Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hutten, Ulrich von - Hutter, Leonhard - Hutton, Charles - Huutokoski - Huwen, Henrik van - Huxley, Thomas Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett orent samvete, en dålig mage och en tom
penningpung; från Rom äro tre ting bannlysta:
enkelhet, måttlighet och fromhet. Naturligtvis trädde
han tidigt i förbindelse med Luther, hvilken han ansåg
vara rätte mannen att krossa Roms välde. Endast
i oppositionen, ej i medlet till räddning, voro
dock dessa båda män eniga. Medan Luther hos de tyska
furstarna sökte sitt stöd och sålunda medverkade till
Tysklands splittring, vände sig H. till kejsaren,
hvars makt han ville öka genom klostrens och
biskopsstiftens reduktion. För H. var Tysklands
nationella och politiska enhet en hufvudsak; och
då kejsar Karl V lika litet som hans broder, konung
Ferdinand, ville lyssna till H:s ord och ställa sig
i spetsen för en kyrklig reformation, som tillika
blefve en politisk, vädjade H. liksom hans vän, Franz
von Sickingen, till revolutionen och kallade till
sitt bistånd det reformlystna riksridderskapet. På
samma gång upphör H. att begagna sig af de lärdes
språk, latinet, och derefter talar han till sina
anhängare på sitt och deras modersmål i Klag und
vormanung gegen den übermässigen gewalt des bapsts
(1520) samt i Neue gespräche (1521). Utgången af
riksdagen i Worms eggade H.- till ännu ifrigare
verksamhet: en massa stridsskrifter utgingo från
honom, och städerna sökte han, ehuru förgäfves, förmå
att gemensamt med adeln verka för inskränkandet
af furstarnas makt och upprättandet af en tysk
nationalkyrka. I slutet af 1522 öppnades striden af
Sickingen i spetsen för ridderskapet vid Rhen. Då
hans anfall på Trier misslyckades, aflägsnade han
den mycket hatade H. från sin närhet. H. fann då en
tillflyktsort i Schweiz hos reformatorn Zwingli. Kort
derefter afled han på Ön Ufnau i Zurich-sjön, d. 31
Aug. (1 Sept.) 1523. H:s samlade skrifter utgåfvos
1859-62 af E. Böcking. Hans lif har D. F. Strauss
tecknat i "Ulrich von H." (1858; 2:dra uppl. 1871).
V. K-r.
Hutter, Leonhard, luthersk teolog, f. 1563, d. 1616
i Wittenberg, hvarest han var anställd som professor
i teologi sedan år 1596. H. var en oförfärad förkämpe
för den lutherska rättrogenheten, sådan denna förelåg
i Konkordieformeln, hvilken bekännelseskrift han
betraktade som inspirerad. Af hans namn bildade
en beundrare anagrammet: Redonatus Lutherus ("den
återskänkte Luther"). H. utgaf bl. a. Compendium
locorum theologicorum ex Scriptura sacra et
libro concordiae collectum (1610), en ofta å
nyo upplagd, öfversatt och kommenterad handbok
för religionsundervisningen vid de sachsiska
skolorna. Den lutherska läran är der framställd i
trettiofyra artiklar under för tre olika åldersklasser
afpassade frågor och svar. - Alldenstund H. gäller
som representant för den stränga bekännelsetroheten,
gaf professorn i Jena K. A. Hase sin 1827 utgifna
gammallutherska dogmatik namnet "Hutterus redivivus".
P. F.
Hutton [höttön], Charles, engelsk matematiker,
f. 1737, blef 1773 professor i matematik vid
krigshögskolan i Woolwich, tjenstgjorde någon tid
såsom sekreterare för Royal society i London och
erhöll 1807 på grund af sjuklighet afsked från
professorsbefattningen. Död i
London 1823. H. inlade stora förtjenster om
utbildandet af artilleri- och fortifikationsväsendet
i England. Bland hans många matematiska skrifter
äro några ännu i dag förtjenta af uppmärksamhet,
i synnerhet Mathematical tables (1785; ny
uppl. 1831), A mathematical and philosophical
dictionary (1795-96; ny uppl. 1815) och Tracts on
mathematical and philosophical subjects (1812).
G. E.
Huutokoski, masugn och blästerverk i Jorois socken,
S:t Michels län, Finland. För tackjernstillverkning
funnos 1880 1 masugn med 2 formar och pipa (rymmande
432 tnr kol) varmapparat, 1 turbin och 3 ångmaskiner,
om tills. 60 hästkr.; för puddling 2 puddel- och
11 torkugnar, 2 ånghamrar och 4 ångmaskiner, om 80
hästkr.; för vällning och utvalsning 6 vällugnar. 3
valsträner och 5 ångmaskiner, om 112 hästkr. Verket
har de senare åren hvilat. 1875, då detsamma
sysselsatte 148 arbetare, tillverkades 1,229,440
kg. tackjern, 617,100 kg. smältstycken och 986,000
kg. stångjern. Malmen tages ur närliggande sjöar
och gifver 29,2 proc. H., som privilegierades
1858, eges af Putikoffska bruksbolaget.
O. I.
Huwen (namnets skrifning vexlar betydligt), Henrik
van, byggmästare, härstammade från Nederländerna och
skall hafva begifvit sig till Sverige från Antwerpen
med anledning af religionsförföljelserna i hans
fädernesland. Han omtalas först som murmästare 1573,
då han i "Gråmunke kloster" (Riddarholmskyrkan) jämte
en annan uppsatte Magnus Ladulås’ grafmonument. År
1579 fick H. befallning att med några af sina
landsmän begifva sig till Vadstena, förmodligen
för slottsbyggnaden, men han tyckes ej länge
qvardröjt der. Från 1582, då omgestaltningen af
Riddarholmskyrkan tog sin början, var han biträde åt
Willam Boy, konung Johans öfverbyggmästare, i denna
byggnadsangelägenhet. Straxt derefter blef H. jämväl
ledare af S:t Klara kyrkas byggnad, som företogs i
början af 1580-talet och blef färdig mot slutet af
samma årtionde. Detta verk qvarstår ännu i tämligen
oförändradt skick, hvad angår sjelfva planen och det
hufvudsakliga af anläggningen. 1603 blef han utnämnd
till "byggmästare på alla slott och hus öfver allt
Upland", och i denna egenskap var han några år verksam
mest vid Upsala slott. Han omtalas sista gången 1610;
förmodligen afled han ej långt derefter. -rn.
Huxley [höksli], Thomas Henry, engelsk naturforskare,
född d. 4 Maj 1825, studerade vid den vid Charing
Cross Hospital inrättade medicinska skolan. 1846-50
var han anställd såsom extra läkare på örlogsfartyget
"Rattlesnakes" expedition till farvattnen vid
Australiens östra och norra kuster. 1854 utnämndes
han till professor i naturalhistoria vid bergsskolan
i London och s. å. till professor i fysiologi vid
Royal institution dersammastädes samt tjenstgjorde
1855-62 såsom examinator i fysiologi vid Londons
universitet. 1863-69 föreläste H. i jämförande
anatomi och fysiologi vid College of Surgeons samt
var föreståndare för dess anatomiska museum. 1870-72
var han medlem af direktionen för Londons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
