark måste uppgifva
Holstein för att rädda Slesvig, äfven om ett krig
derigenom skulle blifva oundvikligt: han blef
eiderdansk, och i ett nytt veckoblad, "Hjemme og
ude" (1861) förfäktade han denna politik, på nytt
i opposition mot den dåvarande national-liberala
regeringen. Snart drog sig emellertid G. fullkomligt
tillbaka från den politiska diskussionen. 1859–60
utgaf han, under titeln Blandede skrifter, ett
urval af "Nord og syds" innehåll, hufvudsakligen
noveller och skisser. 1860 började G. skrifva för
scenen. Dit höra En skavank (1860; 2:dra uppl. 1867),
Rabbi Eliezer (1861; 2:dra uppl. 1869), I den anden
verden (1862; 2:dra uppl. 1869) – alla tre uppförda
- och Svedenborgs ungdom (1863). I den dramatiska
framställningsformen uppnådde G. likväl icke den höga
ståndpunkt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
