Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Igelström, Otto Henrik (Ósip Andrejevitj) - Igelösa - Igenkänningssignaler - Iggesund - Iglau - Iglesias - Iglesias de la Casa, José - Igló - Ignaberga - Ignabergakalksten - Ignatia amara - Ignatiev, Nikolaj Pavlovitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjernigov och Novgorod-Severskij samt utnämndes 1793
till befälhafvare öfver de i Polen stationerade ryska
trupperna. 1794 utbröt den blodiga revolutionen
i Varsjav, och det var blott efter de största
ansträngningar I. lyckades att slå sig igenom
de upproriska skarorna. Med undantag af åren
1796-98, då han var krigsguvernör i Orenburg,
lefde han derefter utan statstjenst och afled
1817. Han skildras såsom en företagsam, djerf,
älskvärd och högt begafvad man. Han efterlemnade
åtskilliga skriftliga uppteckningar af värde
rörande bl. a. fredsförhandlingarna i Värelä (jfr
"Sv. hist. tidskrift", 1882). - Ätten utslocknade
på 1860-talet med ryska statsrådet grefve Harald
Igelström. J. G.
Igelösa, socken i Malmöhus län, Torna härad. Arealen
668 har. 243 innev. (1882). I. bildar med Odarslöf
ett till Svenstorps säteri patronelt pastorat af
3:dje kl., Lunds stift, Torna kontrakt.
Igenkänningssignaler, sjöv., signalflaggor, som,
hissade i en viss ordning, tillkännagifva ett
fartygs s. k. "ständiga tecken", hvilket dock under
krigstid kan förändras. Dylika signaler hissas på
örlogsfartyg af samma nationalitet, då de få sigte
af hvarandra, äfvensom då de passera egna fästningar.
R. N.
Iggesund, bruksegendom i Njutångers socken, Gefleborgs
län, tillhör "Aktiebolaget Iggesunds bruk", som
inom länet eger följande verk och inrättningar: i
Njutångers socken, vid Iggesunds-fjärden af Bottniska
viken, Iggesunds bruk, som består af 2 masugnar,
1 bessemerverk med 2 konvertrar, 1 götvalsverk, 1
stångjernsvalsverk, 1 ång- och 2 knipphammare, 2
lancashirehärdar och 1 smälthammare, 1 mindre gjuteri
samt såg och qvarn, i Nianfors kapell Nianfors bruk,
med vattensåg, å hvilken årligen sågas omkr. 30,000
sågtimmer (smidet är nedlagdt), samt i Bjuråkers
socken Strömbacka bruk, med 5 lancashirehärdar, 2
knipp- och 1 spikhammare, såg och qvarn, Movikens
masugn, Hedvigsfors bruk, med 3 lancashirehärdar,
4 knipphammare, masugn (nedlagd), såg och qvarn, samt
gården Friggesund, med qvarn och såg. Taxeringsvärdet
omkr. 1,650,000 kr. Skogsarealen utgör omkr. 61,700
har och arealen odlad jord 1,120 har. Vid Iggesund
tillverkas årligen i medeltal 3,5 mill. kg. tackjern,
2,7 mill. kg. bessemergöt, 1 mill. kg. smältstycken,
2 mill. kg. valsadt stål, 1,9 mill. kg. valsadt
jern samt 500,000 kg. knipp- och ånghammarsmidt
stål, maskindelar och diverse redskap. Vid sågen
sågas omkr. 180,000 st. timmer. Tillverkningen vid
Strömbacka är omkr. 640,000 kg. ståljern och 850,000
kg. smältstycken, som utvalsas vid Iggesund, vid
Movikens masugn omkr. 1,700,000 kg. tackjern och vid
Hedvigsfors omkr. 215,000 kg. ståljern af tackjern
från Moviken. Iggesunds bruk anlades i slutet af
1600-talet och erhöll privilegium 1685. Strömbacka
och Hedvigsfors’ bruk erhöllo privilegium 1742 samt
köptes 1827 och 1831 af frih. P. A. Tamm på Österby,
hvilkens barnbarn hufvudsakligen äro intressenter i
det nuv. bolaget, som stadfästes 1876.
