Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ingeborg Håkansdotter (norsk prinsessa) - 1. Ingeborg (dansk prinsessa) - 2. Ingeborg (dansk prinsessa) - Ingeborg (rysk prinsessa) - Ingeborg Gerhardsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska fullmäktige, mot slutet af Juni 1319. afslöto
unionsakten med Norge; och då enligt deras löfte
Magnus Eriksson få dagar derefter blef konung äfven
i Sverige, låg det nära till hands, att I. skulle få
ett betydligt inflytande
på de förenade rikenas angelägenheter. Visserligen
öfvertogs riksstyrelsen i Norge af en månghöfdad
förmyndareregering, men denna öfverlät efter hand
den vigtigaste andelen af makten åt I. I Sverige
egde I. egentligen endast den förnämsta platsen i
rådet, hvilket med rikets drots i spetsen öfvertog
högsta vården af de allmänna ärendena. Men den unga
hertiginnan, i hvars ynnest den i rådet upptagne,
danskfödde Knut Porse snart vann ett otillbörligt
insteg, började inom kort handla vid sidan af rådet,
såsom då hon 1321, efter hvad det synes med endast
Knut Porses och en annan rådsherres vetskap, afslöt en
traktat med Mecklenburg, med tydligt syfte på Skånes
eröfring. Hertiginnans egenmäktighet uppkallade
snart stormännen till motstånd. Den 20 Juli 1322
ingingo 35 rådsherrar den ryktbara föreningen i
Skara till skydd mot I:s intrång i styrelsen, och
d. 20 Febr. 1323 slöto i Oslo de norske herrarna
en sedermera å tinget dersammastädes fastställd
förening, enligt hvilken styrelsen uppdrogs åt en
riksföreståndare (Erling Vidkunssön) med biträde af
konungens råd. Knut Porse, som lär hafva begagnat
det i I:s hand befintliga norska rikssigillet för
att i Tyskland upptaga penninglån, sökte emellertid,
till en början icke utan framgång, att på egen hand,
men, såsom man klagade, "under den norske konungens
namn och baner", bemäktiga sig Skåne och lyckades mot
svenska rådet försvara Axevall samt det halländska
slottet Hunehals. Efter en dagtingan i Skara 1323
ingicks slutligen dersammastädes d. 14 Febr. 1326
mellan I. och rådet en förlikning, enligt hvilken
I. måste afstå Hunehals med underlydande och hela sin
morgongåfva, men fick behålla allt annat jordagods,
som hertig Erik gifvit henne, hvarjämte hon erhöll
den icke långt förut aflidna enkedrottning Helvigs
lifgeding, Dåvö i Vestmanland, samt 3,000 mark
silfver till att betala åsamkade skulder. Efter
att sålunda hafva blifvit aflägsnad från vidare
delaktighet i styrelsen residerade I., likasom redan
förut merendels varit fallet, å Varbergs slott,
hvilket hade stannat i Knut Porses våld. 1327 gifte
hon sig med denne, som af danske konungen Kristoffer
II upphöjts till hertig. 1330 blef I. för andra
gången enka. Hon antages hafva aflidit omkr. år
1360. Med Porse hade hon två söner, Håkan och Knut,
hvilka behöllo största delen af faderns besittningar,
men dogo i digerdöden 1350, samt en dotter, Birgitta,
hvilken blef gift med den norske stormannen Jon
Hafthorssön, och hvars son Håkon Jonsson framdeles,
efter Folkungaättens utslocknande, kunde anses ega
närmaste arfsrätten till Norges krona, I:s och Eriks
dotter, Eufemia, blef moder till svenske konungen
Albrekt af Mecklenburg.
Ingeborg, danska prinsessor: 1. I., konung Valdemar
den stores dotter, född 1175, blef d. 14 Aug. 1193
i Amiens förmäld med
franske konungen Filip August. Redan dagen efter
brölloppet, då kröningen försiggick, intogs konungen
af en plötslig motvilja för henne, ehuru hon alltid
omtalas som utmärkt vacker och dygdig. Under
förevändning af alltför nära slägtskap sände
konungen henne till ett kloster i Beaurepaire,
der hon tillbragte sin tid med andaktsöfningar och
handarbete samt var underkastad formligt tvång. Till
följd af hennes broders, konung Knut VI:s, mellankomst
vägrade påfven 1195 att stadfästa den 1193 åvägabragta
domen om skilsmässa; men Filip August äktade icke
dess mindre 1196 Agnes af Meran (d. ä.). Då påfve
Innocentius III 1200 lyste interdikt öfver hela
Frankrike, gaf Filip August till utseendet efter (i
April 1201) och tog I. till sig; men straxt derefter
flyttade han henne till slottet Étampes, der hon i
12 år hölls i fortsatt, sträng fångenskap. Då påfven
likväl icke ville upplösa äktenskapet, försonade
sig Filip August 1213 oväntadt med I. och insatte
henne i kunglig värdighet, hvarefter de lefde 10 år
tillsammans. I. dog i Juli 1236 och ligger begrafven
i Corbeil. Jfr L. Engelstoft: "Philip August, konge
af Frankrig, og Ingeborg, prindsesse af Danmark"
(1801) och A. Fabricius: "Ingeborg, Philip Augusts
dronning" (1870). - 2. I., konung Erik Plogpennings
dotter, föddes omkr. 1244, äktade 1261 konung Magnus
Lagaböte i Norge och utöfvade efter dennes död (1280)
stort inflytande på sin son Erik Presthataren. Då
hennes kusin, konung Erik Glipping i Danmark, vägrade
att till henne öfverlemna de besittningar, som hon
ärft efter sin fader, ehuru detta utlofvats 1263
och hennes rätt blifvit ytterligare stadfäst 1284,
upphetsade hon sonen till krig mot Danmark. Hon dog
1287. - 3. I., konung Valdemar Atterdags dotter,
född 1347, död 1370, äktade omkr. 1362 hertig Henrik
III af Mecklenburg (broder till sedermera konung
Albrekt i Sverige). Ehuru I. var äldre än sin syster
Margareta, blef dennas son Olof dock föredragen
framför hennes egen son Albrekt (d. 1387 l. 1388)
såsom konung i Danmark. Hennes dotter Maria (d. 1392)
blef moder till unionskonungen Erik af Pommern och
mormoder till unionskonungen Kristoffer af Bajern.
E. Ebg.
Ingeborg, dotter till novgorodske storfursten
Mstislav Vladimirovitj (f. 1076, d. 1132), nordiska
konungasagans "Harald Gårdarikeskonung", och Inge
d. ä:s dotter Kristina, äktade den danske hertigen
Knut Lavard. Hon blef moder till Valdemar (sedermera
konung Valdemar den store) och till tre döttrar,
af hvilka en, Kristina, blef gift med konung Karl
Sverkersson och moder till konung Sverker (II)
Karlsson.
Ingeborg Gerhardsdotter, abbedissa i Vadstena
kloster, var dotter till hertig Gerhard (VI) af
Holstein och insattes med påfvens särskilda tillstånd
redan vid 11 års ålder (1408) af drottning Margareta
i Vadstena kloster. 1447 utsågs hon till klostrets
abbedissa. Ovisst af hvad skäl (måhända derför att
hon var hans fiendes, konung Kristian I:s, moster)
utfärdade konung Karl Knutsson d. 25 April 1452
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
