Huano. Se Gödningsämnen. Huanuco [ua-]. 1. Departement i sydamerikanska republiken Perù, genomflutet af öfre Amazonfloden och Huallaga samt i ö. begränsadt af Ucayali. Areal 35,695 qvkm. 78,856 innev. (1876). -- 2. Hufvudstad i nämnda depart., vid venstra stranden af floden Huallaga, omkr. 1,800 m. öfver hafvet. 5,263 innev. (1876). Staden anlades 1539. Huaraz [ua-], stad i sydamerikanska republiken Perù, depart. Ancachs, vid floden Santa, i en fruktbar dal af Anderna. 4,851 innev. (1876). Guld-, silfver- och koppargrufvor i trakten. H. är förenadt med Chimbote vid kusten medelst en 277 km. lång jernväg. Huarte [uarte], Juan, spansk lärd, f. omkr. 1520 i San Juan i nedre Navarra, var praktiserande läkare i Madrid och vann ryktbarhet för sin filosofiska skrift Examen de ingenios para las sciencias (1578). Arbetet upplefde många upplagor och öfversattes på flere språk. Huascar [uaskar], konung i Perù. Se Atahualpa. Huasteker, Huasteka [uas-], en på Mejicos östra kust (mellan Tamaulipas och Tozapan) bosatt indianstam, hvilken icke tillhör något af Mejicos urfolk, utan är, såsom dess språk utvisar, befryndad med Maya-stammen i Yucatan. Huastekernas tungomål (huasteka l. huaxteka) hör nämligen till den under namn af Mayaspråken sammanfattade gruppen af mejikanska språk. Jfr Maya. H. A. Hubbo, socken i Vestmanlands län, Siende härad. Arealen 2,553 har. 541 innev. (1881). Annex till Tillberga, Vesterås stifts domprosteri. Hube, Romuald, polsk jurist, f. 1803, var 1829--31 professor i kanonisk rätt och kriminalrätt vid universitetet i Varsjav samt blef 1850 geheimeråd och senator. Såsom ledamot af polska lagkommissionen (sedan 1833) och af Rysslands lagstiftande kansli har han tagit en vigtig del i lagstiftningsarbetena för Polen och Ryssland samt bl. a. utarbetat den för Polen gällande strafflagen. H. har utgifvit "Fragmenta Ulpiani", "Institutiones Gaji" och "Lex salica" (1867) samt deltagit i grundandet af den juridiska tidskriften "Themis polska". Bland hans juridiska afhandlingar märkas Zazady prawa karnego (Straffrättens principer; 1830) och Prawo polskie w wieku XIII (Polsk rätt i 13:de årh., 1875). Hubendick, Karl Jakob, ämbetsman, född i Karlskrona d. 12 Nov. 1801, ingick, efter slutade studier vid Lunds akademi, 1820 såsom extra kanslist vid befälhafvande amiralens expedition i Karlskrona, beklädde efter hvarandra de flesta civila befattningar vid flottan och erhöll 1840 förordnande att vara öfverkommissarie, till hvilken tjenst han utnämndes 1849. Död i Karlskrona d. 26 Febr. 1872. -- Dels genom att såsom redaktör och på egen bekostnad under tvänne år (1842--43) utgifva "Tidskrift i sjöväsendet", hvars utgifning utan hans kraftiga ingripande eljest afstannat, dels genom många deri författade artiklar och dels genom den mödosamma omredigeringen af Boströms "Handbok uti tackling" (1837--40), en på sin tid mycket ansedd lärobok, lade H. sitt stora nit för flottan i dagen. 1853 bildade han en enke- och pupillkassa för enkor och barn efter matroser och daglönare vid Karlskrona station. L. H. Huber [ybär], Marie, fransk protestantisk skriftställarinna i religiösa och moraliska ämnen, föddes i Genève 1694 (l. 95) och dog i Lyon 1753. I sina skrifter, som utgingo i en mängd upplagor, bekänner hon sig till ett slags from och hänsynsfull deism, vidt skild från såväl Voltaires gäckerier som Collins' och Tolands hätska angrepp på kristendomen. Hennes vigtigaste skrifter äro: Le monde fou préféré au monde sage (1731), Le systéme des anciens et des modernes, concilié par l'exposition des sentiments différents de quelques théologiens sur l'état des âmes séparées des corps (1731--39), författarinnans bästa arbete, hvari hon från filosofisk och exegetisk synpunkt bekämpar läran om de eviga straffen, samt Lettres sur la religion essentielle à l'homme (1738). P. F. Huber. 1. Ludwig Ferdinand H., tysk skriftställare, född i Paris 1764, kom redan i sitt andra år med föräldrarna till Leipzig och erhöll der en särdeles vårdad uppfostran. Då han 1787--91, först såsom sekreterare vid kursachsiska legationen, sedermera såsom ministerresident, vistades i Mainz, knöt han der en nära vänskapsförbindelse med J. G. A. Forster och dennes snillrika fru (Therese Heyne). När Forster 1794 afled, gifte H. sig med hans enka. 1798 flyttade han till Stuttgart, der han efter Posselt öfvertog redaktionen af "Allgemeine literaturzeitung", hvilken tidning han, till följd af würtembergska regeringens förbud, från 1803 utgaf i Ulm. Död d. 24 Dec. 1804. H. vann sitt namn hufvudskakligen genom Erzählungen (1800--02; se H. 2), hvilka visserligen ej utmärka sig för något större djup, men för lekande qvickhet och skarpsinne. Såsom konstdomare utvecklade han förträffliga estetiska åsigter, och ingen har riktigare än han bedömt värdet af Göthes tidigare skrifter. Hans dramatiska skapelser äro nu glömda. Såsom rutinerad publicist visade han sig i de historisk-politiska tidskrifterna "Friedenspräliminarien" (1794--96) och "Klio" (1795--98). H:s Sämmtliche werke seit 1802 utgåfvos 1807--19. -- 2. Therese H., författarinna, den föregåendes hustru, var dotter till den berömde filologen Ch. G. Heyne i Göttingen och föddes der 1764. Hennes första äktenskap, med J. G. A. Forster, var icke lyckligt, men bådas bildning och ädla karakter hindrade likväl utbrottet af öppen oenighet. Efter sitt giftermål med H. måste hon af ekonomiska skäl försöka sig på författarebanan, hvilken hon sedermera af böjelse fortsatte. Hennes första arbeten, Die familie Seldorf (1795), Luise (1796) och Erzählungen (1800--02), utgåfvos under hennes mans namn. De höra till de bästa alstren inom denna gren af tyska literaturen. Sedan hon för andra gången blifvit enka (1804), fortfor hon med literära arbeten och utgaf bl. a. 1819--24 "Morgenblatt" i Stuttgart. Död 1829.