Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höganäs - Höga porten - Högasiatiska rasen - Hög-Asien - Höga visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styrelsen öfver Höganäs stenkolsverk. -
2. Stenkolsverk i ofvannämnda socken, tillhör "Höganäs
stenkolsbolag", som eger följande fastigheter:
Hultabo, Tjörröd, Plöninge, Bräcke, Steglinge,
Knapelycke och Pottenburg, tills. 2,33 mtl, taxerade
till 130,400 kr., samt byggnader vid grufvorna och
fabriker, taxerade till 609,000 kr. Den mellersta
delen af bruksförsamlingen, kallad H.-Ryd, är
medelpunkten för rörelsen; der äro stenkolsverkets
hutvudkontor, postkontor och telegrafstation
samt handelsbodar och torghandel. Vesterut,
vid Hultabo, ligga tegelfabrikerna och
sydvest derom hamnen. Österut äro schakten
belägna. Stenkolsflötserna vid H. bearbetas på ett
djup af 50-100 m.; mäktigheten är omkr. 0,6 m. Under
nedersta skiktet finnes ett lager eldfast lera af
1,5 m. mäktighet. Från två schakt uppfordrades 1882
59,000 kbm. stenkol; s. å. såldes 17,733 kbm.; för
verkets egna behof nyttjades 42,110 kbm. Af eldfast
lera upptogos s. å. 21,070 kbm. och användes för
verkets eget behof 23,425 kbm. Vid lerfabrikerna,
som 1882 hade 45 ugnar och 301 arbetare, tillverkades
7,291,123 eldfasta tegel, 191,642 saltglacerade
rör, 81,370 lerkärl, 40 gasretorter och 338,012
trottoarstenar. Under året såldes 6,194,649 eldfasta
tegel, 167,020 glacerade rör, 89,341 lerkärl, 269,936
trottoarstenar och 38 gasretorter. Vid H. fiskläge
(med omkr. 400 pers., inom Väsby socken) finnes
en af "H. hamnbyggnadsaktiebolag" nyanlagd hamn,
med tull-, lots- och lifräddningsstation. Såväl
Ryd och Hultabo som den tätt bebyggda platsen vid
hamnen likna köpingar; de hafva tillsammans öfver
3,000 innev. Schakt, fabriker och hamn sammanbindas
med hvarandra medelst jernväg. Vid H. finnas apotek
(och läkare) samt sjukhus, slöjd- och folkskolor,
gästgifvaregård, afdelningskontor af Skånes enskilda
bank, Kullens sparbank samt Höganäs stenkolsverks
sparbank. Arbetarna hafva flere fonder samt föreningar
och kassor. H. står i regelbunden ångbåtsförbindelse
med svenska hamnarna vid Öresund och skall, under år
1883 medelst en sidobana förenas med Skåne - Hallands
jernväg. - Tillvaron af stenkol i Skåne var känd
redan i slutet af 1500-talet, och under 1600-talet
voro stenkolsverk i närheten af Helsingborg tidtals i
gång. 1667 köpte enkegrefvinnan M. S. Oxenstierna,
född De la Gardie, trakten kring Höganäs och bröt
der en tid med stor framgång kol (flere tusen tunnor
årligen), så att hon med dessa kunde underhålla
flere fyrar. 1797 bildade grefve E. Ruuth ett bolag
för stenkolsbrytning vid H. Staten gaf understöd,
tillverkningspremier beviljades (1816-20), och för
en schaktsänkning vid Ryd lemnades 1819 15,000 rdr
b:ko under fem år, hvilka dock till största delen
förskotterades redan 1820. Någon schaktsänkning
kunde dock ej företagas. 1823 beslöto Rikets ständer,
att statsverkets fordran, 199,560 rdr b:ko, skulle
afskrifvas och öfverlåtas på intressenterna,
under vilkor bl. a. att stenkolsbolaget genom
ny aktieteckning samlade 200,000 rdr b:ko att
ovilkorligen användas till sänkning af Rydschaktet
för arbetets bedrifvande å nedre flötsen samt
för tillverkning af sådana fabrikat, hvartill
den ymniga eldfasta leran gaf tillfälle. Bolagets
särskilda skuld till statsverket, 51,000 rdr, skulle
äfven mot afqvittning af tillverkningspremierna
afskrifvas. Det nya bolaget öfvertog verket d. 1
Aug. 1825, men var efter tjugo år å nyo på obestånd,
och fråga väcktes att afyttra verket till utländingar
eller alldeles nedlägga det. Då bildades 1846 genom
öfverstelöjtnanten grefve F. Posse m. fl. ett nytt
bolag, som inköpte det gamla bolagets aktier, och
styrelsen flyttades från Stockholm till Skåne. Sedan
dess har verket fortgått med ökad afkastning och
med vinst för bolagsmännen.
Höga porten. Se Porten.
Högasiatiska rasen, ett af Fr. Müller föreslaget mera
träffande namn på den menniskoras, som vanligen kallas
den mongoliska. H. A.
Hög-Asien, en af H. von Schlagintweit (d. 1882)
införd benämning på det stora berglandet n. om
Ostindien, hvilket bildar södra delen af det östra
Central-Asien. Det upptager en areal af öfver 3
mill. qvkm., innesluter de tre bergskedjorna Himalaja
i s., Karakorum i midten och Kyenlyn i n. samt bildar
ett högland, som i utsträckning och höjd öfverträffas
af intet annat på jorden. Inom detsamma ligga ock
jordens högsta berg. I politiskt hänseende är det
deladt mellan Kina, Tibet (största delen), Nepal,
Kaschmir och kejsaredömet Indien. Befolkningen anslås
till 12 mill.
Höga visan (Hebr. Sjir hasjirim, d. ä. sångernas
sång), poetisk bok i Gamla testamentet. I denna
lyrisk-dramatiska dikt skildras herdeflickan Sulamiths
kärlek till en yngling af hennes eget stånd, från
hvilken hon blifvit ryckt för att införlifvas
med konung Salomos harem, men åt hvilken hon,
sedan hennes trohet bestått profvet, slutligen
återskänkes. Enligt en annan mening - mot hvilken dock
starka skäl synas tala - är den gynnade älskaren ingen
annan än Salomo sjelf, som, efter några utläggares
förmodan, först nalkats föremålet för sin böjelse i en
ung herdes förklädnad. Bland den hebreiska poesiens
skapelser intager Höga visan genom den idylliskt
ljufva grundstämningen, lidelsens glöd och språkets
bildprakt ett af de allra främsta rummen. Enligt
hennes öfverskrift är hon författad af konung Salomo,
ett antagande, hvilket dock icke låter förena sig
med den rol konungen spelar i stycket, enligt först
anförda uppfattning af dess innehåll. De, som af denna
och andra grunder frånkänna Salomo författareskapet,
förlägga i allmänhet Höga visans uppkomst till tiden
omkr. 900-800 f. Kr., då verldslig poesi synes hafva
blomstrat i riket Israel. Att ett arbete af denna art
fått en plats i kanon måste tillskrifvas en redan då
gängse allegorisk tolkning. De judiska skriftlärde
sågo nämligen i Höga visan en bildlig framställning af
Jahves kärlek till det utvalda folket, en uppfattning,
hvilken förekomsten af likartade talesätt hos flere
bland profeterna torde hafva föranledt, och som
sedermera gick i arf till de kristna utläggarna,
dock med den skilnad att brudgummen hos dem blef
Kristus och bruden hans frälsta församling eller den
enskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
