Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gosport, befäst hamnstad i engelska grefskapet Hants (Hampshire) - Gossaert (Gossart), Jan - Gosse, Nicolas Louis François - Gosse, Philip Henry - Gosse, Edmund William - Gosse (rättare Gossé), François Joseph - Gosselin, Pascal François Joseph
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gosport, befäst hamnstad i engelska grefskapet Hants
(Hampshire), vid vestra sidan af Portsmouths hamn,
förenad med nämnda stad genom en ångfärja. Omkr. 7,400
innev. Storartade bagerier och bryggerier samt
krutmagasin och ankarsmedjor m. m. för flottans behof.
Gossaert (Gossart), Jan, flandrisk målare, kallad Jean
de Mabuse efter sin födelsestad Maubeuge i Hennegau
(sjelf tecknade han sig oftast Malbodius), föddes
omkr. 1470. Han var samtida med Albrecht Dürer
och en af de mest begåfvade nordiska konstnärer på
sin tid. 1503 slog han sig ned i Antwerpen, och
1508 ledsagade han Filip, bastarden af Burgund,
till Italien, der han lärde sig renaissancens
uppfattning och form. Enligt Vasari var han en af
de förste, som från Italien till Flandern förde
"det rätta sättet att måla historier, fulla af
nakna figurer och poesi". Just detta hans sätt
att med den gammalflandriska formen amalgamera
italiensk fann bifall och efterhärmning bland
hans landsmän. Men derför bär G. också en del af
ansvaret för den manierism, som blef en följd af
denna blandning. Hemkommen arbetade han i åtskilliga
nederländska städer och i tjenst hos olika furstar,
men flyttade slutligen tillbaka till Antwerpen,
der han dog 1541 (icke 1532, såsom hittills varit
angifvet). – G:s ungdomsarbeten förråda inflytande
af äldre flandriska målare, särskildt Q. Massys,
och höra i tekniskt hänseende till de bästa inom
den äldre flandriska skolan. Färgen är ännu varm och
blomstrande, teckningen genomtänkt och precis samt
formen utomordentligt genomförd, under det att dock
känslan lider af en viss tomhet. G:s hufvudarbete
från denna tid är Konungarnas tillbedjan (på Howard
Castle i England). Till samma tid höra en Tronande
madonna (i Palermos museum) och en Madonna (i
Ambrosiana i Milano). Hans senare italianiserande
verk utmärka sig för prakt i den arkitektoniska
omgifningen och sorgfällig modellering, men
likna i det minutiösa utförandet mera Italiens
quattrocentister än cinquecentisterna, hvilkas
samtida G. var. I färgen äro dessa hans arbeten
friska, men kalla, i andligt uttryck afsigtliga och
tomma. Ett hufvudarbete från denna tid är S. Lukas
målande madonnan (i Prags domkyrka). På G:s egna
samtida imponerade mest Kristus’ nedtagande från
korset, i kyrkan i Middelburg. Albrecht Dürer
såg och beskref denna tafla 1520; hon brann med
kyrkan 1568. Otillfredsställande äro G:s mytologiska
scener, t. ex. Danaë, i München, bättre en genrebild,
Guldvägerskan, i Berlin. Deremot finnas af honom flere
porträtt, som äro förträffliga, t. ex. Kristian II:s
i Danmark barn (i Hampton-Court i London). C. R. N.
Gosse [gåss], Nicolas Louis François, fransk
historiemålare, f. 1787, d. 1878, lärjunge af Vincent,
utbildade sig till en virtuosmålare, som smyckade
en mängd offentliga byggnader med dekorativa och
monumentala målningar, utförda efter den smak,
som beherskade 1800-talets första årtionden. Bland
hans mera betydande taflor må nämnas Konungarnas
tillbedjan, Edvard IV:s söner, S. Vincent de Paul,
Napoleon I mottager i Tilsit 1807 drottning Louise
af Preussen samt Napoleons och Alexanders möte i
Erfurt (de båda sistnämnda i Versailles’ historiska
museum).
Gosse [gåss]. 1. Philip Henry G., engelsk zoolog,
f. 1810, fick 1827 anställning på ett kontor i
Newfoundland och använde der sina lediga stunder
att samla insekter och studera dem. Senare besökte
han i zoologiskt syfte Nedre Canada och Förenta
staterna. Hemkommen till England 1839, utgaf han 1840
en skildring af sina forskningsresor under titeln The
canadian naturalist. 1844 reste han till Jamaica,
hvars foglar han beskref i arbetet The birds of
Jamaica (1847). Senare har han egnat sig åt studiet
af de mikroskopiska djuren, särskildt åt rotifererna,
öfver hvilka han offentliggjort tvänne afhandlingar
i "Philosophical transactions". Derjämte började
han bearbeta vissa hafsdjur och offentliggjorde i
sitt mest betydande verk, Actinologia britannica;
a history of the british sea anemones and corals
(1860), resultaten af dessa forskningar. G. har för
öfrigt utgifvit en mängd vetenskapliga och populära
skrifter. Sedan 1856 är han ledamot af Royal society
i London. – 2. Edmund William G., engelsk författare,
den föregåendes son, född d. 21 Sept. 1849, blef
1867 amanuens i British museum och 1875 translator i
Board of trade. Han har utgifvit åtskilliga poetiska
arbeten: en samling lyriska skaldestycken, On viol
and flute (1873), ett sorgespel, King Erik (1876),
ett drama, The unknown lover (1878), New poems
(1879), Northern studies: Essays on Scandinavia
(s. å.), English odes (1881), samt lemnat bidrag
till "Cornhill magazine", "Athenæum", "Academy"
m. fl. tidskrifter, bestående af kritiska studier
rörande gammal-engelsk poesi samt skandinavisk och
holländsk literatur, hvilken han särskildt studerat
vid besök i Skandinavien (1872 och 1874) och Holland
(1877). 1877–79 skref han bref om engelsk konst och
literatur till "Ny illustrerad tidning".
Gossec (rättare Gossé), François Joseph, belgisk
kompositör, f. 1734, utbildades i Antwerpen och
blef i Paris först ledare af privatkapell (hos La
Popelinière 1751 och hos prins Conti 1762). År 1770
grundade han den berömda "Concert des amateurs", och
1784 uppdrogs åt honom organisationen af "L’école
royale de chant". När denna skola 1795 utvidgades
till "Conservatoire de musique", erhöll han jämte
Cherubini och Lesueur inspektionen deröfver samt blef
medlem af Franska institutet. Död 1829. – G. intog
som tonsättare en betydande rang, framför allt genom
sina symfonier, stråkqvartetter, andliga stycken
(Requiem, La nativité) och patriotiska festhymner
under revolutionstiden (À la divinité, À l’étre
suprème, Serment républicain). Han var så att säga
republikens officielle kompositör. Mera förgätna äro
hans operakompositioner, bland hvilka i Stockholm äro
gifna Skärgårdsflickan (1789) samt en ballett till
"Iphigenie i Tauriden" (1783). A. L.
Gosselin [gåssöläng], Pascal François
Joseph, fransk geograf, f. 1751, invaldes 1789 i
nationalförsamlingen samt i Franska akademien
och utnämndes 1799 till meduppsyningsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
