Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indiens språk och literatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sannolikt går den, i sin nuvarande form, tillbaka
till tiden omkr. Kristi födelse. Ett annat mycket
bekant och ansedt juridiskt arbete är Yajñavalkyas
lagbok. Flere andra rätts verk finnas.
Att det
noggranna och flitiga studiet af de heliga texterna
och sträfvandet att bevara dem oförändrade och
oförfalskade tidigt, redan i den vediska perioden,
föranledde fonetiska, grammatiska och lexikaliska
studier, är ofvan framhållet. Utan tvifvel har
äfven under den derpå följande tiden funnits i
Indien en hel rad af språklärde, som fört den
grammatiska kunskapen steg för steg framåt; men
alla föregående arbeten hafva gått förlorade,
sedan de fördunklades af Paninis namnkunniga
grammatik. Denna är ett verk af beundransvärdt
skarpsinne och fullständighet. Understödd af den
klarhet i bildningssätt, som sanskritspråket eger,
har Panini genomfört en rationel analys af formernas
beståndsdelar (rötter och suffix af olika slag),
hvilken ej blott lemnar de grekiska och latinska
grammatikernas system långt bakom sig, utan till och
med stått öfver hufvud oöfverträffad ända till sista
tiden. Ännu har ej häller någon sanskritgrammatik
blifvit offentliggjord i Europa, som icke är
väsentligen baserad på det paniniska systemet, ehuru
visserligen numera den europeiska språkforskningen,
genom jämförelse af alla den indo-europeiska stammens
språk, lyckats vinna högre och riktigare synpunkter än
för Panini var möjligt. I afseende på fullständighet
torde Päninis grammatik ännu icke vara öfverträffad
af något dylikt verk öfver ett annat språk. Och dock
skulle hela dess text icke upptaga mera än ungefär
14 sidor af Nordisk Familjebok. Att han oaktadt
sanskritspråkets ojämförliga formrikedom kunnat
uppnå ett sådant resultat har varit möjligt endast
derigenom att han gjort kortheten, på bekostnad
af öfversigtligheten, till sitt hufvudsyfte
vid formulerandet och anordnandet af sina regler
(sutra). Dessa äro till antalet nära 4,000, delade i
8 böcker, och skilja sig till sin form väsentligen
från de i våra grammatiker brukliga, i det att de
hafva karakteren af algebraiska formler, i hvilka
en enskild bokstaf, på grund af ett konventionelt
beteckningssätt, ofta har valören af en hel språklig
regel. Det vediska språket behandlas af Panini endast
i förbigående. Till Panini äro flere kommentarer
skrifna; den förnämsta är Mahabhashya ("den stora
kommentaren") af Patañjali. Grammatiker af yngre
datum äro Dikshita Bhattas Siddhantakaumudi och, i
kortare bearbetning, Laghukaumudi samt Mugdhabodha
af Vopadeva (i 2:dra hälften af 13:de årh.). De
äldsta lexikaliska arbeten äro de s. k. Nighantu,
som hufvudsakligen innehålla förteckningar
öfver vediska synonymer och sällsyntare ord,
samt Yaskas kommentar dertill, det s. k. Nirukta
(se ofvan). Af fullständigare ordböcker äro mest
berömda Amarasinhas Amarakoça samt Hemacandras
lexikon (sannolikt i 12:te årh. e. Kr.). Af
indiska veda-kommentarer är Sayanas (i 14:de
årh. e. Kr.) utförliga kommentar öfver Rigveda mest
bekant. Äfven till de öfriga veda finnas
kommentarer, som äro skrifna af eller åtminstone
tillskrifna samma författare.
Filosofiska spekulationer visa sig i sin början redan
i åtskilliga hymner af Rigveda; alltmera utbildade
framträda de i brahmana och aranyaka samt framförallt
i upanishad. Öfver det sätt, hvarpå de särskilda
filosofiska systemen (darçana, egentl. seende,
åskådningssätt, lära) ur dem utvecklat sig, och öfver
deras förhållande till hvarandra hvilar ännu mycket
dunkel. Sex filosofiska system räknas såsom ortodoxa,
ehuru de faktiskt icke öfverensstämma med den ortodoxa
brahmanska religionens läror. De äro: Sankhya (som är
märkligt också derför att det bildat den teoretiska
utgångspunkten för buddhismen i 6:te årh. f. Kr.),
Yoga (hvilket äfven framställes i det ofvan nämnda
Bhagavadgita), Mimansa och Vedanta, som utgöra den
teoretiska grundvalen för den ortodoxa kyrkoläran,
Nyaya, som hufvudsakligen utbildat logiken, och
Vaiçeshika. Alla eftersträfva de, fastän på olika
vägar, ett och samma mål, nämligen själens befrielse
från tvånget att efter döden fortsätta sin tillvaro
i en annan kropp (själavandringen) och dess förening
med all-själen.
Det är egendomligt, att inderna helt och hållet saknat
sinne och intresse för historia. Inga historiska
arbeten äro att uppvisa från den äldre tiden,
och ej häller synas sådana hafva existerat. Endast
den buddhistiska literaturen gör undantag härifrån
(se nedan). För öfrigt är det blott genom grekiska
författare som man lyckats erhålla några få säkra
data för århundradena närmast f. Kr. Alla andra
tidsbestämningar äro mer eller mindre sannolika
gissningar, som grunda sig dels på skrifternas inre
vittnesbörd, dels på religiösa legender o. dyl.,
dels på en och annan inskrift eller på gamla mynt
m. m. Derför är också hela den indiska kronologien
ännu i ett alldeles sväfvande tillstånd. Först med
muhammedanernas eröfring uppblomstrade uti Indien en
verklig historieskrifning, på persiska (från slutet af
10:de årh. e. Kr.). En historia öfver riket Kashmir på
sanskritvers är författad i 16:de årh. - I astronomi,
matematik och medicin hafva inderna deremot inlagt
sjelfständiga förtjenster. Astronomi var tidigt
en af vedas hjelpvetenskaper. Under inflytande af
grekerna gjorde de brahmanska astronomerna sedermera
högst betydliga och sjelfständiga framsteg, så att de
i sin tur blefvo arabernas läromästare. Äfven i den
matematiska vetenskapen hafva araberna gått i indernas
skola. Det är från de senare, som våra siffror och
vårt decimalsystem härstamma. I medicinen hade inderna
redan århundraden före vår tideräkning förvärfvat
sig ansenliga insigter. Äfven i denna vetenskap
synas de hafva varit fullt sjelfständiga. Araberna,
som varit Europas lärare deri, hafva lånat mycket
från inderna. - Den indiska musikkonsten har utöfvat
ett vidsträckt inflytande, ty man anser, att vår
musikaliska skala och notbeteckning, hvilken infördes
i början af 11:te årh. från araberna, kommit till
desse öfver Persien från inderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
