profvet. Det är ett slags i ljusa toner genomförd arabesk-stil, byggd på erinringar från Pompeji och Rafaels loggier. Äfven i möbler och annan inredning utmärker sig paviljongen, som var Gustaf III:s älsklingsställe, då han ville i en förtroligare krets njuta hvila från statsgöromålen och de lysande festerna. I parken finnas ett par lätt hållna "tempel", uppförda som dekorationer i paviljongens omgifning; vidare Haga grotta, en i berget sprängd håla med en rätt uppstigande mynning, afsedd, säges det, för ledande af vatten till de stallbyggnader Gustaf III ämnade anlägga på bergsplatån; slutligen, i närheten af "drottningens paviljong", prins Gustafs monument, uppfördt af gjutjern, med prinsens byst, modellerad af C. Sjöstrand och aftäckt 1854. Längst bort äro belägna orangeribyggnaden, som räknas till de största och bäst skötta i Sverige, samt ett corps-de-garde, med ingång i form af antika tält, numera obegagnadt, fordom kasern för en afdelning norska jägare. H:s skönaste prydnad är dock dess härliga, rent nordiska natur, med ett drag af vemodsfull frid, som ej förfelar att göra intryck på hvarje besökande. -rn. Haga, gods i Svinnegarns socken, Åsunda härad, Upsala län, 1/4 mil från Enköping, utmed Mälarestranden. H. med underlydande består af 7 1/2 förmedl. mtl och har ett taxeringsvärde af 269,400 kr. H:s förste kände egare är Sten Bengtsson (Bielke), död 1408, hvilken å en holme vid Enköpingsåns utflöde i Mälaren uppförde ett fast stenhus, kalladt Marieborg. Hans son Ture Stensson till Kråkerum, död 1425, skall hafva flyttat hufvudsätet från Marieborg till "Gammal-Haga" bys egor, der H:s herregårdshus nu ligger. Genom dennes dotter Birgitta (död 1437), konung Karl Knutssons gemål i första giftet, tillföll H. nämnde konung och genom hans dotter Kristina hennes man, rikshofmästaren Erik Eriksson (Gyllenstierna). Inom deras afkomma gick godset allt sedan i arf ända till 1836 och egdes under denna tid af slägterna Tre rosor, Stenbock, Natt och Dag, Falkenberg och Posse. 1836 såldes godset af grefvinnan H. Ch. H. Posse och hennes man, statsrådet K. L. von Hohenhausen, för 150,000 rdr rgs till öfverhofstallmästaren frih. F. Braunerhielm och eges f. n. (1882) af dennes brorson, ryttmästaren G. Braunerhielm. 1694 lät H:s dåv. egare, kammarrådet G. P. Natt och Dag, efter N. Tessin d. ä:s ritning, uppföra det nuvarande slottet, som åt sjösidan bär hans och hans hustrus, Kristina Ulfsparres, vapen. Omkr. 1840 undergick slottet en omfattande reparation, hvarvid åtskilliga smaklösa förändringar af Tessins verk företogos. B. S. Haga, en af Finlands större egendomar, är beläget i Janakkala socken, Tavastehus län. Stället skall, enligt traditionen, ursprungligen hafva varit en kungsgård och, då Tavastehus anlades, gifvits i utbyte mot de egor, som togos till staden. Dess äldsta kända egare voro Måns och Lars Torstensson (i senare hälften af 1500-talet). 1615 erhöll Klas Klasson Uggla hertig Johans af Östergötland bref på H., hvarefter egendomen ända till 1795 förblef inom denna slägt. Derefter öfvergick den till familjen Leijonhufvud och från denna, genom giftermål, till slägten Boije. Nuv. egaren är frih. H. G. Boije. -- På stället finnas åtskilliga fornlemningar, hvilkas ursprung dock icke är närmare kändt. (Jfr Lagus: "Finska adelns gods och ätter".) R. C. Hagada (Hebr., "det sagda") kallas med ett gemensamt namn de stycken i Talmud, hvilka innehålla sådana utsagor af de forne judiske skriftlärde, som utgöra bidrag till G. T:s tolkning och tjena till belysning af den mosaiska lagens mening enligt dessa gamle lärares uppfattning, utan att framställa några positiva lagbud l. föreskrifter. Detta är deremot fallet med de stycken af samma urkund, hvilka sammanfattas under benämningen halacha. Hagada innehåller utförliga motiveringar af nämnde lärares förklaringar, historiska notiser om deras samt deras föregångares och samtidas personliga förhållanden samt om folkets öden i äldre och nyare tider, legender, parabler, anekdoter, religiösa och moraliska betraktelser, naturhistoriska, astronomiska, etnologiska, arkeologiska och språkliga upplysningar till bibeln och halacha. Dessa afhandlingar äro af stor vigt för tolkningen af G. T. och kanske ännu mera för en rätt uppfattning af judendomens verldsåskådning i senare tider och särskildt i tiden för kristendomens uppkomst. En del af de i dem meddelade parablerna och lärdomarna utmärka sig genom ett betydande religiöst och etiskt värde samt en stor skönhet. Af hagada finnes minst i Mischna (den äldsta delen af och grundstommen för Talmud). Endast i 26 af dennas 63 traktater förekommer hagada i en större utsträckning, i 22 i en mindre och i de öfriga alls icke. Deremot utgöres Gemara (den auktoriserade kommentaren till Mischna), som är den andra, vida omfångsrikare delen af Talmud, till en öfvervägande del af hagada. I den del af Gemara, som kallas den babyloniska Talmud, är hagada särdeles vidlyftig, men närmar sig också mera till den halachiska framställningen. I den jerusalemiska Talmud är skilnaden mellan halacha och hagada mera utpräglad. Jfr Talmud och Midrasch. A. F. Å. Hagar (Hebr., "vandring", "flykt"), en egyptisk slafvinna hos Abraham, åt hvilken hon födde sonen Ismael. Sedermera blef hon fördrifven af Abrahams svartsjuka hustru Sara. De ismaelitiska araberna dyrka H. såsom sin stammoder och vallfärda ofta till hennes föregifna graf i Mekka. Hagariter, en arabisk nomadstam, som på Sauls tid besegrades af de öster om Jordan boende israelitiska stammarna (1 Krön. 5: 10, 19 o. f.). På en senare tid, sannolikt under Josafats regering, uppträda de åter såsom Israels fiender (Ps. 86: 7). E. J. Ö. Hagars press. Se Tryckpress. Hagbard och Signy (Signe), l. Habor och Signild, ett älskande par, hvars olyckliga öden ända sedan den gråa forntiden varit ett af nordisk sång och saga med förkärlek behandladt ämne. Hagbard, en frejdad sjökonung, hade förälskat sig i konung Sigars dotter Signy, men på grund af uppkommen fiendskap mellan