Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iacini, Stefano - Iakchos, Grek. mytol., ett af guden Dionysos' (Bacchus') många binamn - Iakttagelse, psykol. - Iakttagelseförmåga, förmåga af iakttagelse - Iamblichos. 1. En af de äldste grekiske romanförfattarna - Iamblichos. 2. Nyplatonsk filosof från Chalkis i Celesyrien - Iambus. Se Jamb - Iana. Se Ana - Iapetos, Grek. mytol., en bland titanerna - I armén qvarstående officerare - Iason (Jason). 1. Grek. hjeltes., anförare för Argonauterna - Iason (Jason). 2. Grek. hist., envåldsherskare i det tessaliska Ferai - Iastisk tonart. Se Kyrkotonarter - Iatrik, läkekonst - Iatrofysik, fysiken använd för medicinens ändamål - Iatrokemi, den riktning inom medicinen, som företrädesvis lade kemien till grund för förklaringen af lifsprocessen och sjukdomsfenomenen - Iatromatematiska skolan. Se Iatrofysik - Iatromekaniskan skolan. Se Iatrofysik - Iatropha (L.) Kunth, bot. farmak., ett slägte inom nat. fam Euphorbiaceæ S:t Hil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af kabinettet: Due anni di politica italiana (1868).
Iakchos (Lat. Iacchus), Grek. mytol., ett af guden
Dionysos’ (Bacchus’) många binamn, under hvilket han i
de eleusinska mysteriernas hemlighetsfulla gudstjenst
dyrkades vid sidan af Demeter och Persefone (Kore). Se
Bacchus och Eleusinska mysterier. A. M. A.
Iakttagelse, psykol., varseblifning, såvidt den eger
en högre grad af medvetenhet och förutsätter en
högre grad af afsigtlig uppmärksamhet samt energi
hos den förnimmande anden. Till följd deraf kunna
iakttagelserna i jämförelse med andra varseblifningar
med större lätthet behållas i minnet. -
Iakttagelseförmåga, förmåga af iakttagelse. Dennas
utveckling hos en menniska beror ej blott på det
medvetna och afsigtliga hos henne, utan äfven
på hennes rena naturbestämdhet, t. ex. hennes
sinnesorgan. Äfven en större eller mindre grad
af den lätthet, med hvilken hon kombinerar sina
föreställningar o. d., kan dertill bidraga. L. H. Å.
Iamblichos. 1. En af de äldste grekiske
romanförfattarna, bördig från Syrien eller
Babylonien, lefde i 2:dra årh. e. Kr., samtidigt med
kejsar Marcus Aurelius. Han författade bl. a. en
af sällsamma och underbara äfventyr uppfylld
kärleksroman om Rhodanes och Sinonis, fördelad i
16 böcker, hvilka med hänsyn till skådeplatsen för
handlingen kallas "Babyloniska berättelser". Ett
utdrag deraf är bevaradt hos Fotios. - 2. Nyplatonsk
filosof från Chalkis i Celesyrien; död omkr. 330
e. Kr. Den starka dragning till mysticism, som ända
från början utmärker den nyplatonska filosofien,
urartade hos I. till en högst fantastisk blandning af
pythagoreiska och platonska läror med orientaliska
religionsföreställningar. Det allmänna syftet hos
hans spekulation var att förklara hela verldens,
d. v. s. gudarnas, demonernas, menniskosjälarnas och
materiens, uppkomst genom ett successivt nedsjunkande
från ett högsta förnuftigt urväsende. Bland sina
anhängare stod han i högt anseende äfven såsom
profet och undergörare, och såsom en försvarare
af den gamla religionsläran mot kristendomen egde
han en hängifven beundrare i kejsar Julianus. Af
hans många skrifter ega vi jämte ett par fragment af
matematiskt innehåll en Lefnadsteckning af Pythagoras
och en Uppfordran till filosofiens studium (utg. af
Kiessling, 1813-16, och Westermann, 1850, i den
Didotska uppl. af Diogenes Laertios). Ett honom
tillskrifvet arbete om mysterierna anses deremot
vara oäkta. A. M. A.
Iambus (Grek. iambos). Se Jamb.
