Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hytt - Hytta - Hyttbruk - Hyttdäck - Hyttgång - Hyttkunskap - Hyttrök - Hå - Håbo - Håbol - Håbrand l. Håmär - Håby - Håf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika ändamål: styrhytt, vakthytt, expeditionshytt,
rökhytt o. s. v. J. G. B.
Hytta. 1. Skeppsb., ett akterut på somliga fartyg
anbragt upphöjdt halfdäck, från hvilket trappor
leda ned till manöver- eller lastdäcket. Fordom
voro nästan alla örlogsfartyg försedda med hytta,
under hvilken chefens boningsrum voro inredda. De
flesta passagerare-ångbåtar äro försedda med
hytta eller upphöjdt halfdäck (jfr Halfdäck). –
2. Metallurg., i allmänhet den byggnad, hvarest
en metall utsmältes ur den malm, i hvilken den
förekommer. Benämningen hytta nyttjas såväl
om sjelfva smältugnen som om den byggnad, som
är uppförd omkring densamma. - Då jern är den i
Sverige oftast förekommande metallen, nyttjas denna
benämning företrädesvis om jernhyttor eller masugnar.
1. L. H. 2. C. A. D.
Hyttbruk, metallurg., kallades förr
tackjernstillverkningen i bergsmanshyttorna i
bergslagen, der de olika delegarna i hyttelaget,
de s. k. bergsmännen eller inbrukarna, skulle efter
en förut uppgjord ordning utbyta hvarandra vid
begagnandet af masugnen. Detta ständiga ombyte
af beskickning förorsakade naturligtvis ofta
olägenheter i masugnsgången och fordrade stor
skicklighet hos masmästaren att kunna bedöma de
olika malmernas och kolens förhållande. – Hyttbruket
plägade benämnas sambruk eller hopabruk, då det af
inbrukarna tillförda redet af malm och kol smältes
för gemensam räkning och det erhållna tackjernet sedan
fördelades efter hvars och ens andel deri. Under den
första blåsningsperioden, den s. k. tillvärmningen,
plägade sådant sambruk vanligen ega rum. – Det genom
lag reglementerade i hyttbruket upphäfdes genom
k. förordn, af d. 20 Sept. 1859 angående utsträckt
frihet för bergshandteringen, hvarigenom masugnar,
stångjernsmedjor, manufakturverk och andra
inrättningar för tillgodogörande och förädling
af mineralrikets alster hänfördes till fabriker,
och full frihet lemnades åt delegarna i sådana verk
att efter eget behag deltaga i bergsbruket. Denna
förordning, genom hvilken bergsbruket öfverflyttades
på färre och kraftigare händer, förde den
svenska bergshandteringen ett stort steg framåt,
C. A. D.
Hyttdäck. Se Däck.
Hyttgång, metallurg., i allmänhet det metallurgiska
förloppet i en smälthytta. Se Masugnsgång.
C. A. D.
Hyttkunskap. Se Metallurgi.
Hyttrök, metallurg., den rök, som uppstiger
genom uppsättningsmålet i en i gång varande
smälthytta. Denna rök innehåller icke allenast
förbränningsprodukterna af det använda bränslet, utan
äfven såväl de i malmen förekommande, genom den höga
temperaturen sublimerade, flyktiga ämnen som en del af
beskickningens fasta beståndsdelar, s. k. malm-mull,
hvilken i fint fördeladt tillstånd medföljer den
starka gasströmmen genom uppsättningsmålet. Om man
förhindrar hyttrökens fria passage, t. ex. genom att
leda den genom kamrar, der gasströmmens riktning
förändras, genom att leda ett fint regn af kallt
vatten genom gasströmmen
o. s. v., afsätta sig de fasta partiklarna och
kunna tillvaratagas, om de hafva något värde,
hvilket ofta är fallet med de sublimationsprodukter
(svafvel, arsenik, zink etc.), som erhållas vid
tillgodogörande af de ädlare metallerna. Men äfven
vid masugnar, der hyttgasen skall användas såsom
bränsle för andra ändamål, såsom malmens rostning,
blästerns förvärmning, ångpannors eldning o. d.,
är det af vigt att befria sig från malm-mullen,
hvilken i hög grad förhindrar gasens förbränning. Det
har t. o. m. visat sig, att masugnsgas, som håller
ända till 31 proc. koloxid, kan genom medföljande
malm-mull varda mycket svårförbrännelig. – Vid
masugnar kan man af hyttrökens utseende bedöma
gången i hyttan. Om hyttröken är ljust blå och lätt,
eller, såsom den tekniska termen lyder, om hyttan
"blådammar", är gången god eller "lagom satt". En
tjock, hvit hyttrök angifver "nödsatt gång", eller
att malmsättningen bör ökas; tjock, brun hyttrök åter
tillkännagifver "hård satt gång", eller för stark
malmsättning. Hyttrökens bruna färg förorsakas af
mycken inblandning af jernoxid, den hvita åter
af ett öfverskott af kiselsyra och alkalier.
C. A. D.
Hå, zool. Se Pigghaj.
Håbo. 1. Härad i Upsala län och länets södra domsaga,
omfattar socknarna Kalmar, Öfver-Gran, Ytter-Gran,
Häggeby, Skokloster, Håtuna, Tible och en obetydlig
del af Bro. Areal 22,315 har. 4,698 innev. (1881). –
2. Kontrakt af Upsala stift, består af de 7
pastoraten Öfver-och Ytter-Gran, Kalmar, Vestra Ryd
och Näs (Stockholms-Näs), Bro och Lossa, Häggeby,
Håtuna och Tible samt Skokloster. 7,702 innev. (1881).
Håbol, socken å Dal, Elfsborgs län, Vedbo härad. Areal
13,680 har. 1,734 innev. (1881). Annex till Ed,
Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt.
Håbrand l. Håmär, Lamna cornubica (Gmelin),
zool., en fiskart, tillhörande fam. Lamnidæ bland
hajfiskarna. Liksom öfriga slägten af familjen
hafva håmärarna en kölformig upphöjning längs
stjertens sidor; tänderna äro lancettformiga,
med släta, ej sågade kanter, gälspringorna stora,
men spruthålen deremot mycket små. Färgen är ofvan
svartgrå, undertill hvitaktig. Håbranden, den enda i
Skandinavien förekommande arten, är den största haj,
som går intill Sveriges kuster, och når öfver 2,5
m. längd. I Bohus län, der han kallas håmären, går
han sällan intill kusten, men ses ofta ute i Kattegat
under makrillfisket. Ej sällan går han in i Öresund,
der han stundom fastnar i sillgarnen. Af håbrandens
lefver beredes tran; för öfrigt har han ingen
ekonomisk användning och är ej föremål för fiske.
R. L.
Håby, socken i Göteborgs och Bohus län, Tunge
härad. Areal 3,840 har. 1,192 innev. (1881). Annex
till Foss, Göteborgs stift, Vikornas södra
kontrakt.
Håf, fiskredskap, består af en bygel, en vid denna
fäst nätpåse samt ett skaft. Antingen är detta fäst
omedelbart vid bygeln eller är denna upphängd medelst
snören vid spetsen af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
