Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Illuminera - Illusion - Illusorisk - Illuster - Illustration - Illustrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydligare handskrifter med färglagda
initialer, randornament och texten belysande
bilder. Ursprungligen torde ordet hafva betecknat
endast dagerpartiernas förhöjande med guld. -
Utöfvarna af konsten kallades illuminatörer
l. illuminister (Fr. enlumineurs). Liksom
bokafskrifningen och vid sidan af denna
öfvades konsten tidigast i klostren, men blef
senare (åtminstone från 1200-talets midt) ett
borgerligt yrke, hvars idkare emellertid voro
skilde från de egentliga målarna och i stället
bildade en korporation med skrifvare och bokbindare
(Flandern). Efter träsnideriets uppkomst sysselsatte
sig illuministerna jämväl med att kolorera
träsnitt (jfr Brefmålare). Prof på ypperliga
illuminerade manuskript finnas bl. a. utlagda i
k. Bibliotekets visningssal; illuminerade träsnitt
(efter A. Dürer, H. Burckmair, L. Cranach) finnas i
Nationalmuseets gravyrsamling. Ur illumineringskonsten
har miniaturmåleriet i modern mening liksom
illustrationsväsendet utbildat sig. Jfr Illustrera
och Miniatur. Upk.
Illusion (af Lat. illudere, gäcka, bedraga), falsk
föreställning, gäckad förhoppning, bländverk,
synvilla. 1. Filos. Illusion är ej fullt detsamma
som inbillning. Bägge begreppen hafva det gemensamt,
att de utgöra föreställningar om något, som ej i
verkligheten har någon motsvarighet. Båda begreppen
skilja sig från misstaget derigenom att det senare är
en förståndets irring, då detta orätt använder sina
lagar, under det att inbillningen och illusionen
äro fantasiens verk, då denna icke är tyglad af
förståndets lagar. Slutligen skilja de sig bägge från
den medvetna fantasien derigenom att denna är fri, det
vill säga, att menniskan här är medveten om att hon
fantiserar. - Från inbillningen skiljer sig illusionen
i några punkter. I allmänhet torde man kunna påstå,
att man vid ordet inbillning fäster en betydelse af
större aktivitet och mer frihet från menniskans sida
än vid ordet illusion. Detta beror möjligen derpå
att illusionen är något, som mera än inbillningen
sammanhänger med menniskans själslif i det hela,
särskildt med våra önskningar och begär. Så talar
jag om ramlade illusioner, hvarvid min irring tänkes
hafva sin grund i hela mitt känslo- och viljelifs
allmänna riktning, under det att jag kallar det en
inbillning, hvars uppgifvande visar sig för mig i det
hela såsom af mindre betydenhet. - 2. Psykiat., en
särskild form af sinnesvillor, då ett intryck på ett
sinnesorgan af sensorium uppfattas och tydes oriktigt
(t. ex. någon ser ett träd, men uppfattar det som
en menniskofigur), till skilnad från hallucination,
då sinnesorganen uppfatta föremål, som icke hafva
någon grund eller motsvarighet i verkligheten
(t. ex. någon ser ett föremål, der i verkligheten
ingenting finnes). Se Hallucination och Hypokondri.
1. A. B-n. 2. F. B.
Illusorisk (se Illusion), gäckande, bedräglig,
inbillad, skenbar, fruktlös.
Illuster (Fr. illustre), lysande, berömd. Jfr
Illustris.
Illustration (se Illustrera), upplysning, förklaring;
förhärligande; bild (teckning, träsnitt, kopparstick
o. s. v.) till prydnad eller förklaring af en text.
Illustrera (af Lat. illustrare), upplysa, belysa;
gifva glans åt; med guld förhöja en målnings,
dagrar; förse en handskrifven eller tryckt text med
förklarande eller prydande bilder. - Bruket att på
detta sätt förtydliga eller framhålla en skrifts
innehåll är urgammalt, och illustrerade arbeten
i här antydd mening kunna påvisas redan bland
Egyptens graffynd. De äro der af olika fulländning,
än utförda med penna som råa konturteckningar, än i
lysande färger och guld samt med den omsorgsfullaste
teckning. Från den grekisk-romerska verlden omtalas
likaledes (af Plinius o. a.) illustrerade handskrifter
af naturhistoriskt eller biografiskt innehåll. Det
äldsta bibehållna illustrerade verk torde vara en
sannolikt från 300-talet harstammander handskrift i
Vatikanen med stycken ur Virgilius. Att sedermera
följa illustrationsväsendets, utveckling fram till
tiden för boktryckerikonstens uppfinning vore
att angifva hufvuddragen af den. gammalkristna,
den romanska och den gotiska miniaturmålningens
(illumineringskonstens) utveckling. Illustrerade
verk utfördes under dessa århundraden i stort antal,
till en början hufvudsakligen i klostren, sedermera
af särskilda verldslige konst- eller yrkesidkare,
s. k. illuminatorer (bokmålare, brefmålare). Texterna
äro till ea stor del af andligt innehåll, men äfven
den historiska och vittra (episka dikter o. d.),
den naturvetenskapliga och t. o. m. den juridiska
literaturen är rikligen företrädd. Bilderna sluta sig
än nära till texten, än stå de till den samma i ett
mycket löst sammanhang och äro hufvudsakligen att
anse som prydnader. Sådant är fallet med de stora
utsirade begynnelsebokstäverna, och de ornamentala
randteckningarna. De med illustrationer prydda
handskrifterna blefvo naturligtvis ganska dyrbara
och utfördes som lyxartiklar endast för kyrkors och
klosters eller rika och konstälskande furstars och
herrars boksamlingar. Deras inverkan på den med dem
samtida konsten och allmänna odlingen blef till följd
af deras sällsynthet väl ej synnerligen kraftig. Detta
hindrar icke, att de för efterverlden blifvit
en rikligt flödande och flitigt använd källa vid
forskningen efter forna tiders lif och seder. Konsten
har äfven efter medeltidens slut att uppvisa högst
framstående verk (kejsar Maximilians bönbok af Dürer)
och kan väl egentligen ej sägas hafva dött ut ännu.
Ur medeltidens bokmåleri utvecklade sig det moderna
illustrationsväsendet, hvilket i synnerhet genom
föreningen af träsnitt och boktryck erhållit en
storartad betydelse såsom folkuppfostringsmedel. Det
äldsta kända daterade träsnittet bär årtalet
1423. Konsten torde dock vara åtskilliga årtionden
äldre. Från 1400-talets förra hälft härstamma
också de äldsta med träsnitt illustrerade böckerna,
s. k. xylografiska l. block-böcker, der texten är
skuren i trä likaväl som illustrationerna. Af en föga
konstnärlig karakter, med råa och otympliga, i kontur
tecknade bilder, behandla dessa från Tyskland och
Nederländerna härstammande, numera ganska sällsynta
arbeten religiösa eller sedelärande ämnen: Johannes’
uppenbarelse, Biblia pauperum ("Fattigmans bibel"),
De åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
