Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hundloka l. Hundkäx - Hundra dagarna (Les cent jours) - Hundraårskrigen - Hundraårskriget - Hundredweight l. Centweight - Hundrefbens-indianer - Hundrofva - Hundrättika - Hundsfott - Hund-skatt - Hundskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hundloka l. Hundkäx, Chaerophyllum (Cerefolium)
silvestre L., bot., en vid vägkanter, å ängar
och i trädgårdar mycket allmän ört, hörande till
nat. fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria
L. Blommorna i dubbel flock utan allmänt
svepe; kronbladen hvita, något olikstora, nästan
vigglika eller omvändt hjertlika; frukten kägellikt
lancettformig, med hög rygg utan åsar, glatt. Stjelken
nedtill mjukhårig; bladen 2-3-dubbelt parbladigt
delade, med hufvudflikarna på utstående skaft. -
H. är ett i trädgårdar besvärligt, mångårigt ogräs,
hvars örtstånd stundom nyttjas till gulfärgning af
garn. Den färska örten har, krossad, en obehaglig lukt
och har begagnats till omslag å orena sår. O. T. S.
Hundra dagarna (Fr. Les cent jours) kallas i
Frankrikes historia tiden från Napoleon I:s andra
regeringstillträde, d. 20 Mars 1815, till hans
afsägelse d. 22 Juni s. å. eller till Ludvig XVIII:s
faktiska öfvertagande af styrelsen, d. 28 s. m.
Hundraårskrigen kallas den af krig fyllda period af
Norges historia, som börjar med Harald Gilles anspråk
på medregentskap med Magnus, Sigurd Jorsalafares
son (1130), och slutar med Skule Bårdssons fall
utanför Helgeseters kloster (1240). Till en början
fördes dessa krig nästan uteslutande af de oenige
konungarna och deras handgångne män. "Konungarna
plundrade hvarandras gårdar, men lemnade bönderna
i fred." Men när konung Sverre började sin kamp mot
Magnus Erlingsson (1177) och sedermera under striderna
mellan baglerna och birkebenarna samt mellan Håkan
Håkansson och hertig Skule, hemsöktes hela allmogen af
alla de olyckor, som ett inbördeskrig medför. Troligen
har man att i dessa krig söka förnämsta orsakerna
till Norges tillbakagående och att det slutligen
kom i beroende af Danmark. Det lyckades visserligen
de närmast efter deras slut regerande konungarna
(1240-1319) att bevara rikets yttre glans, men detta
berodde endast på deras personliga duglighet, icke
på den kraft, som ännu kunde finnas qvar hos folket.
O. A. Ö.
Hundraårskriget mellan Frankrike och England. Se
England, sp. 546.
Hundredweight [höndredoet] l. Centweight (förkortadt
ctwt l. cwt), centner, handelsvigt i England och
Nord-Amerikas förenta stater, = 4 quarters = 112
pound avoirdupois = 50,802 kg.
Hundrefbens-indianer (Eng. Dog-ribs) kallas en till
athapaskerna (se d. o.) hörande stam, bosatt norr och
nordvest om Stora slafsjön. De tala i det närmaste
samma språk som deras grannar i norr, har-indianerna.
H. A.
Hundrofva, Bryonia Tourn., bot. farmak., ett till
nat fam. Cucurbitaceae L., kl. Monoecia L., hörande
slägte af långrefvade örter med spiralvridna klängen,
tämligen stora, handflikade blad, små, skildkönade
blommor i qvastlika samlingar från bladvecken. -
B. alba L., som har en grof, tapplik, köttig rot,
från hvilken vanligen många, 2-4 m. långa rankor
hastigt uppväxa hvarje vår, förekommer i Sverige
sparsamt vild, men ofta planterad kring löfsalar,
verandor o. s. v. Blommorna äro gulgröna och helt små,
hanblommorna nästan dubbelt så stora som
honblommorna. "Bären", små gurkfrukter. blifva slutligen
svarta. De äro liksom hela växten giftiga. Ur roten
har framställts en alkaloid, bryonin, som i större dos
förorsakar mag- och tarminflammation, svindel, yrsel
och död. Roten var i äldsta tider mycket begagnad mot
fallandesot, lamhet, vattusot, astma o. s. v. samt har
äfven i nyare tid användts för liknande ändamål. På
samma sätt hafva varit och äro ännu i bruk många
andra arter af slägtet i mellersta och sydliga
Europa samt i Ostindien och de varmare delarna af
Afrika och Amerika. De flesta arterna verka mer eller
mindre häftigt afförande, men andra synas verka mera
omedelbart på nervsystemet. En art, B. maderaspatana
Berg, å ostindiska öarna är der använd mot kolera och
har ätliga, röda frukter, hvilka smaka likt persikor
- således en märklig afvikelse från samarterna.
O. T. S.
Hundrättika. Se Bunias orieritalis.
Hundsfott. Se Hundsvott.
Hund-Skatt, förv. På riksdagens initiativ utfärdades
d. 12 Juli 1861 en k. kungörelse angående skatt på
hundar. Denna kungörelse förnyades d. 1 Juni 1877,
med bibehållande af samma grunder, men med förhöjning
från 5 till 15 kr. af den summa, hvartill det årliga
skattebeloppet högst får uppgå. Kommunen får sjelf
besluta huruvida för hundar eller särskilda slag af
dem skatt bör utgå inom kommunen samt till hvilket
belopp inom det stadgade maximum. Hundegare inom
kommun, der hundskatt finnes, skall inom Januari
månad hvarje år skriftligen uppgifva huru många
hundar han innehar och under året vill behålla samt
af hvad slag dessa äro. Skogstjenstemän skatta ej
för hundar, som de för tjensten underhålla. Resande,
som uppehåller sig högst 2 månader inom en kommun,
är befriad; men om han qvardröjer längre, måste han
styrka, att han för sin hund annanstädes erlagt
skatt för löpande år. Kbg.
Hundskötsel. Med hänsyn till hundars vård måste
man taga i öfvervägande icke endast huru djuren
på ändamålsenligaste sätt skola utfodras, erhålla
lämplig uppehållsort och dresseras för de ändamål,
hvartill de skola användas, utan ock, såvidt stammen
skall förökas, huru man bör gå tillväga vid val
af afvelsdjur och afvelns uppfödande. Vid val af
afvelsdjur tager man företrädesvis sådana, som
äro, såvidt möjligt, af ren och för det ändamål,
hvartill afkomman skall användas, passande ras,
samt granskar noga, att inga fel och sjukdomar,
hvilka kunna öfverföras på afkomman, finnas hos
afvelsdjuren. Deremot betyder det ingenting,
om de djur, som skola paras med hvarandra, äro
beslägtade. (Jfr Hästafvel.) Till afvel kunna
hundarna användas, då de i det närmaste uppnått den
storlek, som djuren inom den ifrågavarande rasen hafva
såsom fullvuxna. Denna tidpunkt inträffar hos en del
raser, då djuren äro ett år gamla, hos andra först då
de uppnått två eller, såsom rapphönshunden, tre års
ålder. Deremot bör man ej taga afvel efter gamla och
svaga djur. Brunsten hos tiken (hundhonan) infinner
sig vanligen vår och höst samt varar ungefär 3 veckors
tid, hvarunder en ymnig blödning från könsdelarna eger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
