Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hugenotter, Fr. Huguenots - Hugga - Huggare - Huggbajonett - Huggbar - Huggenäs - Huggins, William - Huggormarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
("Barrikad-dagen", d. 12 Maj 1588), aftvang Henrik III
en utnämning till befälhafvare öfver alla franska
härar samt ett godkännande af ligans program, lät
den förödmjukade konungen mörda Henri de Guise och
dennes broder Louis (d. 23 och 21 Dec. s. å.). Hela
det katolska Frankrike reste sig då mot konungen,
som flydde till Henriks af Navarra läger. Sedan han
der fallit för mördarehand (d. 2 Aug. 1589), antog
Henrik af Navarra titel konung af Frankrike, men blef
oaktadt sin lysande seger vid Ivry (1590) icke allmänt
erkänd såsom sådan, förrän han afsvurit sin tro
(1593). Genom det ryktbara Nantesiska ediktet (d. 15
April 1598) erhöllo protestanterna nästan fullständig
religionsfrihet, tillträde till statens ämbeten och en
mängd öfver hela landet spridda "säkerhetsplatser".
Freden blef dock icke af lång varaktighet. A ena sidan
hade hvarken hos katoliker eller protestanter den
religiösa fördragsamhetens ande ännu vunnit insteg,
å den andra innebar den undantagsställning, som
hugenotterna intogo, en alltför stor och omotståndlig
lockelse för dem att spela en politisk rol. Under
början af 1600-talet antogo också hugenotterna
alltmera karakter af politiskt oppositionsparti;
och genom sina privilegier, sin kommunala frihet,
sina säkerhetsplatser och sin militära organisation
voro de i besittning af en makt, som var ej blott
hinderlig för upprättandet af ett kungligt envälde,
utan äfven hotande för Frankrikes enhet. Richelieu
krossade hugenotternas politiska makt: 1628 eröfrade
han la Rochelle, och i fördraget i Alais (1629)
nödgade han deras anförare, hertigen af Rohan,
att utlemna deras öfriga säkerhetsplatser. De
fingo emellertid behålla sin religiösa frihet,
tills Ludvig XIV genom de s. k. dragonaderna (se
d. o.) tvang tusentals hugenotter att öfvergå till
katolicismen och slutligen, d. 17 Okt. 1685, upphäfde
Nantesiska ediktet. Då hugenotterna sökte genom
utvandring undandraga sig förtrycket, utfärdades
stränga utvandringsförbud. Trots dessa lyckades
flere hundra tusen hugenotter - Frankrikes mest idoga
befolkning - att komma ut ur landet, hvars industri
och handel derigenom tillfogades ett fruktansvärdt
afbräck. Andre, de s.k. kamisarderna (se d. o.),
kämpade länge under Jean Cavalier m. fl. i Cevennernas
bergstrakter med hänförelsens mod för sin tro. Det
stora flertalet - enligt en beräkning omkr. 2 mill. -
lefde i tillbakadragenhet och firade i hemlighet sin
gudstjenst, hvaraf de erhöllo namnet "öcknens kyrka"
(l’église du désert). Ledd af trosvarme män såsom
Cl. Brousson, A. Court och P. Kabaut, bar denna kyrka
lugnt de förföljelser, för hvilka hon var utsatt
under större delen af 1700-talet. Ludvig XV förnyade
och skärpte nämligen 1724 de gamla kättare-edikten,
och ännu på 1760-talet afrättades flere personer
för sin tro. Men då inträdde en förbättring i
deras ställning till följd af den skärpa, hvarmed
upplysningsfilosoferna och framför alla Voltaire
i det berömda arbetet "Traité sur la tolérance"
gisslade trosförföljelserna. 1789 års revolution
förskaffade hugenotterna full religionsfrihet, och
denna bekräftades af Napoleon I
och Napoleon III. Om de franska protestanternas
nuvarande ställning, organisation och antal se
Frankrike sp. 198, 199. V. K-r.
Hugga, sjöv. 1. (Om fartyg) att vid grundstötning
till följd af sjögången göra mer eller mindre
häftiga stötar mot grundet. - 2. Att i en kaus,
ring, stropp e. d. fästa något, som är försedt med
en hake, hvars spets deruti instic-kes; man säger
t. ex. hugga en tälja, ett skot, ett fall, o. s. v.
R. N.
Huggare, krigsv., en kort, bred sabel, som ofta
tillhör infanteristens beväpning. I Sverige finnas två
huggaremodeller: 1856 års modell och en förändring
deraf. Endast med afseende på fästet äro de olika.
H. W. W.
Huggbajonett, detsamma som Sabelbajonett. Se
Bajonett.
Huggbar, skogsh., säges en skog vara, när han uppnått
den ålder, vid hvilken han enligt hushållningens
plan kan afverkas (huggbarhetsålder). Vanligen
skiljer man mellan den fysiska, tekniska,
ekonomiska och finansiella huggbarhetsåldern samt
huggbarhetsåldern för den högsta skogsräntan. Se
Omloppstid. C. G. H-z.
Huggenäs, socken i Värmlands län, Näs härad. Arealen
3,729 har. 841 innev. (1881). Annex till By, Karlstads
stift, Nors kontrakt.
Huggins [höggins], William, engelsk fysiker
och astronom, född i London d. 7 Febr. 1824,
studerade naturvetenskaperna, särskildt kemi, fysik
och astronomi, samt uppförde 1855 ett eget
observatorium vid Upper Tulse Hill i London, der han
från 1862 sysselsatte sig med spektralanalyser af
himlakropparna. Tillsammans med W. A. Miller iakttog
han spektra af en mängd stjernor och jämförde dem med
spektra af jordiska kroppar. Han fann dervid bl. a.,
att flere nebulosor voro gasformiga, och att väte
var en af deras förnämsta beståndsdelar. Äfven har
han undersökt flere kometers spektra, stjernornas
egenrörelse i synliniens riktning och protuberanserna
samt sökt bestämma den värmemängd, som jorden mottager
från några af fixstjernorna. 1883 blef H. ledamot
af Sv. vetenskapsakademien.
Huggormarna, Viperidae, zool., höra till ordningen
ormar bland kräldjuren. De hafva bredt hufvud, som är
starkt afsatt från halsen samt ofvan täckt med fjäll
och plåtar. Pupillen är aflång; en rad små, jämnstora
tänder sitter på hvardera sidan i öfverkäken, och
gifttänderna äro ihåliga. Mellan näsborrarna och
ögonen finnes icke någon grop, och stjerten är kort,
afsmalnande. Dessa ormar äro hemma i Gamla verlden
och utgöras af något mera än tjugo arter, af hvilka
tre förekomma i Europa. De allra flesta uppehålla
sig på marken, och alla utan undantag äro nattliga
djur, hvilka lefva af smärre däggdjur, foglar och
ödlor. Sitt rof bemäktiga de sig genom att, väl dolda
och liggande på lur, hastigt utsträcka framkroppen och
bita detsamma. Deras bett äro farliga. Alla föda de
lefvande ungar, föröka sig icke starkt och hafva icke
synnerligen många fiender. - Arterna kunna fördelas
på flere slägten, t. ex. vanliga huggormsslägtet,
Pelias, som har blott hufvudets främre del betäckt
med plåtar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
