professor i historia vid universitetet i Halle. De vigtigaste af H:s arbeten äro Alkibiades, der staatsmann und feldherr (1853), Das leben des königs Agesilaos II (1856), Die geschichte Griechenlands unter der herrschaft der römer (1866--74), Geschichte Griechenlands von der urzeit bis zum beginn des mittelalters (1870), Geschichte Griechenlands im 19 jahrhundert (s. å.) samt Geschichte Griechenlands seit dem absterben des antiken lebens bis zur gegenwart (1876). Hertzberg, Axel Gustaf, genremålare, f. 1832, egnade sig först åt porträttritning och litografi, men öfvergick sedan till studiet af målarekonsten, först vid konstakademien i Stockholm, derefter i Paris, der han en längre tid uppehöll sig. Slutligen valde han till vistelseort Düsseldorf, åt hvars skolas framställning han i allmänhet lutar, likväl med en tillsats af kraftigare kolorit. H. blef 1867 agré af Akademien för de fria konsterna i Stockholm. Död i Düsseldorf d. 2 Sept. 1878. Af hans målningar förvarar Nationalmuseum tvänne: Sista sqvätten (1859) och Konfirmand (1812). Den sistnämnda är kanske H:s mest helgjutna arbete, synnerligen lyckligt i uttrycket af andaktsfull och ren stämning. Han målade ofta figurer med drägter från 1600-talet, men ej framställda i någon historisk handling. -rn. Hertzberg, Rafael, finsk författare, född i Åbo d. 18 Sept. 1845, blef student 1865 och filos. magister 1873. H. har gjort sig bemärkt såsom metrisk öfversättare från finska språket genom samlingarna "Från Saimens och Päijänes stränder" (1870) och "Finska toner" (1871; ny uppl. 1873), i hvilka han i moderniserad form och med fritt val af meter och uttryckssätt lyckligt återgifvit de finska lyriska dikternas anda och innehåll. Likartade öfversättningar af spridda delar af "Kalevala" äro publicerade i tidningar och tidskrifter. Såsom sjelfständig berättare och poet har H. framträdt i Smärre skizzer (1879) och Dikter (1880). Äfven såsom skriftställare för barn och ungdom har han varit verksam, i främsta rummet genom "Kalevala", i prosaisk form berättad för ungdom (1874), genom en samling valda sånger ur "Kanteletar" (1875) och genom Finlands historia i korthet framställd (1876). Sedan 1875 är H. medarbetare i "Helsingfors dagblad". M. G. S. Hertzberg, Ebbe Carsten Hornemann, norsk universitetslärare och statsekonom, född i Holmestrand d. 11 April 1847, blef student i Kristiania 1865 och aflade 1870 juridisk ämbetsexamen. 1873--75 var han universitetsstipendiat och derefter attaché vid svensk-norska beskickningen i Paris. 1878 utnämndes han till professor i statsekonomi vid Kristiania universitet. Skrifter: Fremstilling af det norske aristokratis udvikling indtill Kong Sverres tid (1869; afhandl., belönad med kronprinsens guldmedalj), Grundträkkene i den äldste norske proces (1874), En kritisk fremstilling af grundsätningerne for seddelbankers indretning og virksomhed (1877) och Om kreditens begreb og väsen (s. å.). O. A. Ö. Hertzman, Johan Adolf, historisk författare, publicist, föddes i Häradshammars prestgård i Östergötlands län d. 23 Juni 1765, blef student i Upsala 1783 och inskrefs 1788 i Kanslikollegium, der han var protonotarie, då detta ämbetsverk 1801 upplöstes. S. å. utnämndes han till assessor i Kommersekollegium, blef 1810 kommerseråd samt tog 1831 afsked. Död i Stockholm d. 3 Sept. 1836. -- Sitt literära namn vann H. såsom författare och öfversättare, särskildt af historiska arbeten. Så utgaf han tolkningar af Schillers "Historia om trettioåriga kriget" (1796--97), von Archenholz' "Historia om sjuåriga kriget" (1796), Pezzls "Fältmarskalken Laudons lefverne" m. m., vann tvänne gånger Svenska akademiens andra pris: 1800 för Svar på frågan: hvilket är det rätta sättet att skrifva historien och 1824 för Teckning af venetianska republikens stora handelsvälde, mottog 1816 af samma akademi Lundbladska priset samt utgaf i en följd häften Försök till en historia om korstågen (1813--19). I Aug, 1800 begynte han offentliggöra "Handelstidning", hvarmed han fortfor till 1823, då planen utvidgades och tidningen erhöll namnet "Journal för handel, slöjd och konst". Denna upphörde i Nov. 1834, efter hvilken tid H. meddelade handelsunderrättelserna i Statstidningen. -rn. Heruler (Lat. Heruli), ett germanskt folk, som ursprungligen synes hafva bebott de danska öarna. Derifran undanträngdes de, sannolikt redan i slutet af 2:dra eller början af 3:dje årh. e. Kr., af de från den skandinaviska halfön (Skåne?) kommande danerna. En del, och sannolikt den största, af herulerna utvandrade då i sydöst till kusten af Asovska sjön, der de blefvo östgoternas grannar och deltogo i deras plundringståg. En annan del af folket företog vikingatåg i vesterväg och hemsökte tillsammans med chavionerna (från Jutland?) Galliens kuster i slutet af 3:dje årh. De besegrades väl af kejsar Maximianus, men fortsatte under den följande tiden sina plundringståg. Ännu i 5:te årh., åren 455 och 459, företogo de tvänne vikingatåg till nordvestra Spanien, af hvilka det förra dock aflopp olyckligt. De till Asovska sjön utvandrade herulerna drogo efter hunnernas infall i Europa och möjligen såsom Attilas lydfolk vester ut till landet norr om Donau, gent emot Pannonien och Noricum, der de jämte rugier, skyrer och turcilinger voro bosatta i 5:te årh. De tyckas nu hafva varit det romerska rikets "foederati" (bundsförvandter) och ställde en mängd legosoldater i den romerska hären. Det var sådana uti Italien inqvarterade heruliska, rugiska, skyriska och turcilingiska förbundstrupper, som fordrade en tredjedel af de romerska godsegarnas jord och, då detta ej bifölls, utropade Odovakar till sin konung, störtade den siste vestromerska kejsaren, Romulus Augustus, 476, och togo i besittning de fordrade jordlotterna. -- De i landet vid Donau qvarblifna herulerna företogo vid samma tid plundringståg till Noricum och ödelade Juvavium (Salzburg), omkr. 480. Deremot stod deras konung på vänskaplig fot med Teoderik den store. Omsider (efter 507?) blefvo de besegrade af langobarderna och nödsakade att utvandra. En del beslöt då att uppsöka sina gamla hemvist vid Östersjön och drog till