Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var bosatt mellan Magdalenafloden och Bogota. Hit
höra äfven panches och pantagoros mellan Magdalena-
och Cauca-floderna, paezes och pijaos vid den förras
öfre lopp samt guanes, laches och chitareros
vid dess mellersta lopp. - VI. På hela vestra
kuststräckan från 4° nordlig till 30° sydlig bredd
(Ecuador, Peru, Bolivia och norra Chile) utgöres
den inhemska befolkningen af quichua-stammen,
så kallad efter den ursprungligen kring staden
Cuzco bosatta hufvudstam, som under Inkas bildade
ett vidsträckt och mäktigt rike. Hit höra, utom
quichua, egentligen blott aymara, ty puruajes (s. om
Chimborazo), barbacoas och quillacingas (inorra Peru)
samt guancas och yauyos (kring Lima) måste,
liksom atacamas, changos och llipis i norra Chile,
betraktas såsom för quichua främmande. - VII. Landen
kring Paraguays vestra tillflöden bebos af Abiponer
och Guaycuru (se d. o.). - VIII. Den ursprungliga
befolkningen i Chile utgöres af araukaner (se
Araucos och Huilliche), till hvilka äfven de
ö. om Anderna vid Salado-floden bosatta ranqueles
och chilenos höra. - IX. På Argentinas pampas bo
puel-che-folken, talu-het i n., divi-het i s. v.,
cheche-het i s. ö. vid Coloradofloden. Beslägtade med
puel-che äro charruas i vestra Uruguay. - X. Hela
Patagonien (som på landets eget språk, tsoneca,
kallas Tehuel-chu), utom den af araukaner upptagna
vestkusten, innehafves af tehuel-het (patagonier),
delade i leuvu-het ("flodfolket") i n. och calille-het
("bergfolket") i s. - XI. Eldslandet och kringliggande
öar bebos af pesjärä (eldsländare), hvilka efter
olika språk söndrats i följande stammar: kamenetes,
kennekas och karaikas.
Visa nu än alla dessa folk i sina fysiska egenskaper
en gemensam typ, liksom alla dessa språk en gemensam
karakter, så utgör dock alltid den oerhörda mängden
af de senare, i förhållande till det ringa antalet
af ur-innevånare, en högst märklig företeelse. Man
skattar indianernas antal, med inbegripande af sådana
mestizer, som stå indianerna närmast, till högst
9 millioner, och språkens antal till omkr. 400
(enl. andra 600), af hvilka 200 synas till sina
ordrötter vara fullkomligt skilda från hvarandra;
ensamt i Mejico räknar Orozco 51 lefvande språk utom
62 utdöda. Endast få indianspråk: cree, aztekiska
(mejikanska), quiché, chibcha, quichua och guarani,
hafva någon större utbredning äfven bland andra
främmande stammar. Det är i synnerhet genom denna
utomordentliga språkmångfald, som missionärernas
sedan århundraden tillbaka fortsatta bemödanden
hindrats. Man räknar de ännu hedniska indianernas
antal till omkr. 3 millioner. I afseende på graden af
civilisation kan man indela indianerna i tre klasser:
den första omfattar den inhemska befolkningen i de
land, i hvilka redan vid eröfringens tid ordnade
stater funnos, den andra de folkstammar, hvilkas
lefnadsförhållanden i betydligare grad förändrats
genom de hvites inflytande, den tredje de ännu
fullkomligt vilda stammarna. Den första klassen är
den
talrikaste och omfattar mer än hälften af Amerikas
indianer. I hela spanska och portugisiska Amerika
är den talrikare än de invandrade hvite, i enskilda
delar, t. ex. i de mejikanska provinserna Oajaca och
Puebla, utgör den 9/10 af befolkningen. Dessa idkade
åkerbruk århundraden före eröfringen, och hvarken
ombyte af herskare eller kristendomens införande
åstadkom någon betydligare omhvälfning i lefnadssätt,
lagar eller språk. Denna befolkning tillväxte äfven
efter den spanska eröfringen och ansågs vid de
spansk-amerikanska republikernas frigörelse uppgå
till omkr. 6 mill., men har i senare tider betydligt
sjunkit (måhända till hälften). Deremot torde i de
ännu af européer obesatta trakterna i Syd-Amerika
de nomadiserande indianerna af tredje klassen
(indios bravos) snarare ökats än minskats. På dessa
senare hafva européerna ej haft annat inflytande,
än att indianerna genom dem erhållit hästar och
eldvapen, hvarigenom de ännu längre kunna motstå de
hvites välde. Deras antal torde knappt uppgå till 4
mill. Af den andra klassen, som genom missionärernas
bemödanden blifvit bofasta med något åkerbruk (indios
catequisados, "katekiserade indianer"; i Brasilien,
indios mansos, "civiliserade indianer"), hade en
del redan antagit de hvites språk och seder samt
sålunda inträdt i kategorien af indios reducidos
("omvända indianer"). Men de återsjönko efter
sina andliga ledares bortdrifvande i sitt förra
tillstånd, så att denna klass torde inom Syd-Amerika
ej böra skattas till mer än 1 mill. Inom britiska
Nord-Amerikas ofantliga område torde de flesta
indianerna (algonkin, athapasker och thlinket)
tillhöra 3:dje klassen, men deras antal öfverstiger
knappast 100,000. I Förenta staterna skulle enligt
kongressens beslut (1825) alla ö. om Mississippi
boende indianer förflyttas v. om denna flod, der nya
bestämda boningsplatser, företrädesvis i det efter dem
uppkallade Indianterritoriet, anvisades dem under namn
af "reservations"; dock finnas ännu i ett par östra
stater några små sammanhållna rester qvar. Sådana
"reservationer" finnas, utom 2 i de gamla staterna New
York och Pennsylvania, i staterna Wisconsin, Kansas,
Nebraska, New Mejico, California och Oregon, samt
i territorierna Indianterritoriet, Arizona, Utah,
Idaho och Washington. Den officiella statistiken
(Indian office) delar Förenta staternas indianer i
tre afdelningar: 1) skattdragande (taxed), hvilka,
spridda öfver alla stater och territorier, lefva
tillsammans med och på samma satt som de hvite; 2)
de, som med bibehållande af sina stamförbund lefva
på sina bestämda boplatser (reservationer, non
taxed), 3) fritt kringströfvande indianer. Enligt
officiel uppgift af 1880 utgjorde nämnda år antalet i
stammar boende indianer i Förenta staterna 256,127,
af hvilka 240,136 bodde i reservationer och stodo
under 68 agenturer, men 15,991 icke stodo under
agenternas kontroll. Största antalet indianer hade
Indianterritoriet (76,895), Dakota (27,168), New
Mexico (23,452), Montana (21,650), Arizona (21,361)
och Washington (14,289), minsta antalet Iowa (355),
medan förbundsdistriktet Columbia och 22 stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
