Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästafvel - Hästanskaffning för krigsbehof - Hästantilopslägtet - Hästbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antal af 350,000 (år 1880 funnos, enligt Statistiska
byråns berättelse, 394,590 hästar öfver 3 år gamla),
hvaraf arméns behof, enligt förslaget af 1882 års
landtförsvarskomité, skulle under vapenöfningarna
i fredstid utgöra omkr. 11,000 stycken (se
Hästdepot). Vidare erfordras ridhästar för enskildas
behof, hvilka hästar kunna beräknas till ungefär
9,000 stycken, eller tillsammans 20,000 ridhästar. Det
återstående är landtbrukets och industriens behof af
arbetshästar. För att detta antal skall bibehållas,
erfordras att årligen uppfödas 10 proc. deraf,
eller 2,000 rid- och 35,000 arbetshästar. - Vid
val af raser för landets behof af ridhästar kan
ingen annan ifrågakomma än den från orientaliska
hästar härstammande engelska fullblodsrasen (se
Fullblodshäst), ehuruväl denne, genom den dressyr,
som den under ett århundrade varit underkastad för att
kunna springa en kort väglängd med mycken hastighet
under en lätt ryttare, förlorat något af moder-rasens
uthållighet och förmåga att bära en börda. För
landtbrukets och industriens behof åter äro den
norrländska och den norska s. k. gudbrandsdalshästen
synnerligt lämpliga inom de flesta delar af
Sverige. Det är endast inom några industrigrenar,
som gröfre och starkare hästar kunna erfordras, i
hvilket fall man kan använda percherons-, ardenner-,
suffolks- eller clydesdales-hingstar till parning med
ston af samma raser eller af inhemsk ras. - Hingsten
kan användas såsom afvelsdjur vid 4 års ålder till
omkr. 30 ston under 3 månaders parningstid och till
60 -70 ston, då han fyllt 5 år. Ston användas till
afvel vid 5 års ålder och kunna sedermera årligen i
många år bära föl, om de erhålla rikligt underhåll
samt ej nyttjas för strängt till arbete. För att
bibehålla hingstar afvelsamma under många år är
det nödigt att de under hela året dagligen få riklig
rörelse och derjämte kraftig utfodring, i synnerhet
under parningstiden. Stoet går i medeltal drägtigt
i 334 dagar, och af betäckta blifver ungefär hälften
drägtig. Då tiden nalkas att stoet skall föla, visar
sig jufret ansväldt och innehållande mjölk. Man
bör då flytta stoet till en rymlig kätte samt, då
fölet blifvit framfödt, torka detta med halm eller
låta stoet slicka det. Då fölet första gången skall
dia, är det ofta nödvändigt att fasthålla stoet och
föra fölets mun till moderns jufver. Sedermera kan
fölet vid 8 dagars ålder föras ut med modern och
derefter, då väderleken och årsväxten det medgifva,
släppas på bete. Vid 6 månaders ålder afvänjes fölet
samt bör derefter inställas i en rymlig kätte,
hafva riklig utfodring af hel hafre och hö samt
daglig rörelse i det fria under alla årstider och
dagligen ryktas. Genom riklig utfodring och rörelse
under första året af fölets lefnad grundlägges den
blifvande hästens duglighet, och hvad som vid denna
ålder försummas med hänsyn till fölets vård kan ej,
äfven genom omsorgsfull skötsel under fölets andra
eller tredje år, ersättas. Hingstföl, som man ej ämnar
använda såsom afvelsdjur, då de blifvit fullvuxna,
kastreras under sitt första lefnadsår. - Den unga
hästen bör tidigt vänjas vid det arbete,
hvartill han framdeles skall användas. Hästar, som
skola bildas till ridhästar, kunna vid 3 års ålder
börja helt lindrigt dresseras, likasom arbetshästar
vid samma ålder böra vänjas att bära sele och draga
en lätt vagn. Sedermera ökas arbetet för djuren, och
vid 5 års ålder kunna såväl rid- som arbetshästar
fullständigt begagnas vid sådan tjenst, hvartill
fullvuxna hästar af det slag djuren tillhöra bruka
användas. Jfr Hästskötsel och Stuteri c. A. L.
Hästanskaffning för krigsbehof. Vid en armé erfordras
hästar till ganska stort antal såväl för de beridna
trupperna och för de officerare, som måste tjenstgöra
till häst, som för fortskaffandet af tross och
förnödenheter. De hästar, som erfordras för trupperna
på fredsfot, äro i de flesta land statens tillhörighet
och anskaffas genom gemensam remontering, hvarefter
hästarna fördelas på trupperna. Emedan fullvuxna
hästar vanligen betinga höga pris, har man i de
större arméerna i allmänhet inrättat hästdepoter
(sådana finnas icke i Sverige), vid hvilka hästar,
uppköpta vid spädare ålder, vårdas, tills de kunna
sändas ut till trupperna. Beridna officerare måste
vanligen sjelfva anskaffa sina hästar. I några arméer
(Frankrike) erhåller en del officerare hästar af
staten till begagnande, i andra (Tyskland, Ryssland)
få de på vissa vilkor häst af staten. Vid arméns
försättande på krigsfot erfordras vida flere hästar (i
synnerhet draghästar) än på fredsfot; och då uppköp af
det erforderliga antalet icke skulle kunna verkställas
på den korta tid, som åtgår för denna öfvergång,
eller mobiliseringen, har man numera i nästan alla
land, efter Preussens förebild, i lag förklarat
alla hästegare skyldiga att vid krigsutbrott ställa
sina hästar till krigsstyrelsens förfogande. Bland
dessa hästar uttages det erforderliga antalet
mot ersättning, som enligt värdering erlägges
till egarna. - I Sverige uppköpas hästar för de
värfvade trupperna af en remonteringskommission,
och vid indelta kavalleriet anskaffas och underhållas
hästarna af rusthållarna, vid Jämtlands hästjägarekår
af rotehållarna (jfr Indelta armén, Rusthåll). Vid
artilleriet finnes derjämte ett antal legda hästar,
hvilka mot viss ersättning begagnas af regementena en
viss tid om året och vid krigsutbrott öfverlemnas till
staten. Beridna officerare (utom kaptener samt lägre
officerare vid artilleriet och fortifikationen) äro
skyldiga att sjelfva anskaffa sina tjenstehästar. För
fyllandet af behofvet på krigsfot finnas ännu inga
bindande föreskrifter. Den enda nu förefintliga
källan, extra-roterings-hästarna (se Extra rotering),
förslår icke långt. - I Norge eger staten endast
ett fåtal hästar, s. k. stamhästar. Alla öfriga
hästar kallas qvarter- eller distriktshästar och
uppställas af vissa gårdar mot godtgörelse. Beridna
officerare hålla sig sjelfva häst. För hästantalets
fyllande vid krigsutbiott är icke sörjdt.
C. O. N.
Hästantilopslägtet. Se Hippotragus.
Hästbanor, sådana vägar eller körbanor, på hvilka
medelst hästar fortskaffas vagnar, som för sina hjul
hafva särskilda underlag (spår) af trä, sten eller,
numera vanligast, jern (skenor)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
