Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grangier, Louis René Antoine de la Marinière - Grangärde - Granhammar - Granhult - Granicus - 1. Granier de Cassagnac, Adolphe de - 2. Granier de Cassagnac, Paul Adolphe Marie Prosper de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grangier [grangsjie], Louis René Antoine de la
Marinière, fransk publicist och politiker (dotterson
till Napoleon I:s läkare, baron Dubois), f. 1814,
uppträdde under Ludvig Filips regering (1830–48)
såsom förfäktare af venstra centerns åsigter
samt skref en mängd tidningsuppsatser, bland
dessa i "le Constitutionel" Dix lettres sur les
élections anglaises (10 bref om de offentliga valen
i England). Han invaldes efter andra kejsaredömets
fall (1870) bland folkrepresentanterna samt blef
1871 kabinettschef hos Thiers och 1872 prefekt
i depart. Haute-Marne, men måste den 24 Maj 1873
lemna denna plats och återgick då till privatlifvet.
C. v. F.
Grangärde, socken i Kopparbergs län, till större delen
tillhörande Grangärde tingslag, till en mindre del
(Laxsjö och Räms skriftlag) Stora Tuna och Gustafs
tingslag. Arealen (utom Räms skriftlag) 74,982
har. 8,116 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af
2;dra kl., Vesterås stift, Norrbärke kontrakt.
Granhammar, gods i Ryds och Näs socknar, Upsala län,
vid segelleden till Upsala, omfattar 9 mtl, med en
egovidd af 1,649 har, hvaraf 499 har åker och 47 har
äng. Taxeringsvärde 286,000 kr. G. omnämnes 1344
såsom tillhörande Upsala domkyrkas byggnadsfond,
beboddes 1432 af väpnaren Birger Olofsson (Soop)
och kom derefter till slägten Örnflycht, af hvars
medlemmar den från Gustaf Vasas historia bekante
Arendt Pehrsson egde godset. Genom arf öfvergick
G. till ätten Rosencrantz, hvilken sålde det 1669
till riksrådet frih. Gust. Soop, derefter genom
gifte till fältmarskalken grefve Axel Wachtmeister
och genom hans dotter till generallöjtnanten
grefve Hans von Fersen samt åter genom deras
dotter till öfverståthållaren frih. J. A. von
Lantingshausen. Genom arf kom G. 1856 till den
nuvarande egaren, frih. Erik Rålamb.
Granhult. 1. Kommun i Kronobergs län, Uppvidinge härad,
förenad till en kyrkosocken med Nottebäck. – 2. Bruks-
och landtegendom i Ramsbergs socken, Örebro län, i
närheten af sjön Glien. 7 617/640 mtl, med tillhörande
Bergshytte och Nyhammars jernbruk samt hälften
i Gammelbo masugn, såg och tegelbruk taxerade
till 588,400 kr. (1879). G. eges af Klotens bruks
aktiebolag. Vid Bergshyttan och Nyhammar tillverkades
1879 omkr. 790,000 kg. stångjern.
Granicus (Grek. Granikos), liten flod i det forna
Mysien (nordvestra delen af Mindre Asien), bekant
genom den seger (den första), som Alexander den store
vann öfver perserna, i Maj 334 f. Kr. Perserna
under Memnon stodo, 40,000 man starka, bakom
floden. Alexander hade lika mycket folk och
öfvergick floden med båda flyglarna, rytteriet i
teten. Dessa anföllo persernas flyglar, som bestodo
af rytteri, och drefvo dem på flykten samt krossade
derefter det i persernas midt ställda fotfolket.
C. O. N.
1. Granier de Cassagnac [granje dö
kassanjack], Adolphe de, fransk journalist och politiker,
född d. 12 Aug. 1808 i Averon-Bergelle, depart. Gers,
kom 1832 till Paris, der han såsom medarbetare i
åtskilliga tidningar gjorde sig bemärkt
genom den tygellösa djerfheten i sitt språk
samt ådrog sig många tvister och processer. Före
1848 var G. en ifrig och väl betald försvarare af
orleanska dynastien, men slöt sig efter dennas fall
till prins Louis Napoléon, fordrade Frankrikes
räddning genom ett statsstreck och öfverhopade
orleanska familjen med smädelser. 1852–70 hade han,
som vid valen alltid uppträdde såsom regeringens
kandidat, plats i Lagstiftande kåren, der han
tillhörde den s. k. arkadiska gruppen, samt var
tillika redaktör för åtskilliga tidningar, bland
dem "Pays". En hetsig polemik, ultrakonservativa
och absolutistiska åsigter, processer och dueller
gjorde hans namn beryktadt. Efter Napoleons fall
(1870) lefde G. i hans närhet vid Wilhelmshöhe
och sedan i Bruxelles, der han uppsatte den
ultrabonapartistiska tidningen "Le drapeau", men
återvände efter freden 1871 till Paris. Der utgaf
han å nyo "Pays", grundade derefter "L’ordre", skref
i "Le figaro" samt tog en framstående del i det
bonapartistiska partiets åtgöranden. Vid valen 1876
och 1877 erhöll G. plats i deputeradekammaren. Död
1880. G. utgaf flere historiska verk, bl. a. Histoire
des classes ouvrières et de classes bourgeoises (1837;
"Arbetsklassens historia", 1843), Histoire des classes
nobles et des classes anoblies (1840; "Adelsklassens
historia", 1843), Histoire des causes de la révolution
française (1850), Histoire du Directoire (1851–56) och
Histoire de la chute de Louis Philippe etc. (1857),
i hvilka den ofta bristfälliga källforskningen och
partiskheten i synpunkten öfverskylas af den lifliga
framställningen. Bland G:s öfriga skrifter må anföras:
Histoire des origines de la langue française (1872),
Histoire populaire illustrée de Napoléon III (1874),
Souvenirs du second empire (1879), romanerna Danaë
(1840), La reine des prairies (1859) och Le chevalier
de Midrane (1877) samt reseskildringen Voyage aux
Antilles françaises (1842–44).
2. Granier de Cassagnac [granje dö kassanjack],
Paul Adolphe Marie Prosper de, fransk journalist och
politiker, den föregåendes son, f. 1843 på Guadeloupe,
debuterade såsom journalist 1864 i den af Clarétie
m. fl. redigerade "Le Diogène", ingick 1866 i den
af fadern redigerade officiösa tidningen "Pays",
hvars hufvudredaktör han kort derefter blef, och
öfverträffade fadern sjelf genom ett lidelsefullt
skrifsätt samt mängden af processer och dueller
(bl. a. med A. Scholl, H. Rochefort, G. Flourens). Vid
utbrottet af fransk-tyska kriget (1870), ingick
han såsom frivillig vid 1:sta zuavregementet
(divisionen Douay), råkade i fångenskap vid
Sedan och internerades för någon tid i Kosel. 1871
uppsatte G. i Gers en politisk tidning "L’appel au
peuple" och återtog 1872 vid återkomsten till Paris
redaktionen af "Pays" samt arbetade såväl der som utom
tidningen öppet för Napoleonernas återuppsättande
på tronen. 1876 och 1877 valdes G. till medlem
af nationalförsamlingen, der han störde ordningen
genom att systematiskt falla andra i talet samt genom
häftiga utfall och personliga angrepp, och hvarifrån
han 1878 blef utesluten. Han invaldes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
