Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häradsdomare - Häradsfogde - Häradshammar - Häradshöfding - Häradshöfdingeränta och lagmansränta - Häradskista - Häradskonung - Häradsnämnd - Häradsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfvade således en af häradshöfdingen delegerad
domaremyndighet. Ett sådant öfverlåtande af utöfningen
af domaremyndigheten - af hvilket visserligen spår
förekomma redan i Götalagarna - blef senare ytterst
vanligt och föranledde stora missbruk. - Det är
i motsats härtill, som 1734 års lag i R. B. 1:
9 stadgar: "Låter domare utan lof någon i sitt
ställe döma, miste ämbetet". - Ännu i våra dagar
qvarlefver emellertid benämningen häradsdomare,
men numera blott såsom en hederstitel, hvilken af
häradshöfdingen tilldelas en ledamot af häradsnämnden,
vanligen den äldste. I. L.
Häradsfogde, kamer., äldre benämning på kronofogde. Se
Fogde. Kbg.
Häradshammar, socken i Östergötlands län,
Östkinds härad. Arealen 9,070 har. 1,522
innev. (1881). H. utgör ett regalt pastorat af 2:dra
kl., Linköpings stift, Vikbolands kontrakt.
Häradshöfding (Fornsv. hæraþshöfþingi),
jur., den urgamla benämningen i Sverige på den
förtroendeman, som häradsboarnas val kallade att
vara ledaren af häradets rättsskipnings-, hushålls-
och förvaltningsangelägenheter och att utåt vara
häradets målsman; måhända var han i äldsta tid,
såsom den norske hersen (se d. o.), äfven häradets
militära ledare. Endast Götalands landskapslagar
(1200-talet) omtala häradshöfdingar, emedan endast
der benämningen i äldsta tider förekom. I Svealandens
lagar motsvaras han af domaren, hvilken dock hade
en vida mindre omfattande uppgift, enär konungens
länsman i dessa bygder hade att ombestyra de många
förvaltningsåligganden, som enligt götalagarna
tillkommo häradshöfdingen. Med konungamaktens
tillväxt flyttades äfven i Götalandskapen
förvaltningen efter hand öfver på konungens
ämbetsmän. Häradshöfdingen, som, då de allmänna
landslagarna stiftades (1300-1400-talet), fanns
både i Svea- och Götaland, erhöll sålunda till sin
hufvudsakliga uppgift att vara domare och ledare af
häradstingets förhandlingar. Denna ställning såsom
underdomare på landsbygden intager häradshöfdingen
fortfarande, ehuru hans verkningskrets numera sträcker
sig öfver ett större område, domsagan, som innefattar
flere härad eller tingslag. (Jfr Häradsrätt.) I
Götalandskapen utsågs utan tvifvel häradshöfdingen
af ålder sjelfständigt af häradsmenigheten; mindre
sjelfständiga voro häradsboarna i Svealandskapen
vid val af domare. Denne skulle nämligen utses
af tolf män, som länsmannen dertill nämnde på
tinget, hvarefter konungen skulle "sätta honom
dom i händer". Äfven enligt Magnus Erikssons och
Kristoffers landslagar hade häradsmenigheten endast
att utse tolf män, som jämte lagmannen skulle
bland häradets män upprätta ett tremannaförslag,
inom hvilket konungen egde att taga "den han vill
och vet dertill fallen vara". Med nyare tiden
upphörde faktiskt denna menighetens förslagsrätt;
och då adeln genom privilegierna fingo sig tillerkänd
företrädesrätt till de flesta häradshöfdingesysslorna,
blef det vanligt att stormännen innehade dessa endast
för inkomsternas skull såsom ett slags prebenden och
läto sköta dem genom dåliga
vikarier, s. k. lagläsare. Lagkommissionen
1643 föreslog förgäfves att upplifva
den allmänna landslagens stadganden om
häradshöfdingetillsättningar, men 1680 föreskrefs,
att häradshöfdingetjensterna ej skulle få förenas
med andra befattningar och att häradshöfdingen
skulle bo inom sitt haradshöfdingedöme. Genom
1723 års adliga privilegier upphörde adelns
företrädesrätt till häradshöfdingetjenster; och då
numera (efter 1870) äfven bekännare af främmande
kristen troslära, äfvensom af den mosaiska, kunna
till dessa ämbeten utnämnas, så har K. M:t att vid
tillsättandet endast taga hänsyn till skicklighet
och förtjenst. Förslag till tjensterna upprättas
af hofrätterna. - Vice häradshöfding är en titel,
som, enligt vederbörande hofrätts utnämning,
tillerkännes personer, hvilka efter aflagda juridiska
examina genom vikariat för häradshöfding dertill
befunnits värdiga. K. H. B.
Häradshöfdingeränta och
lagmansränta, kamer., gamla skatter, som af allmogen
efter mantal erlades till häradshöfdings och lagmans
underhåll. Man spårar dessa räntor redan i Kalmar
recess 1483. Med tiden ändrades beräkningsgrunden från
mantal till matlag l. "rök". Beloppet varierade i
olika landsdelar. 1828 fastställdes det i allmänhet
till 12 skilling bko för hvarje matlag. Dessa
skatter, hvilka voro mest kännbara för brukare af
oprivilegierad jord, afskaffades helt och hållet 1841.
Kbg.
Häradskista, en till förvaring af häradets sigill,
riksdagsbeslut, allmänna stadgar och häradshandlingar
samt häradets kontanta medel afsedd kista. En sådan
skall, enl. R. B. 2, 7 och K. Br. 1801, finnas å
hvarje tingsstad. Kbg.
Häradskonung, en i isländska sagor vanlig
benämning på en fylkes- eller småkonung (se
Fylke). Ordets användning visar, att man får
taga dess första sammansättningsled, härad,
endast i den allmänna betydelsen af bygd. V. K-r.
Häradsnämnd. Se Häradsrätt och Nämnd.
Häradsrätt, jur., den allmänna underrätten
på landsbygden, i hvilken häradshöfdingen med
den af 12 ledamöter sammansatta nämnden
dömer i första instans. För att häradsrätt skall
vara domför fordras, att minst 7 af nämndens
ledamöter skola vara närvarande. För hvarje
tingslag skall en häradsrätt finnas. 1882 var
antalet häradsrätter i Sverige 303, nämligen 181
under Svea och 102 under Göta hofrätt samt
20 under Hofrätten öfver Skåne och Bleking.
Hvarje häradsrätt skall hålla vissa ordinarie
sammanträden, lagtima ting (allmänna sammanträden),
och dessutom särskilda sammankomster,
urtima ting (särskilda l. extra sammanträden) för
vissa inträffande fall. Före 1872 gällde såsom
allmän regel att lagtima ting i hvarje härad
skulle hållas tre gånger om året: vinterting,
sommarting och hösteting. Enligt särskilda
stadganden kunde dock tingens antal minskas i
öfverensstämmelse med olika orters behof; ett
lagtima häradsting skulle likväl alltid hållas i hvarje
härad årligen. Genom k. förordn. d. 17 Maj
1872 har för en del häradsrätter föreskrifvits
en mera oafbruten verksamhet. Enligt den nya
organisationen, som egentligen gäller för
domsagor, hvilka bestå af ett eller två tingslag, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
