Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högsjö - Högskogsbruk - Högskola - Högskotska - Högslätt (Högplatå) - Högsrum - Högsta domstolen (Konungens högsta domstol)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andshöfdingen och riksrådet Klas Rålamb, under
hvars tid skalden Ol. von Dalin var informator der,
och tillhör f. n. (1883) baron A. von Mecklenburg.
Högskogsbruk, skogshush., det skogsbrukssätt,
hvarvid träden, som i allmänhet uppvuxit från
frön, få uppnå en jämförelsevis hög ålder, innan
de af verkas. Högskogsbruket är i allmänhet det
mest lönande och följaktligen det vigtigaste af
skogshushållningssätten, åtminstone i Sverige,
emedan barrskogen kan skötas endast efter detsamma.
C. G. Hz.
Högskola, en undervisningsanstalt, der vetenskaplig
bildning meddelas genom föreläsningar och
praktiska öfningar; universitet, akademi,
institut. Undervisningsverk med namnet högskola äro
Artilleri- och Ingeniörhögskolan, Krigshögskolan,
Stockholms högskola och Tekniska högskolan,
alla i Stockholm. - Högskolor af annan art äro
Folkhögskolorna (se d. o.).
Högskotska, språkv. Se Gaeliska språket och
literaturen.
Högslätt (Högplatå), en på betydlig höjd öfver
hafvet belägen större yta, inom hvilken relativt
små höjdskilnader förekomma. En typisk högslätt
kan betraktas som en ofvan plattad upphöjning af
fastlandsmassan. Men ofta finnas på högslätterna
randberg, centrala sänkningar o. d. Sådana högslätter
äro de i Kastilien, Iran, Dekhan, hela Syd-Afrika,
Anahuacs högslätt i Mejiko och Quitos i Syd-Amerika.
Högsrum, socken på Öland, Kalmar län, Slättbo
härad. Arealen 4,130 har. 1,104 innev. (1881). Annex
till Repplinge, Kalmar stift, Ölands
medelkontrakt.
Högsta domstolen (Konungens högsta domstol),
jur., högsta instansen i det svenska
domstolsväsendet. Konungens domsrätt, som under
den s. k. frihetstiden och jämväl enligt 1772 års
regeringsform var uppdragen åt en afdelning af
rikets råd, Justitie-revisionen, öfverflyttades
genom Förenings-och säkerhetsakten år 1789 till ett
särskildt ämbetsverk, Högsta domstolen, i hvilken
alla justitie-revisionsärenden borde afgöras, och
hvari konungen skulle ega två röster, såsom han
under frihetstiden haft i rådet. I Förenings- och
säkerhetsakten bestämdes angående Högsta domstolens
sammansättning endast, att den skulle bestå af
både "frälse och ofrälse" män. Förordnande för
Högsta domstolen utfärdades d. 15 Maj 1789, och i
detta föreskrefs, att domstolen skulle bestå af 12
lagkunnige män, af hvilka halfva antalet skulle vara
frälse, den öfriga hälften ofrälse, samt lyda under
riksdrotsen ordförandeskap. Ledamöterna tillsattes
endast på "behaglig tid" och fingo behålla sina
förut innehafvande ämbeten. I 1809 års Regeringsform
bibehölls Högsta domstolen såsom utöfvande den
högsta domaremakten och gåfvos ytterligare stadganden
angående dess organisation. Enligt § 17 i nämnda
grundlag skall konungens domsrätt uppdragas åt
tolf af honom utnämnde lagkunnige män, justitieråd,
hvilka fullgjort hvad författningarna föreskrifva dem,
som uti domareämbeten må nyttjas, samt i
sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet och
redlighet. Äfvenledes bibehölls (i § 21) de
föregående regeringsformernas stadgande att konungen
eger tvänne röster i de mål, hvilkas föredragning
och afgörande han för godt finner att i Högsta
domstolen öfvervara (af denna rättighet har dock
konungen icke gjort bruk). Ursprungligen var i §
17 R. F. jämväl tillagd den bestämmelsen att af
Högsta domstolens ledamöter sex skulle vara frälse
och sex ofrälse, men detta stadgande borttogs vid
riksdagen 1844-45 såsom stående i motsägelse med §
28 R. F. (som stadgar, att konungen ej vid någon
befordran bör fästa afseende på börd). I R. F. 1809
§ 5 föreskrefs, att Justitiestatsministern tillika
alltid skulle vara ledamot af Högsta domstolen, men
vid departementalstyrelsens införande vid riksdagen
1840-41 upphäfdes tillika denna olämpliga förening
af ett statsråds- och ett domareämbete. Vid riksdagen
1860 medgafs, att justitierådens antal finge ökas till
högst 18, men bestämdes tillika, att antalet ej finge
ökas utöfver 12, såvida ej konungen och riksdagen i
den ordning, som för civil lags stiftande är stadgad,
beslöte, att Högsta domstolen skulle arbeta på
afdelningar, i hvilket fall i samma ordning skulle
bestämmas såväl justitierådens antal som ärendenas
fördelning mellan af delningarna. Enligt K. M:ts
stadga d. 23 Okt. 1860 arbetar Högsta domstolen nu
på två afdelningar och utgöres af 16 justitieråd. Då
mål, som från krigsdomstolarna dragas under konungens
pröfning, uti Högsta domstolen företagas och afgöras,
skola två militärpersoner af högre grad, hvilka
konungen dertill utser och förordnar, öfvervara deras
behandling och rösta öfver dem (§ 20 R. F.). De båda
afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till
Högsta domstolens handläggning hörande ärenden, och
ärendenas fördelning dem emellan beror endast af den
ordning, hvari målen enligt gällande föreskrifter
anmälas. Under sex månader af året, från d. 1
Nov. till d. 1 Maj, tjenstgöra båda afdelningarna,
under öfriga sex månader tjenstgör en af delning
i sänder. Med iakttagande af denna ordning ega
justitieråden att fördela tjenstgöringsskyldigheten
sig emellan. Angående antalet af ledamöter,
som skola deltaga i målens afgörande, stadgas i
R. F., att ringare mål kunna pröfvas och afgöras
af fem ledamöter, eller af fyra, om alla dessa
fyra äro om beslutet ense; att öfver vigtigare
saker (underställningsmål, förklaring angående
författningar, fideikominissbref o. d., granskning
af lagförslag) skola minst sju döma; samt att ej
flere än åtta ledamöter må deltaga i pröfningen af
något mål, der ej för vissa fall annorledes genom
civillag stadgas. Genom sistnämnda undantag åsyftades
att för beredande af enhet och konseqvens i lagens
tillämpning bereda möjlighet att förekomma, att olika
lagtillämpning skulle å de båda afdelningarna komma
att göra sig gällande. Genom K. M:ts stadga d. 21
April 1876 föreskrefs i sådant syfte att, om någon
af Högsta domstolens afdelningar vid öfverläggning
till dom finner den i afdelningen rådande meningen
afvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som
förut varit af Högsta domstolen antagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
