stadigt gått framåt i civilisation och materiel odling, men deras framsteg hafva stundom oroats af främmande makters officerare. Vid ett tillfälle (1843) gingo britiska officerare så långt, att de togo ön Oahu i besittning för britisk räkning, och franska officerare upphäfde rikets lagar, dikterade fördrag och införde med vapenmakt katolicismen derstädes. Dessa våldsbragder ledde till en framställning från konungen till Englands, Frankrikes och Förenta staternas regeringar, hvilka garanterade öarnas oberoende 1844. Den nuvarande konungen, Kalakaua, valdes 1874; hans äldsta syster, Kamakaeha Liliukalani, är utsedd till hans efterträdare. Hávamál, den höges (Odens) sång, det utförligaste af den äldre eddans qväden, är hufvudsakligen af gnomiskt innehåll. Såsom namnet antyder, är Oden den, som talar i dikten. Denna består egentligen af två tämligen skilda hufvuddelar. Förra delen innehåller praktiskt kloka lefnadsregler, i hvilka mod, försiktighet och mannavett äro de egenskaper, som i främsta rummet prisas. Sedan meddelas åtskilliga betraktelser om umgänget med främmande menniskor, om vänskap, om egendomsförvärf och rikedom, om qvinnogunst o. s. v., hvarefter slutligen följa några strofer, som syfta på myten om bortröfvandet af skaldemjöden. Uti den senare delen af Hávamál (som man ock har kallat Loddfåfnesmål, hvartill ansluter sig stycket om Odens runor, uppträder Oden visserligen också som en god rådgifvare, men framför allt såsom den, hvilken med sin magiska runkunskap kan afvärja allahanda sorger och olyckor samt förvärfva sig en varaktig sällhet i lifvet. Hávamál är af synnerligt intresse, såsom innehållande de vigtigste bidragen till kännedomen om våra hedna förfäders sedliga lifsåskådning. Th. W. Havana l. Habana (egentl. San Cristobal de la H.), hufvudstad på spansk-vestindiska ön Cuba, belägen på öns norra kust, vid vestra inloppet till den rymliga H.-viken, som försvaras af flere fästen. Tillsammans med förstäder uppgifves H. 1871 hafva haft 169,184 innev. (af hvilka 108,754 voro hvita, 37,623 fria negrer, mulatter etc. samt 22,807 slafvar) och 1873 230,000 innev. Den gamla staden, trång och smutsig, ligger närmast hamnen, innanför de 1863 nedrifna murarna, och utanför desamma den nya staden, med bredare gator, af hvilka några äro planterade med träd och genomdragna af kanaler. De flesta husen äro byggda af sten, med verandor och platta tak, men inga äro i arkitektoniskt hänseende framstående. Bland stadens kyrkor (öfver 20 till antalet) märkas den 1724 af jesuiter i gammal-spansk stil uppförda katedralen, i hvars chor Columbus' ben hvila sedan 1796, kyrkorna San Juan de Dios (från 1573), San Agostino (1608) och San Felipe, hvilken eger ett stort bibliotek. Staden har ett stort antal kloster samt flere välgörenhetsinrättningar, bl. a. Real Casa de Beneficencia (grundadt omkr. 1790), som innehåller både sjukhus, fattighus, dårhus och barnhem. Jämte universitetet (grundadt 1728) eger H. ett teologiskt seminarium, en krigsskola, en målareskola samt botanisk trädgård. Staden är mycket rik på förlustelseställen: teatrar (bl. a. den stora Tacon), tjurfäktningsarenor, kaféer, restauranter, klubbar, promenader, offentliga trädgårdar m. m. vittna om den hvita befolkningens obenägenhet för hemlif. Staden är säte för generalkaptenen på Cuba, en biskop samt öfriga regerings myndigheter. Den bildar medelpunkten för den spanskamerikanska handeln och är en af de lifligaste handelsplatser i Nya verlden. Trots höga tullar och de inbördes krigen samt konkurrensen med öns öfriga hamnar har handeln stadigt tilltagit, tack vare stadens hamn, som är en af de största och tryggaste på jorden. I medeltal besöktes hamnen 1864--73 årligen af 1,981 fartyg, af hvilka 647 voro amerikanska (Förenta staternas), 689 spanska och 384 britiska. De förnämsta exportartiklarna äro socker, tobak, rom, vax och honing. Af socker utfördes 1878 145,601 kistor, 294,000 hl. och 93,5 mill. kg., eller tillsammans omkr. 185 mill. kg., och af tobak 63 mill. kg. samt 175 mill. cigarrer. Staden underhåller regelbunden ångbåfsförbindelse med flere städer i Nord-Amerika och Europa samt är genom undervattenskabel förenad med Key West i Florida. Industrien omfattar hufvudsakligen tobaksfabrikation (en k. fabrik tillverkar dagligen 2,5 mill. cigarretter), något skeppsbyggen samt tillverkning af vagnar. -- H. anlades ursprungligen, af Diego Velasquez, 1515 i en osund trakt nära den nuv. hamnen Baracon på öns södra kust, men flyttades till sin nuv. plats omkr. 1519. Under loppet af 17:de årh. blef staden den kommersiella medelpunkten för alla spanska besittningar i Amerika och mötesplats för de flottor, som förde Mejicos och Perus guld till Europa. Ehuru befäst intogs den flere gånger af sjöröfvare och 1762 af engelsmännen, men återgafs 1763 mot Florida. 1771 förklarades hamnen, som i likhet med de öfriga på ön varit monopoliserad af Sevilla och Cadiz, öppen för alla nationer med afseende på vissa handelsartiklar, och 1818 utsträcktes denna frihet till alla varor. Havanabrunt. Se Anilinfärger. Hawarden, köping i engelska grefskapet Flint (norra Wales). Omkr. 7,000 innev. I trakten finnas rika stenkolslager samt ett värdefullt lager af lera, hvaraf tillverkas lergods, dräneringsrör och eldfast tegel. I närheten ligger Hawarden castle, bygdt 1752, på ruinerna af det gamla slottet af samma namn, som på Cromwells tid innehades af öfverdomaren Glynne. 1874 blef Englands nuv. premierininister, W. E. Gladstone (gift med en dotter af sir Stephen Glynne), egare af slottet. Havasch, flod i Öst-Afrika, rinner upp på 2,400 m. höjd på östra sidan af en stor bergskedja i gallaernas land, har under större delen af sitt lopp en östlig och nordöstlig riktning, hvarunder den bildar Sjoas södra och sydöstra gräns, vänder sig sedan mot ö. och faller ut i Abhebbad-sjön. Oaktadt sin ringa bredd, endast 50 m., är floden ett vigtigt samfärdsmedel. Havel [hafel], biflod till Elbe. Den har sin källa i Dambecksjön på mecklenburgska landåsen, n. v. om Neu-Strelitz, flyter i sydöstlig