- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
37-38

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grossmann, Gustav Friedrich Wilhelm - Grossmann, Christian Gottlob Leberecht - Gross-Schönau - Grosswardein - Grossvenediger - Grot - Grot, Jakov Karlovitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grossmann, Gustav Friedrich Wilhelm, tysk skådespelsförfattare och skådespelare, f. 1744, d. 1796 i Hannover, tjenstgjorde en tid såsom preussisk legationssekreterare och bosatte sig derefter som privatman i Berlin. Der författade han lustspelet Die feuersbrunst och sorgespelet Wilhelmine von Blondheim, hvilka rönte stort bifall. På en resa till Gotha 1774 föranläts han af Seylerska skådespelaresällskapet att uppträda i Lessings "Minna von Barnhelm" och gjorde detta med sådan framgång, att han beslöt helt och hållet egna sig åt skådespelarekonsten. Han öfvertog 1779 ledningen af teatern i Bonn och bildade 1784 ett nytt sällskap, med hvilket han besökte flere orter, slutligen Hannover, der han, på grund af sina sympatier för franska revolutionens idéer, invecklades i en process och dömdes till sex månaders arrest, hvarjämte det förbjöds honom att vidare uppträda på scenen. Bland hans lustspel märkas, utom det ofvannämnda, Henriette Adelheid von Veltheim (1780), Die ehestandskandidaten och Nicht mehr als sechs schüsseln (1785). -- G:s hustru, Karoline Sophie Auguste, född Hartmann, f. 1752, d. 1784, biträdde honom i skötandet af direktörsgöromålen samt var, i sitt första giftermål (med skådespelaren Flittner), moder till den berömda skådespelerskan Friederike Bethmann. Grossmann, Christian Gottlob Leberecht, tysk teolog, f. 1783, blef 1829 superintendent, professor i teologi och pastor vid Tomaskyrkan i Leipzig. 1832 vardt han tilllika domherre i högstiftet Zeitz och 1833 ledamot af k. sachsiska ständerförsamlingens första kammare. Till grundandet och utvecklingen af Gustaf-Adolfsstiftelsen medverkade han i väsentlig mån. Död d. 29 Juni 1857. Bland hans skrifter märkas, utom predikningar, Quaestiones Philoneae (1829), Ueber die reformation der protestantischen kirchenverfassung (1833), De judaeorum disciplina arcani (1833-34) och De philosophia sadducaeorum (1836-38). Gross-Schönau, fabriksby i Sachsen, kretsen Bautzen, vid Mandau, v. om Zittau. Omkr. 6,000 innev. Stora linne- och bomullsväfverier; hufvudsätet för damastfabrikationen i Tyskland. Grosswardein (Magyar. Nagy-Várad), hufvudstad i ungerska komitatet Bihar, vid Sebeskörös. 31,441 innev. (1880). Staden är säte för en romersk-katolsk (sedan början af 11:te årh.) och en grekisk-katolsk (sedan 1776) ärkebiskop, har 16 rom.-katolska kyrkor (af hvilka den förnämsta är katedralen, byggd 1752-80), 4 grekiska, 3. protestantiska kyrkor och 2 synagogor, en kunglig rättsakademi, ett rom.-katolskt gymnasium och prestseminarium, en calvinsk skola, ett grekiskt gymnasium, en krigsskola m. fl. undervisningsanstalter. Industrien är icke obetydlig, och handeln, förmedlad genom flere jernvägslinier och fyra starkt besökta årsmarknader, mycket liflig, särskildt med Siebenbürgen. Omkr. 8 km. från G., vid Püspökfürdö ("Biskopsbaden"), ligga varma källor, som mycket besökas. -- G. är en af Ungerns äldsta städer. Den 24 Febr. 1538 slöts fred derstädes mellan Ferdinand I af Österrike och hans medtäflare Johan Zapolya i Siebenbürgen. 1660-92 innehades staden af turkarna. Grossvenediger, högsta spetsen af Grossvenediggruppen i Hohe Tauern, v. om Grossglockner, på gränsen mellan Tyrolen och Salzburg. 3,673 m. Grot (af samma härledning som groschen), fordom silfvermynt i Bremen, Nederländerna, Öst-Friesland och Oldenburg, i värde lika med 3,7-4,2 sv. öre. Grot, Jakov Karlovitj, rysk författare, högt förtjent om Sverige genom att i Ryssland sprida kännedom om Sveriges literatur och historia, föddes i Petersburg d. 27 Dec. (n. st.) 1812. Han är sonson till den genom sitt historiska författareskap ("Bemerkungen über die religionsfreiheit in Russland", 1798) bekante pastorn i St. Katarina församling i Petersburg, Joakim Kristian G., som under Peter III:s regering (1762) inflyttade från Holstein-Plön till Ryssland. G. visade tidigt afgjord böjelse för språkstudier. Latin, tyska och iranska inhemtade han under lärares ledning i Alexandrovska lyceet på Tsarskoe-Selo, men tillegnade sig derjämte, på egen hand, de italienska, engelska, skandinaviska och slaviska språken samt gjorde en ganska noggrann bekantskap med grekiskan och finskan. Efter att 1832-39 hafva tjenstgjort i ministerkomitén och kejserliga rådet, egnade han sig uteslutande åt vetenskapliga och literära arbeten. Några af honom i sammanhang med hans då nyss vunna kännedom af svenskan publicerade skrifter, som väckte uppmärksamhet, föranledde 1841 hans utnämning till professor i ryska språket, literaturen och historien vid Helsingfors universitet, der hans föreläsningar, som alltid höllos på svenska, hufvudsakligen berörde den ryska historien. 1852 kallades han till lärare för Alexander II:s tvänne äldsta söner, Nikolaj (d. 1865) och Alexander (nuv. kejsaren), och till professor i ryska literaturen vid ofvannämnda lyceum. Efter att först såsom lärare, sedan såsom inspektor hafva ledt prinsarnas vetenskapliga studier, lemnade han 1859 denna befattning och egnade sin verksamhet uteslutande åt kejserliga vetenskapsakademien, hvaraf han blifvit ledamot 1855. G. är geheimeråd (1871) med predikatet excellens, doktor vid Petersburgs (1869), hedersledamot af Moskva (1880) och hedersdoktor vid Lunds (s. å.) universitet m. m. Han har flere gånger besökt Sverige, bl. a. 1877, då han såsom representant för Vetenskapsakademien i Petersburg bevistade Upsala universitets jubelfest. G. debuterade såsom författare med en rysk öfversättning af Byrons "Mazepa" (1838), införd i den af Puschkin grundlagda journalen "Sovremennik", hvari han blef en flitig medarbetare. Bl. a. författade han till densamma artiklarna Znakomstvo s' Runebergom (1838. Bekantskapen med Runeberg), hvartill voro fogade en öfversättning af några af Runebergs smärre dikter, en öfversigt af svenska literaturens historia och öfversättningar af några af Franzéns, Atterboms, Stagnelius' m. fl:s skaldestycken, O finnach i jich nazionalnoj poezii (1840. Om finnarna och deras folkpoesi), med öfverblick af Kalevalas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free