Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håkantorp - Håknäs - Håkon Grjotgardssön (norsk jarl) - Håkon Ladejarl (norsk jarl) - Håkon Erikssön (norsk jarl) - Håkon Ivarssön jarl (norsk jarl) - Håkon Galen (norsk jarl)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1881). Annex till Segerstad, Skara sift, Vinköls
kontrakt.
Håknäs, sågverk i Nordmalings socken, Vesterbottens
län, vid Öre elf. Till sågverket höra qvarn samt
Kylörns lastageplats och skeppsvarf. Taxeringsvärde
omkr. 206,000 kr. Tillhör Håknäs sågverks aktiebolag,
som äfven eger många gårdar i Nordmalings socken och
i angränsande socknar.
Håkon, norska jarlar och prinsar:
1. H. Grjotgardssön, tillhörde den mäktiga
Håleyge-ätten, hvilken synes hafva herskat både
på Hålogaland och på Nordmöres kuster. Då Harald
Hårfagre på sitt eröfringståg kom till de
tröndiska bygderna, slöt H. sig till honom med en
ansenlig härsmakt, och efter Tröndelagens eröfring
mottog han denna landsdel som län. Han bodde
på gården Lade (nära Trondhjem); han och hans
efterkommande kallades derför Ladejarlar.
Hans dotter Åsa äktade Harald Hårfagre, och sjelf
ansågs han, sedan han äfven fått Firdafylke och
Sogn till län, för den mäktigaste man i Norge näst
konungen. Då han ville fördrifva Atle jarl, som
förut herskat i Sogn, kom det till ett slag mellan
dem i Stavangfjorden. H. stupade, och Atle
dog kort derefter af sina sår. O. A. Ö.
2. H. Ladejarl, den föregåendes sonson och
son af Sigurd jarl, korades efter sin faders död till
tröndernas höfding, men måste undan Gunnhildssönerna
(kon. Erik Blodyx’ söner med Gunnhild)
draga ur landet. Han begaf sig till danska
konungen Harald Blåtand och förmådde genom list
denne att locka en af Gunnhildssönerna,
Harald Gråfäll, ned till Danmark, hvarest den danske
tronpretendenten Guldharald, i hopp att vinna
hans rike, dödade honom i ett slag vid Limfjorden.
Men kort derefter bragte H. Guldharald om lifvet.
Sedermera drogo Harald Blåtand och han upp till
Norge, hvarest H. insattes till jarl öfver
det nordanfjällska och det vestanfjällska Norge.
Viken skulle dels styras af lydkonungar,
dels läggas omedelbart under det danska riket
(omkr. 965). H. skulle gifva konung Harald skatt och
tjena honom i krig. När den tyske kejsaren
Otto II hemsökte Danmark, 974-75, förstod
H. att befria sig från detta beroende. Då Harald
Blåtands son Sven Tveskägg kom till makten, lyckades
han egga jomsvikingarna och deras anförare Sigvald
jarl att öfverfalla Norge. H. mötte dem med sina söner
Erik och Sven i Hjörungavåg i Söndmöre och slog dem
så fullständigt (986), att endast halfva antalet af
deras skepp kom undan. Sedermera gjorde den danske
konungen icke vidare H. väldet i Norge stridigt. Men
denne blef öfvermodig samt gaf sin grymhet och sin
vällust fria tyglar. Då han ville bortföra bonden
Orm Lyrgjas hustru, den sköna Gudrun Lundesol, reste
sig allmogen i Guldalen och öfriga tröndiska bygder.
Till konung valde de Olof Tryggvesson, hvilken H. kort
förut lockat till Norge från Irland, i afsigt att
dräpa honom. H. flydde och dolde sig jämte trälen
Karl hos sin älskarinna Tora på Rimul; men om natten
svek trälen sin herre och dräp honom, medan han sof
(995). O. A. Ö.
3. H. Erikssön, vanligen kallad Håkon jarl,
den föregåendes sonson, var son till Sven
Tveskäggs dotter Gyda och Erik Håkonssön
jarl,hvilken herskade i Norge 1000-15.
Då fadern drog till England för att bistå Knut den
store vid landets eröfring (1015), satte han sonen i
sitt ställe och gaf honom jarlnamn. Kort derefter
anlände emellertid Olof Haraldsson (den helige)
till Norge samt öfverrumplade och tillfångatog
H., just som denne kom seglande genom Saudungssund
i Söndfjord. Motlöfte att han skulle lemna landet
och aldrig bära vapen mot Olof fick H. draga till sin
morbroder konung Knut. Då denne efter Olofs flykt
till Gårdarike kom till Norge för att hyllas som
dess konung, återinsatte han H. i jarlvärdigheten.
Någon tid derefter drog H. öfver till England
för att hemta sin brud, Knuts systerdotter
Gunnhild. På återvägen om hösten förgicks det
skepp, hvarpå han färdades, och man sporde
aldrig något vidare om honom. Med honom
utdog Ladejarlarnas ryktbara ätt på svärdssidan.
O. A. Ö.
4. H. Ivarssön jarl, den föregåendes kusins son,
var under Harald Hårdrådes regeringstid (1046-66) den
mäktigaste man i Oplandene samt öfverträffade alla
andra i styrka och skönhet. Då Harald hade dräpt
den tröndiske höfdingen Einar Tambaskälfver, måste
han, för att blidka H., som var Einars hämdkräfvare,
lofva att gifva honom Magnus den godes dotter
Ragnhild till äkta. Då svårigheter
uppstodo vid uppfyllandet af detta löfte,
begaf H. sig till konung Sven Estridsson i Danmark,
hvilken låg i strid med konung Harald, men försonade
sig sedermera med Harald och svor honom trohet, sedan
han fått jarlnamn och Ragnhild till äkta. Under ett
härnadståg mot Danmark, på hvilket H. var konungen
följaktig, räddade han, efter slaget vid Nissaån,
konung Svens lif och hjelpte honom att undkomma. När
Harald fick höra detta, sökte han tillfälle att
öfverfalla och straffa jarlen. Denne måste då
fly till Sverige, hvarest han af konung Stenkil
blef satt att styra Värmland. H. stannade
derefter i Sverige och åtnjöt der stort anseende.
O. A. Ö.
5. H. Galen, en mäktig höfding i Norge i början
af 13:de årh., var son till konung Sigurd Munds (d.
1155) dotter Cecilia och lagmannen Folkvid i Värmland.
Då hans morbroder, konung Sverre, kom till makten,
begaf sig H. jämte sin moder till dennes hof.
Cecilia blef der gift med höfdingen Bård Guthormsen
på Rein. När H:s kusin Sigurd Lavards son,
den fyraårige Guthorm, 1204 utropades till konung,
bestämdes det, att H. under namn af jarl skulle
styra riket under hans minderårighet; och då
Guthorm s. å. dog, blef det på Öreting fråga om
att välja H. till konung. Hans halfbroder Inge
Bårdssön blef emellertid i stället vald, men H.
skulle behålla jarlvärdigheten, anföra hären
och uppbära hälften af konungens inkomster.
H. förde kriget mot sverreska ättens motståndare,
baglerna, med stor kraft och tillfogade dem 1206
ett nederlag utanför Bergen. Af afund till
sin broder skall H. hafva anstiftat uppror mot honom,
ja till och med lönligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