Iglau (Tsjech. Jihlava), stad i Mähren, vid Iglawa,
nära böhmiska gränsen, består af den
egentliga staden samt förstäderna Frauen, Pirnitzer
och Spital samt räknade 1880 22,378 innev.,
de flesta katoliker. Industrien omfattar sedan
gammalt tillverkning af yllevaror, hvarjämte finnas
glassliperier, maskin- och tobaksfabriker m. m. I. är
en gammal stad. Der ingick kejsar Sigismund d. 5
Juli 1436 förlikning med husiterna, hvarigenom
han erkändes för Böhmens konung. Efter slaget vid
Jankowitz, (1645) intogs staden af Torstensson
och kunde först 1647, efter en hård belägring,
återtagas af de kejserlige.
Iglésias, stad uti italienska prov. Cagliari
(Sardinien), nära vestra kusten, ändpunkt
på jernvägen mellan I. och Cagliari. 12,094 innev,
(1881). Biskopssäte.
Iglésias de la Casa, José, spansk skald, f. 1753,
d. 1791 såsom prest inom sin fädernestad Salamancas
stift. Hans dikter af lättare skaplynne, såsom
romanser, visor, ekloger, epigram och s. k. letrillas
(ordlekande småstycken), höra till den spanska
lyrikens behagligaste företeelser. Mindre lyckade äro
deremot de till tiden senare, allvarsamma alstren af
hans penna. I:s samlade Poesias (2 bd, 1798) hafva
upplefvat flere upplagor. Ett urval af dem har lemnats
af F. Wolf i "Floresta de rimas modernas castellanos"
(1837).
Igló, stad i ungerska komitatet Szepes (Zips),
vid Hernád. 7,521 innev. (1880). Tillverkning af
lervaror. Bergsbruk och jernhandtering.
Ignaberga, socken i Kristianstads län, Vestra Göinge
härad. Arealen 2,958 har. 939 innev. (1882). Annex
till Vankifva, Lunds stift, Vestra Göinge kontrakt.
Ignabergakalksten, en till kritsystemet i Sverige
hörande kalksten, som består af korn, till större
delen utgörande krossade och rullade bitar af skal af
snäckor, musslor, sjöborrar o. d., och som förekommer
renast utbildad vid Ignaberga, v. om Kristianstad. Den
har ock kallats gruskalk med anledning af sin
struktur och är, vid Ignaberga, ofta mycket
rik på fossilier, särskildt Crania Ignabergensis
Retz. och Actinocamax (Belemnitella) subventricosus
Wahl. Ignabergakalken l. gruskalken förekommer
äfven på många andra ställen i nordöstra Skåne
(såsom Balsberg, Ifö), Bleking (Mörby, Karlshamn)
och sydligaste Halland (Ö. Karup). Stundom är den
mer eller mindre uppblandad med sandkorn, ja kan
öfvergå till en verklig sandsten (Åhus, Åhussandsten).
B. L-n.
Ignatia amara L. fil. och Ignatiana philippinica
Lour. Se Ignatii-böna.
Ignatiev, Nikolaj Pavlovitj, grefve, rysk general
och statsman, föddes i Petersburg d. 29 Jan. 1832,
uppfostrades i den kejserliga pagekåren och utnämndes
vid 17 års ålder till kornett vid lifgardets
husarregemente. Efter att hafva med synnerlig
utmärkelse genomgått kejserliga krigsakademien
inträdde han 1852 i generalstaben. Under Krim-kriget
(1853-56) tjenstgjorde han vid gardet, som var
förlagdt i Östersjöprovinserna, och befordrades
1855 till öfverqvartermästare och flygeladjutant hos
kejsaren. Följande år började han såsom militärattaché
i London sin diplomatiska bana, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
