samt "Arbete och trefnad", s. å., med inledningar af Fr. Bremer) utgifvits på svenska, torde böra nämnas Tales for the people and their children, Our cousins of Ohio och The dial of love. utgörande delar af en serie ungdomsskrifter. En betydelsefull del af hennes verksamhet bilda hennes öfversättningar af Fredrika Bremers arbeten. Under vistelsen i Heidelberg lärde hon sig nämligen svenska, och redan 1842 utgaf hon sin första öfversättning från detta språk, "Grannarna", hvarefter följde hela raden af Fr. Bremers romaner. Hon öfversatte äfven H. K. Andersens "Improvisatoren" samt andra skandinaviska författares arbeten och har i det af henne och hennes man gemensamt utarbetade verket The literature and romance of Northern Europe, constituting a complete history of the literature of Sweden, Denmark, Norway an Iceland (2 bd, 1852) gifvit sina landsmän en kortare öfversigt af den skandinaviska literaturen. H., som en längre tid vistats i Sverige, har under de senaste åren uppehållit sig företrädesvis i Italien. -- 3. Anna-Mary H., de föregåendes dotter, f. omkr. 1830, har gjort sig känd genom åtskilliga lyckade målningar, hvarjämte hon författat The art-student in Munich (1853), en teckning af tyska seder, samt familjeromanen The school of life (1856). -- 4. Margaret H., den föregåendes yngre syster, är bekant såsom författarinna till det mycket omtyckta arbetet Twelve months with Fredrika Bremer in Sweden (1866; "Ett år hos Fredrika Bremer", 1867). Howitz, Frants Gotthard, dansk läkare och filosof, född i Köpenhamn 1789, blef 1819 professor i farmakologi och rättsmedicin. Han dog 1826. Genom sin skrift Om afsindighed og tilregnelse (1824) intager H. en plats i den danska filosofiens historia. I detta arbete uppträdde han nämligen som ifrig determinist och gaf derigenom anledning till den första allvarsamma diskussionen om viljans frihet, hvilken häfdades af flere författare, särskildt H. K. Örsted och Mynster, men icke utan talang bekämpades af H. C. R. Hovna, furst. Se Golovin 2. Howrah, stad i kejsaredömet Indien, Bengalen, distriktet Hugli, vid högra stranden af floden Hugli, midt emot Kalkutta. 97,784 innev. (1872), af hvilka 79,335 voro hinduer, 16,611 muhammedaner och 1,484 kristna. Hoya R. Br., bot., ett slägte inom nat. fam. Asclepiadeae R. Br., kl. Pentandria L., hvilket består af oftast slingrande, refviga buskar, vanligen rika på mjölksaft. Bladen äro tjocka, läderartade, glänsande. H. carnosa R. Br., porslinsblomman, utmärker sig genom sina egendomliga, i en tät flock sittande blommor, med tjocka porslinslika kronor; den odlas i boningsrum. Roten af H. viridiflora R. Br. (tillhör Ostindien) har användts såsom kräkmedel, och bladen kokta i olja skattas af infödingarna högt såsom ett kraftigt medel mot hvarjehanda ondt, bl. a. mot giftiga ormars bett. O. T. S. Hoya, fordom tyskt grefskap, 2,720 qvkm., omfattade de nuvarande preussiska kretsarna Hoya, Nienburg och Diepholz (utom amtet Diepholz) i landdrosteiet Hannover. Grefve Henrik I af Stumpenhausen eröfrade 1204 herskapet Hodenberg med borgen Hoya och kallade sig efter denna grefve af H. Vid hans sonsons, Otto II:s, död (1324) delades grefskapet mellan dennes två söner, Gerhard III och Johan I, så att den förre erhöll H., eller det nedre grefskapet, den senare Nienburg, eller det öfre grefskapet. Gerhards linie utslocknade 1503, och Johans linie, till hvilken hörde den i Sveriges historia ryktbare grefve Johan af H. (se nedan), utdog 1582, hvarefter H. tillföll det welfiska huset. Hoya (Hoja), Johan af, grefve, riksråd, förrädare, son af den tyske grefven Jobst I af ätten H. (se ovfvan), kom 1524 till Sverige, der han, ehuru utländing, s. å. intogs i rådet och 1525 förmälde sig med Gustaf Vasas syster Margareta, enka efter Joakim Brahe. Han åtnjöt en tid stort förtroende hos konungen, belänades med Viborgs och Nyslotts län i Finland samt nyttjades såsom underhandlare med lybeckarna. Den af grefven och dem år 1529 uppgjorda räkningen på den svenska skuldens storlek vägrade konungen emellertid att till alla delar godkänna; och detta blef, enär H. iklädt sig borgen för skuldens gäldande, åtminstone den synliga anledningen till en brytning mellan svågrarna. I Juni 1534 infann sig grefven i Lybeck för att deltaga i de der beramade företagen mot Sverige. Inom kort trädde han i hertig Albrekts af Mecklenburg tjenst. Under den s. k. grefvefejden öfvergick han i Dec. 1534 jämte M. Mejer med en krigsstyrka till Skåne, men blef der i grund slagen vid Helsingborg i Jan. 1535. Icke långt derefter stupade han i slaget vid Öxnebjerg, på Fyen, d. 11 Juni 1535. -- H:s son, Johan, dog 1574 såsom biskop af Osnabrück, Münster och Paderborn. Fr. W. Hoyer, Johann Gottfried von, tysk militärförfattare, f. 1767, avancerade till öfverstelöjtnant, 1810, i sachsisk tjenst, blef 1814 öfverste vid preussiska ingeniörkåren och fick 1825 afsked såsom inspektör öfver andra ingeniörsinspektionen. Derefter höll han föreläsningar i krigskonst och krigshistoria i Halle. Han afled 1848. H. var en mycket framstående krigsvetenskaplig författare. Bland hans arbeten må nämnas Handbuch der pontonierwissenschaft (1793--94; 2:dra uppl. 1830), Geschichte der kriegskunst seit der ersten anwendung des schiesspulvers bis zum ende des 18 jahrhunderts (1797--1800) och Allgemeines wörterbuch der artillerie (1804--12). Hrabanus. Se Rabanus. Hradschin. Se Prag. Hraesvelgr, "likslukare", Nord. mytol., en jätte, som i en örns skepnad sitter vid himlens norra ände. När han börjar flyga, utgå vindarna från hans vingar. Th. W. Hrafn (Sv. Ramn), ett ord, som egentligen betyder korp, men i forntiden ofta brukades såsom nomen proprium. -- 1. Hrafn Anundsson, skald, från Mossfjället på Island, är en af de mest bekanta, som burit detta namn. Han var en tid hirdman hos Olof Skötkonung och blef gift med Torsten Egilssons dotter Helga