Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Imaginär - Imago - Imam - Imamat - Imandra - Imatra - Imatra-stenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandla teorien för eqvationers lösning; inom den
högre matematiken åter äro de imaginära storheterna
alldeles oundgänliga och af väsentligen grundläggande
betydelse både för den rena analysen och för vissa
delar af geometrien. - Ej sällan begagnas termen
imaginära storheter äfven i vidsträcktare bemärkelse
om qvantiteter, som bestå af en reel och en imaginär
del, således liktydigt med komplexa storheter.
G. E.
Imago (Lat.; "afbild"), zool., den fullt utbildade
insekten. Se Insekter och Metamorfos.
Imam (Arab.; "den som står framför", "föreståndare")
har inom islam flere olika betydelser. 1. Vanligen och
i allmänhet betyder det prest. Imamens ursprungliga
förrättning är att vara ledare af den gemensamma
bönen i moskén, hvarvid han står framför de öfriga,
med ryggen vänd åt dem; dessa efterfölja alla hans
rörelser. I de stora moskéerna finnas två imamer,
en för de fem föreskrifna dagliga bönerna och en för
den predikan, som skall hållas hvarje fredag; i de
mindre finnes blott en imam, hvarför der oftast ingen
predikan hålles. Imamerna bilda intet särskildt stånd
och hafva derför häller ingen särskild drägt. De tagas
ofta bland fattiga, fromma studerande, och då de ur
moskéns kassa få blott en ringa lön (50 öre å 1 kr. i
månaden), försörja de sig derjämte som handlande eller
skollärare. En imam kan när som hälst på förekommen
anledning afskedas af moskéns nasir l. förvaltare,
förlorar då sin titel af imam och kan ersättas med
hvilken annan som hälst, som är kompetent att förrätta
hans syssla. - 2. I pregnant betydelse betecknar
imam det andliga öfverhufvudet, i motsats till
emir, den verldsliga maktinnehafvaren. De turkiska
sultanerna bära derför alltid den af abbasiderna
efter de 12 imamernas bortgång (se nedan 4) upptagna
titeln imam-el-muslimin, "muhammedanernas imam",
jämte den af emir-el-muminin (se Emir). Titeln
imam bars äfven af åtskilliga arabiska furstehus,
såsom sejditerna i Jemen (818-1517), och tillkommer
ännu i dag officielt imamen af Maskat. - 3. Imamer
såsom i särskild mening andliga ledare kallas ock
de första muhammedanska århundradenas korantolkare
och rättslärde, hvilka fullkomligt motsvara den
kristna kyrkans patres ("kyrkofäder"). Dessa indelas
efter sin rang i sju klasser, af hvilka den första
består blott af de fyra stora imamerna, Abu Hanifa,
Esj-sjafei, Malik och Ibn-Hanbal, hvilka stiftade
hvar sin af den sunnitiska muhammedanismens 4
ortodoxa ritusformer. Till någon af dessa måste
hvarje rättrogen sunnit höra. (Jfr Ibn-Hanbal.) -
4. Med de tolf imamerna förstås åter ättlingarna
i rakt nedstigande linie af profetens måg Ali, den
fjerde kalifen, hvars son Hasan efter sex månaders
strid med Muawija åt denne afstod kalifatet (660)
och förbehöll sig och sina efterkommande titeln af
imam jämte Hedjas, med Medina som residens. Efter Ali
och Hasan, hvilka räknas som de två förste imamerna
af Alis hus, öfvergick denna värdighet till Hasans
broder Husejn (670), som föll i slaget vid Kerbela
mot Jesid I (682). De öfriga 9 imamerna, som alla
mottogo imamatet som fadersarf i rätt nedstigande
led, residerade än i Kufa, än i Medina och slutligen
i Semen-Rej samt gjorde ständigt olyckliga försök
att tillrycka sig kalifatet. De voro: Huséjns son
Ali Sejn-el-abidln (d. 694), Muhammed El-bakir
(förgifven af kalifen Hisjam, 734), Djafar
Es-sadik (d. 765), Musa El-kasim, tillfångatagen och
dödad i Bagdad af Harun Er-rasjid, 799), Ali Rida,
en af sufismens grundläggare (förgifven af kalifen
El-mamum, 818), Muhammed Et-taki (d. 835), Ali En-naki
(d. 868), Hasan El-áskari (d. 873) och Muhammed
El-máhdi, som vid 12 års ålder försvann i en håla
(879). Enligt sunniternas åsigt skall El-mahdi vid
tidens slut framkomma och lägga hela verden under
islam; sjiiterna deremot tro, att han ännu lefver i
sin håla och kan komma fram derur hvilken dag som
hälst att öfvertaga verldsväldet. En annan allmän
tro är att i hvarje århundrade sänder Allah en ende
imam såsom El-mahdis representant att rena islam från
kätterska läror. Med stöd af dessa förväntningar hafva
naturligtvis tid efter annan svärmare och äfventyrare
framträdt och utgifvit sig för den efterlängtade
El-mahdi ("den af Gud vägledde"). Såsom direkta
afkomlingar af Ali, hvilken hos sjiiterna ställes
vid sidan af, om ej framför, Muhammed, stå de 12
imamerna i stort anseende hos de sjiitiska perserna
och dyrkas som de förnämste af alla weli ("helgon").
H. A.
Imamat, en imams värdighet eller välde (se Imam).
Imandra, insjö i ryska guvernem. Archangel, på
halfön Kola. Areal 852 qvkm. Sjön, som är isbelagd
största delen af året, står genom en rad af småsjöar i
förbindelse med Kandalakska-viken af Hvita hafvet. I
sjön ligger en 48 qvkm. stor ö.
Imatra, ett i Viborgs län (Finland) beläget
praktfullt vattenfall, som floden Vuoksi bildar
kort efter sitt utlopp ur Saima. Floden, hvars bädd
ofvanför fallet har en bredd af 177 m., sammantränges
mellan granitklipporna till blott 45 m. bredd och
faller, på en längd af 700 m. mer än 30 m., deraf 10
meter fullkomligt lodrätt. Dånet från fallet lärer
höras på mer än 10 km. afstånd.
Imatra-Stenar, geol., kallas de af en stenhård
kalkblandad lera eller mergel bestående, mångformigt
bildade och ofta likasom svarfvade små stenar,
hvilka förekomma vid Imatrafallet, mellan sjöarna
Saima och Ladoga i Finland. De ega en storlek af 2-10
cm. och äro till det yttre runda, ovala, platta eller
klotformiga. Somliga äro försedda med ringformade
valkar och fördjupningar, andra med utstående viggar
och spetsar. En del är symmetriskt utbildad, andra
icke. Somliga se ut, som om de vore sammanfogade
af flere. Imatra-stenarna anses vara konkretioner
(se d. o.), bildade inuti lager af lera eller mergel
genom hopning af kolsyrad kalk inom vissa delar af
dessa lager, eller omkring deruti inneslutna fasta
partiklar (musselskal,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
