Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyakinthos - Hyalit - Hyalografi - Hyalurgi - Hybla - Hybrid - Hybridini l. Tornugglor - Hybris - Hyby - Hyckert, Anders Jansson - Hycklinge - Hydarthros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn af hyacint bekanta växten, utan snarare
torde man få tänka på en art af blå svärdslilja
(Iris foetidissima) eller riddaresporre (Delphinium
Ajacis), hvilkas blad hafva en teckning, som något
liknar de nämnda grekiska bokstäfverna. H. är en bild
af naturens hastigt bortdöende fägring, och derpå
syftade äfven festen Hyakinthia, hvilken spartanerna
årligen i Juli månad firade i den lakoniska staden
Amyklai, der H:s graf befann sig under fotställningen
till Apollons bildstod. Enligt en annan saga
var H. en son af Pieros och sånggudinnan Klio.
A. M. A.
Hyalit (af Grek. hyalos, glas, och lithos, sten),
miner., en vattenklar varietet af opal, som i form
af små druf-formiga eller vårtlika partier träffas
på förklyftningsspringor eller i drushål i basalt,
t. ex. vid Frankfurt am Main. i Böhmen o. s. v.
P. T. C.
Hyalografi (af Grek. hyalos, glas, och grafein,
skrifva), konsten att på glasskifvor inetsa
teckningar, hvilka sedermera mångfaldigas genom
tryck. Jfr Etsning.
Hyalurgi (af Grek. hyalos, glas, och érgon, arbete),
glasblåsarekonst.
Hybla, i forntiden namn på flere städer på Sicilien. -
1. H. major, stad på södra sluttningen af Etna,
vid Symaithos, säte för gudinnan Hyblaias kult,
hvilkens prester voro dröm- och teckentydare. Nu
Paterno, vid floden Giaretta. - 2. H. Megara, stad
på östra kusten af Sicilien, n. om Syracusae. Den
koloniserades af dorer från Megara (729 f. Kr.) och
hörde sedan Gelons tid till Syracusae. Derifrån kom
den af skalderna prisade hybleiska honingen.
Hybrid (af Lat. hibrida), om djur och växter: alstrad
af två olika arter, bastard-; blandad, af olika slag;
sammansatt af ord, som äro hemtade ur tvänne olika
språk. - Hybridation, korsning (kroasering). -
Hybriditet, af komma af två olika arter, bastard-djur,
hybrid form. Se Bastard.
Hybridini l. Tornugglor, zool., bilda en underfamilj
inom ugglornas familj bland rof-foglarna. De hafva
stort hufvud med yfviga fjädrar. Pannan, som
saknar fjädertofsar, är kölad af de stora, hopgående,
fullständiga, nedåt tillspetsade, nästan trekantiga
ögonkretsarna, hvilkas fjädrar äro S-formigt böjda vid
öronöppningarna, som äro betydligt högre än skallen
och försedda med klaff. Andra vingpennan är längst,
dock föga längre än den första; ingen vingpenna är
inskuren i fanet. - Tornugglorna utmärka sig genom
egendomliga och putslustiga åtbörder samt afvika såväl
derigenom som genom sitt utseende, sin silkesfina,
men spänstiga fjäderbeklädnad och sitt vexlande,
obehagliga läte mest från öfriga arter inom denna
familj. De äro nattliga djur och vistas hälst i gamla
murar, ruiner o. s. v., der de äfven häcka. - Dit
hör Tornuggleslägtet, Hybris, med arten Tornugglan,
H. flammea, hvilken har ögonkretsarna hvitaktiga,
med en svart fläck vid näbbsidan och omgifna af
roströda fjädrar. Iris är svartbrun, kroppen ofvan
grå, fint vattrad med brunt och försedd med små, af
svart omgifna, hvita fläckar. Alla fjädrarna äro vid
roten gulaktiga, undre kroppsdelarna blekt rostgula,
med glesa, svarta punkter. Vingpennorna äro i yttre
fanet rostgula, med gråvattrade tvärfläckar, i det
inre hvitaktiga, med svarta fläckar. Stjerten är
rostgul, med tre bruna, gråspräckliga tvärstreck och
gråspräcklig spets samt yttersta pennparet nästan
hvitt. Kroppslängden stiger till 36 cm. Denna uggla,
som är mycket allmän i mellersta Europa, har på
senare tiden från Danmark börjat utbreda sig äfven i
vestra Skåne, der hon nu häckar mycket sparsamt. Hon
är stannfogel och gör mycken nytta genom att utrota
råttor och möss. C. R. S.
Hybris, zool. Se Hybridini.
Hyby, socken i Malmöhus län, Bara härad. Arealen
5,534 har. 2,374 innev. (1881). H. utgör ett till
egaren af Klågerup patronelt pastorat af 2:dra kl.,
Lunds stift, Bara kontrakt.
Hyckert, Anders Jansson, riksdagsman, föddes
1769 i Norrbärke socken, Kopparbergs län, och
genomgick Vesterås gymnasium, der han ock senare var
vikarierande lärare i lefvande språk. Såsom gymnasist
var han en tid informator hos brukspatronen Tottie å
Elfkarleö bruk och biträdde derunder vid skötandet af
brukets affärer. Totties söner gåfvo 1805 sin forne
lärare till bevis på erkänsla Ytterboda hemman i
Elfkarleby socken, Upsala län. I sin nya ställning
tillvann sig H. snart ett vidsträckt medborgerligt
anseende och var under de sex riksdagarna 1809-23
ombud i bondeståndet för Örbyhus, Olands och Norunda
härad samt Dannemora och Leufsta tingslag. 1809-10
var han fullmäktig i Riksgäldskontoret och derefter,
intill sin död, fullmäktig i Rikets ständers bank. Vid
riksdagarna 1810, 1812, 1815 och 1817 utsågs han
till bondeståndets vice talman och var 1823 dess
talman. H. var från 1816 korresponderande ledamot af
Landtbruksakademien. Död på Ytterboda d. 8.Aug. 1826.
Hycklinge, socken i Östergötlands län. Kinda
härad. Arealen 12,657 har. 2,054 innev. (1881). Annex
till Horn, Linköpings stift, Kinds kontrakt.
Hydarthros (Lat. hydrarthrosis, af Grek. hydor,
vatten, och arthron, led), kir., ledgångsvattusot. -
Oaktadt hvarje inflammation i ledgångar, hvarvid
utgjutningen är tunnflytande och blandad hvarken
med var eller fastare ämnen, skulle kunna kallas
hydarthros, betecknas dock med denna benämning
numera endast den kroniska formen af vissa
ledgångsaffektioner. Den kan uppkomma såsom följd
af en akut ledgångsaffektion, således en, i hvilken
värk, hämmad funktion, skefställning m. m. starkare
framträda; men oftare är den redan från början ej
förbunden med dessa svårare symtom, utan utbildar sig
långsamt och med obetydliga smärtor. Utspänningen af
leden kan blifva ganska betydlig, och dess rörelser
blifva då mera hämmade. Denna ledgångsvattusot,
eller "vatten i ledgången", medför sällan några
mera allvarsamma lesioner af vigtigare delar, men
är dock rätt besvärande och ytterligt envis. Den
recidiverar med största lätthet, och det efter
alla äldre behandlingsmetoder. Sådana voro stillhet
(stillaliggande, om åkomman beträffar knäleden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
