Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Induktionsapparater l. Induktionsmaskiner (se Induktion 2). Redan 1832 konstruerades en induktionsmaskin af Pixii i Paris (fig. 1) - Induktionsbevis. Se Induktion 1 - Induktionselektricitet. Se Induktion 2. och Induktionsapparater - Induktionsgnista, fys., visar sig företrädesvis stark mellan polerna till den sekundära ledaren - Induktionsinklinatorium (se Induktion 2), fys., ett af den tyske fysikern W. E. Weber (1838) uppfunnet instrument - Induktionsmaskiner. Se Induktionsapparater - Induktionsmultiplikator. Se Induktion 2. och Multiplikator - Induktionsrulle l. Induktionsspiral, fys. - Induktionsström. Se Induktion 2. och Induktionsapparater - Induktor. Se Induktion 2. och Induktionsapparater - In dulci jubilo, Lat., "i jublande fröjd", begynnelseorden af en gammal, till häflten tysk, till hälften latinsk julsång; i glädje och fröjd, i sus och dus - Indulgens, eftergifvenhet, fördragsamhet - Induno, Domenico - Induno, Girolamo - In duplo, Lat., dubbelt, i två exemplar. Jfr Dubblett - Induration, med., i allmänhet en förhårdning i någon af kroppens väfnader - Indus (Sindh, Sanskr. Sindhu), en af de tre största floderna i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvicksilfver, hvaruti en från hammarfjädern utgående spets
neddoppas. När spetsen är nere, är strömmen
sluten, ankaret attraheras och spetsen lyftes
ur qvicksilfret; derigenom afbrytes strömmen,
ankaret slappes och spetsen doppas åter ned, sluter
strömmen o. s. v. För hvarje slutande och hvarje
afbrott i strömmen uppkommer i den yttre, finare
tråden en induktionsström. Strömvändaren, eller
kommutatorn, har till ändamål att leda den primära
strömmen i hvilken riktning som hälst, utan att
stapelströmmens poltrådar behöfva flyttas. Derjämte
förekommer i Ruhmkorffs apparat en mycket vigtig del,
den s. k. kondensatorn, som består af ett större
stycke vaxtaft, på båda sidor belagdt med stanniol,
så att den ledande ytan blir så stor som möjligt. Båda
beläggningarna på kondensatorns yta stå i ledande
förening med hvar sin ände af den primäre ledaren, så
att denne på sätt och vis slutes genom kondensatorn,
då strömmen afbrytes. Kondensatorn tager således
upp eller liksom neutraliserar hufvudströmmen i samma
ögonblick den afbrytes. Derigenom förekommes ock en
skadlig gnistbildning. Med ruhmkorffska apparaten
erhållas ögonblickliga induktionsströmmar af högst
betydlig tension, så att gnistans längd kan uppgå till
åtskilliga tum. Denna induktionsapparat är således
företrädesvis användbar der frågan är om betydliga
mekaniska eller fysiologiska verkningar. Äfven för
vissa ljuseffekter är induktionsgnistan särdeles
lämplig, såsom för att visa strömmens gång genom
förtunnade gaser, för spektralundersökningar o. s. v.
L. A. F.
Induktionsbevis. Se Induktion 1.
Induktionselektricitet. Se Induktion 2. och
Induktionsapparater.
Induktionsgnista, fys., visar sig företrädesvis
stark mellan polerna till den sekundära ledaren,
då den direkta, af extra strömmen förstärkta
induktionsströmmen öfvergår medelst gnista,
som kan hafva betydlig längd. Vilkoret för
stark gnistbildning är att induktionsspiralen,
den sekundära, skall hafva ett betydligt
antal hvarf och vara af fin tråd. Se vidare
Induktion 2. och Induktionsapparater.