Iana. Se Ana.
Iapetos, Grek. mytol., en bland titanerna
(se d. o.), son af Uranos och Gaia, förmäld med
Klymene, Okeanos’ dotter, och fader till sönerna
Atlas, Menoitios, Promethevs och Epimethevs.
A. M. A.
I armén qvarstående officerare kallas sådana
officerare, som fått afsked från sin beställning på
stat, men stå till krigsstyrelsens förfogande och
kunna inkallas till tjenstgöring, särdeles då armén
försättes på krigsfot. De hafva
en särskild uniform (som dock icke nyttjas af
dem, som fått tillstånd att fortfarande bära det
regementes uniform, hvilket de tillhört) och skola
hvarje år i Dec. anmäla sin vistelseort till den
generalbefälhafvare, inom hvars distrikt de äro
bosatta. Försummar officer detta två på hvarandra
följande år, afföres han från arméns rulla.
C. O. N.
Iason (Jason). 1. Grek. hjeltes., anförare
för Argonauterna (se. d. o.). - 2. Grek. hist.,
envåldsherskare i det tessaliska Ferai, 378-370
f. Kr. Genom kraft och klokhet lyckades I. inom kort
utsträcka sitt välde öfver en stor del af Tessalien. I
kriget mellan Sparta och Thebe stod han på det senares
sida och sökte för öfrigt vid hvarje tillfälle att
vinna inflytande inom det egentliga Grekland. I
hans själ hade nämligen redan mognat samma dristiga
plan, hvilken sedermera upptogs och fullföljdes
af konung Filip II i Macedonien och Alexander,
att såsom de förenade grekernas öfverfältherre
angripa och underkufva det redan försvagade persiska
riket. En våldsam död (370 f. Kr.) satte dock
snart en gräns för dessa högt flygande syften.
A. M. A.
Iastisk tonart (af Grek. iastios, jonisk). Se
Kyrkotonarter.
Iatrik (Grek. iatrike, af iatros, läkare), läkekonst.
Iatrofysik (af Grek. iatros, läkare), fysiken
använd för medicinens ändamål, vare sig för
undersökning och igenkännande af en sjukdom,
fysikalisk diagnostik, eller för dess botande, fysikalisk
terapi. - Iatrofysiska, iatromatematiska
l. iatromekaniska skolan kallades den riktning
inom medicinen, som, i synnerhet under 17:de årh.,
sökte förklara lifs- och sjukdomsföreteelserna
företrädesvis ur fysiska, matematiska eller
mekaniska lagar. Förkämpar för denna uppfattning
voro i synnerhet italienarna Santorio, Borelli,
Bellini och Baglivi. Genom sina noggranna
vägningar af menniskokroppen upptäckte den
förstnämnde den omärkliga utdunstningen (perpiratio
insensibilis). F. B.
Iatrokemi (af Grek. iatros, läkare), den riktning
inom medicinen, som företrädesvis lade kemien
till grund för förklaringen af lifsprocessen
och sjukdomsfenomenen. - Iatrokemiska skolan,
anhängarna af iatrokemien. Bland dessa framstår
holländaren Frans Deleboe Sylvius, professor
i Leiden i midten af 17:de årh., som dock icke
ensidigt fäste sig vid kemiska teorier, utan
gaf full rätt äfven åt öfriga hjelpvetenskaper.
F. B.
Iatromatematiska skolan. Se Iatrofysik.
Iatromekaniska skolan. Se Iatrofysik.
Iatropha (L.) Kunth, bot. farmak., ett slägte inom
nat. fam Euphorbiaceae S:t Hil., kl.
Monoecia L. Det
har på senare tider sönderdelats i flere slägten,
såsom Adenoropium Pohl, Cnidosculus Pohl, Curcas
Adans. och Manihot DC. I. (Adenoropium) opifera
Mart, i Brasilien, har döfvande verkningar. Af roten,
hvilken såsom drog kallas Radix lacertae (ödlerot),
bereddes ett starkt afgörande extrakt, berömdt såsom
medel mot vattusot, syfilis och bett af giftiga
ormar. I. urens (Cnidosculus Pohl) i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
