fartyget å främmande ort; kostnaderna härför bestridas af rederiet. R. N. Hemgift (Fornsv. hemgift, hemgæf), jur., betecknade ursprungligen det, som af föräldrarna gafs åt en son vid hans giftermål, likasom hemfylghþ) närmast afsåg det, som lemnades åt dotter. Sedermera hafva hemgift och hemföljd i lagspråket blifvit fullkomligt likbetydande (jfr Hemföljd). I det vanliga språkbruket plägar man deremot med hemgift beteckna hela den förmögenhet, som qvinnan vid och genom sitt giftermål tillför boet. K. H. B. Hemgång, jur., kallades i Sveriges äldre lagar en svårare art af hemfridsbrott, hvilken bestod deri att man begaf sig hem till en annan i afsigt att skada honom sjelf eller någon, som hörde till hans hus eller i trångmål dit tagit sin tillflykt. Skedde i ett sådant fall dråp eller misshandel af viss svårare beskaffenhet, eller blef någon utan laga skäl "bastad och bunden", var edsöre brutet och förbrytaren blef följaktligen biltog samt hade förverkat sitt lösa gods. Åstadkoms ej sådan skada, måste dock böter erläggas för hemgången. I 1734 års lag beskrifves detta brott med orden: "Nu går en eller flere hem till annan och vilja honom eller them, som i hans gård äro, skada giöra..." Straffet var, då skada ej skedde, 40 dalers bot. Egde dråp rum, miste förbrytaren högra handen och lifvet. Skedde sår, blånad eller blodvite, träffades han af det vanliga edsörestraffet: 100 dalers bot (förutom särskilda böter för misshandeln) och ärans förlust (hvilken påföljd 1779 utbyttes emot ett års fängelse å fästning). I 1864 års strafflag finnes hemgång ej upptagen såsom någon särskild förbrytelse. Emellertid belägges äfven der ett olofligt inträngande i annans hemvist med ett särskildt skärpt straff, för den händelse det begås "i uppsåt att annan våldföra" (se Hemfridsbrott). J. H-r. Hemi-, Grek. (Lat. semi-), i sammansättningar, half- (se nedan). Hemianestesi (af Grek. hemi, half, och anaisthesia, känslolöshet), med., känslolöshet i ena kroppshalfvan, antingen (sällan) i hela ena sidan eller (oftare) i en större eller mindre del deraf. Jfr Anestesi och Hysteri. F. B. Hemichorea (af Grek. hemi, half, och choreia, dans), med. Se Danssjuka. Hemicykel (af Grek. hemi, half, och kyklos, krets), halfkrets. -- Om den s. k. Hemicykeln (Fr. l'hémicycle) i Ecole des beaux arts i Paris se Delaroche. -- Hemicyklisk, halfkretsformig. Hemidactylus. Se Geckoödlorna. Hemiedriska kristaller (af Grek. hemi, half, och hedra, yta), miner., kristallformer, som kunna tänkas hafva uppkommit derigenom att hvarannan yta eller hvartannat system af ytor hos en kristallform försvunnit och de öfriga ytorna tillvuxit. Sålunda är tetraedern en hemiedrisk form af oktaedern, romboedern af hexagonala pyramiden o. s. v. P. T. C. Hemikrani (af Grek. hemi, half, och kranion, hufvudskål) l. migrän, med., nervsmärta, som vanligen påkommer anfallsvis i ena sidan af hufvudet. Se Migrän. F. B. Hemiolia (af Grek. hemiolios, halfannanfaldig) kallades i mensuralmusiken de svarta noter, som tillfälligtvis inmängdes i den hvita notskriften, och hvilka gällde 1/3 eller 1/4 mindre än hvita noter af samma form. A. L. Hemiopi (af Grek. hemi, half, och opsis, syn), kir., halfseende (se d. o.). Hemiplegi (af Grek. hemi, half, och plettein, slå), med., förlamning i ena kroppshalfvan, oftast till följd af hjernslag. Se Hjernsjukdomar. F. B. Hemiptera (af Grek. hemi, half, och pteron, vinge), zool., halfvingar, skinnbaggar, en ordning bland insekterna, äfven kallad Rhynchota, snabeldjur. Dit höra insekter med ledad snabel (rostrum), stickande (eller undantagsvis bitande) mundelar, vanligast med fritt prothorax och ofullständig förvandling. Hemiptera omfattar flere underordningar, näml. 1. Apterar vinglösa parasiter å varmblodiga djur (t. ex. lusslägtet). 2. Phytophthires, växtlöss, delade i Coccidae, sköldlöss, Aphidae, bladlöss, och Psyllidae (Psyllodes), bladloppor. 3. Homoptera (Cicadaria), som hafva båda vingparen hinnaktiga, det främre paret stundom läderartade, vingarna under hvila hafva en takformig ställning med sluttande sidor. De delas i familjerna Cicadellidae, småstritar, Membracidae, puckelstritar, Fulgoridae, lyktstritar, och Cicadidae,de större stritarna. 4. Heteroptera, de egentliga Hemiptera, hvilka hafva främre vingparet till hälften hårdskaligt (kitiniseradt) och till hälften hinnaktigt samt vingarnas ställning under hvila plan. Hufvudgrupperna inom denna underordning äro Hydrocores, vattenskinnbaggar, och Geocores, landskinnbaggar, hvilka grupper sedan delas i flere familjer. Skinnbaggarna äro i allmänhet mindre lifliga insekter, hvilka lefva af flytande växt- eller djurämnen. De hafva merendels en stinkande lukt och lefva ofta på bär samt kallas derför af menige man för bärfisar. Man uppskattar deras artantal till omkr. 12,000, af hvilka mindre an en tolftedel finnes i Sverige. O. T. S. Hemisfer (af Grek. hemi, half, och sfaira, klot), halfklot (se d. o.). Om de s. k. Magdeburgska hemisfererna se Magdeburghalfkloten. Hemitragus (af Grek. hemi, half, och tragos, bock). Se Halfgetslägtet. Hemitropi. Se Hemitropisk. Hemitropisk (af Grek. hemi, half, och tropos, vändning) kallas en kristallform, om den synes bestå af två hälfter af en och samma kristall, vridna i förhållande till hvarandra. Synnerligast bland kalkspatens tvillingkristaller förekommer sådan hemitropi. L. A. F. Hemkall, den aflöning i spanmål m. m., som den indelte soldaten erhåller, då han icke åtnjuter torp. Der torp finnes, åtnjuter soldaten numera äfvenledes vanligen ett större eller mindre hemkall i naturapersedlar, beroende på torpets godhet. C. O. N. Hemlandsfarvatten. Se Farvatten. Hemliga fonder, sådana fonder, som i konstitutionelt styrda land äro undandragna allt slags kontroll och offentliggörande. Dessa fonder äro