Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grevesmöhlen, Karl August - Gréville, Henry - Grévin, Alfred - Grévy, 1. François Jules Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit alldeles främmande för sin forna sysselsättning
som spion, utan inlemnat rapporter till dåvarande
riksståthållaren, grefve Sandels; men om detta
skedde på eller utan uppmaning af denne är ej
bekant. G. afled i Kongsvinger d. 1 Juni 1823. –
G. hade jämförelsevis grundliga insigter i
juridik och nationalekonomi och förstod att på ett
allmänheten tilltalande sätt meddela dessa. Han
var en af sin tids skickligaste advokater, väl
bevandrad i rättegångsväsendet, en "lagvrängare" i
ordets egentliga bemärkelse. Men rå och hänsynslös,
lättretlig och hätsk, kunde han sällan skilja mellan
sak och person, utan anföll gerna sina motståndares
enskilda lif. Både som politiker, skriftställare
och enskild man visade han mångfaldiga prof på
låghet och uselhet, men för visso funnos många
likar bland hans ovänner, ehuru de ej blifvit så
skandaliserade som han. – G:s lif är tecknadt af
C. Eichhorn i "Svenskt biografiskt lexikon" och af
Otto Sjögren i "Karl August Grevesmöhlen" (1882).
V. K-r.
Gréville [grevill], Henry, pseudonym för den franska
författarinnan A. M. C. H. Durand.
Grévin [-väng], Alfred, fransk tecknare, f. 1827,
började sin konstnärsverksamhet i "Journal amusant"
och har sedan länge varit en flitig tecknare
i synnerhet för Paristidningen "Charivari",
för hvilken han utfört en mängd karikaturer,
som äro mindre satiriska än humoristiska, och
hvilka han vanligen försett med särdeles qvicka
underskrifter. G. är jämväl af Paris’ teatrar mycket
anlitad som kostymtecknare. – I Paris öppnades 1882
ett storartadt vaxkabinett (med efterbildningar ur
dagens lif), i hvars uppsättande den spirituelle
tecknaren tagit en verksam del, och som derför efter
honom fatt namnet "Musée Grévin".
Grévy [grevi]. 1. François Jules Paul G., franska
republikens president, född d. 15 Aug. 1813 i
Mont-sous-Vaudrey (Jura), studerade juridik i
Paris och inskrefs 1837 bland advokaterna vid Cour
royale. Han förvärfvade sig snart rykte såsom en
af Paris’ skickligaste advokater och gjorde sig
i synnerhet bekant genom sitt försvar för två
af Barbès’ medbrottslingar. 1848 kallades han
att representera sin hembygd i den konstituerande
nationalförsamlingen, i hvilken han slöt sig till
den republikanska venstern. Han visade sig inom
kort vara en af det demokratiska partiets ypperste
män. "Jag älskar", har han sagt, "republiken
endast derför att den synes mig vara den säkraste
garantien för den fullständigaste friheten, och
derför att den således är det enda styrelsesätt,
som lämpar sig för den moderna demokratien". För
att förekomma den fara för republikens bestånd,
som låg i presidentens utväljande genom allmän
folkomröstning, framställde han till författningen
ett amendement, af innehåll att nationalförsamlingen
skulle uppdraga verkställande makten åt en afsättlig
"president i ministerrådet". Förslaget förkastades
emellertid af församlingens majoritet. Invald i
lagstiftande församlingen, uppträdde G. fortfarande
till demokratiens försvar, men då i Dec. 1851 en
bonapartisk diktatur
trädde i republikens ställe, drog han sig tillbaka
från det politiska lifvet och återtog sin juridiska
verksamhet. 1868 utsågs han till bâtonnier
(föreståndare) för advokatståndet i Paris. Vid ett
partielt val s. å. äfvensom vid de allmänna valen 1869
till lagstiftande församlingen segrade G. öfver de
officiella kandidaterna i departementet Jura. Hans
opposition mot regeringen var bestämd, men hofsam
och ständigt riktad på sak, ej på person. Utan att
låta narra sig af Napoleons frontförändring 1869
till förmån för ett mera konstitutionelt styrelsesätt
uppträdde han på det skarpaste mot återinförandet af
folkomröstningen, under förklaring att den skulle
"koncentrera makten i kejsarens händer" och "döma
nationen till overksamhet eller revolution". 1871
invaldes han i nationalförsamlingen (i Bordeaux),
som utsåg honom till sin president. En af hans
första åtgärder var att framlägga ett af honom och
sex andra representanter undertecknadt förslag
att nationalförsamlingen skulle utnämna Thiers
till chef för verkställande makten. Till följd
deraf att högern 1873 protesterade emot att han
återkallade en af dess medlemmar till ordningen,
afsade han sig uppdraget att leda församlingens
förhandlingar. Mot de monarkiska intrigerna utgaf
G. s. å. broschyren Le gouvernement necessaire,
i hvilken han försvarade sin politiska princip att
det för Frankrike nödvändiga styrelsesättet vore det
"demokratiska eller republikanska". Natten mellan
d. 19 och 20 Nov. 1873 bekämpade han i ett längre
tal införandet af septennatet, emedan det vore en
"inkräktning, diger på faror och olyckor". När
den nyvalda deputeradekammaren d. 8 Mars 1876
sammanträdde, utsåg den G. till sin president,
och denna hederspost innehade han till kammarens
upplösning i Juni 1877. I den nya kammaren återintog
G. presidentstolen, hvilken han lemnade d. 30
Jan. 1879, för att öfvertaga högsta makten, såsom
republikens president. – G:s val till denna syssla
helsades med glädje öfverallt i Frankrike, och de
förhoppningar man knöt vid detsamma bekräftades redan
af G:s skrifvelse d. 6 Febr. s. å. till kamrarna. Han
förklarade nämligen, att han aldrig skulle handla i
strid med folkets vilja, och att styrelsens omsorger
framför allt skulle riktas på armén, förvaltningen
och upprätthållandet af ett godt förhållande till
främmande makter. Såsom president har han sökt
förverkliga det parlamentariska styrelsesättet,
af hvilket han städse varit en anhängare. Han utser
sina ministrar bland det inom nationalförsamlingen
rådande partiet och låter dem öfver hufvud bestämma
styrelsens karakter. Blott i vigtigare frågor
ingriper han sjelf någon gång. Han saknar den eld,
som plägar utmärka de franske statsmännen, men han
är i stället orubblig i sina åsigter, hofsam, lugn,
oegennyttig och fri från all äregirighet. Med rätta
säga fransmännen, att han är lagen förkroppsligad,
och det är genom sin vördnad för lagen, som han bättre
än någon är egnad att vara president i en republik,
der partierna ej alltid under stridens hetta tänka på
lagens efterlefnad. Han är en af Frankrikes bäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