L. A. F.
Induktionsinklinatorium (se Induktion 2), fys., ett
af den tyske fysikern W. E. Weber (1838) uppfunnet
instrument, bestående af en större ledande ring,
rörlig kring tappar, och i dess midt en bussol
med magnetnål, rörlig i horisontalplanet. Ställes
instrumentet så, att ringens vridningsaxel är
horisontal och sammanfaller med magnetiska meridianen,
så induceras af jordmagnetismen i ringen vid dess
kringvridning en ström, hvilken i sin ordning verkar
på magnetnålen. Dervid är det endast jordmagnetismens
vertikala komposant, som är verksam. Ställes deremot
vridningsaxeln vertikalt, så induceras på samma sätt
af den horisontala komposanten en ström. Förhållandet
mellan tangenterna för nålens afvikelser angifver
förhållandet mellan de inducerande krafterna,
d. v. s. mellan jordmagnetismens vertikala och
horisontala komposanter, hvilket är tangenten för
inklinationen. - Lloyd. Lamont och Wrede hafva
konstruerat instrument för inklinationsbestämning,
grundande sig på magnetisk fördelning i mjukt
jern genom jordens inverkan. Se Inklinatorium.
L. A. F.
Induktionsmaskiner. Se Induktionsapparater.
Induktionsmultiplikator. Se Induktion 2. och
Multiplikator.
Induktionsrulle l. Induktionsspiral, fys., en
öfverspunnen ledningstråd, upplindad i många hvarf
och afsedd för inducerade strömmar. Se Induktion
2. och Induktionsapparater.
Induktionsström. Se Induktion 2. och
Induktionsapparater.
Induktor. Se Induktion 2. och Induktionsapparater.
In dulci jubilo, Lat., "i jublande fröjd",
begynnelseorden af en gammal, till hälften tysk. till
hälften latinsk julsång; i glädje och fröjd, i sus
och dus.
Indulgens (Lat. indulgentia), eftergifvenhet,
fördragsamhet; aflat (se d. o.). -
Indulgensförklaring. Se Declaration of indulgence.
Induno. 1. Domenico I., italiensk målare, f. i
Milano 1815, d. derstädes 1878, var elev af der
varande akademi och af Franc. Hayez från Venezia
samt studerade äfven i Rom, men slog sig ned i
sin födelsestad, der han öfvade historiemålning
och allvarligare genremålning. Han var en af de
bäste målsmännen för den åt en moderat realism
lutande milanesiska skolan och vann äfven norr
om Alperna erkännande (vid verldsutställningen i
Paris 1855) för en frisk och liflig uppfattning,
ehuru hans modellering var hård och figurerna stodo
silhuettartadt emot bakgrunden. Af hans arbeten
märkas Samuel och David (nu i Wien), Smugglare,
Soldatens sorg och Flyktingar från en brinnande by. -
2. Girolamo I., italiensk målare af samma slägt som
den föregående, f. i Milano 1827, var med bland Roms
försvarare under Garibaldi 1848 och egnade sig åt
måleriet, när han tillfrisknat efter de sår han då
erhöll. Han har mest egnat sig åt framställning af
scener ur soldatlifvet, och han väckte först uppseende
i Paris 1855 med några små bilder af Garibaldis
följeslagare. Vid 1878 års verldsutställning i Paris
uppträdde han mest med genrebilder ur det vanliga
lifvet, såsom Antiqvitetsälskare, Emigranter
m. fl., för hvilka medalj tillerkändes honom.
c. R. N.
In duplo, Lat., dubbelt, i två exemplar. Jfr
Dubblett.
Induration (af Lat. indurare, göra hård), med.,
i allmänhet en förhårdning i någon af kroppens
väfnader, vanligen uppkommen genom nybildning
af fast bindväf. Induration af kanterna å ett
veneriskt sår (indurerad chancre) är ett vigtigt
tecken för en börjande syfilis. Jfr Förhårdning.
F. B.
Indus (Sindh, Sanskr. Sindhu), en af de tre största
floderna i Indien, upprinner under 31° n. br. och
81 1/2 ö. lgd fr. Greenw, i kinesiska Tibet på norra
sidan af det heliga Kailas-berget, på en höjd af 6,500
m. Under namnet Sinh-ka-bab har floden först en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
