Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inhaf - Inhalare - Inhalation - Inhalationsapparat - Inhalatorium - Inhalera - Inherera - Inhibera - In hoc signo vinces - Inhonnett - In honorem - Inhuman - Inhumation - Inhyseshjon l. Inhysesfolk - Ini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inhaf. Se Haf.
Inhalare, sjöv., ett tåg, hvarmed ett gaffelsegel
halas långs gaffeln in till masten; äfven ett tåg,
hvarmed man inhalar och bergar ett för-stagsegel,
som ej är fast, utan vid sitt tillsättande
uthalas till en klyfvar- eller jagarbom.
R N.
Inhalation (Lat. inhalare, inandas) l. Inandning,
med., kallas den numera brukliga metoden att
genom inspiration (se Andning, sp. 725) införa
i luftstrupen och lungorna gasformiga ämnen,
t. ex. lustgas, kloroformångor, vattenångor,
bemängda med flyktiga oljor, såsom terpentin
o. dyl., eller ännu oftare flytande ämnen,
hvilka genom för ändamålet konstruerade apparater,
inhalationsapparater, blifvit ytterst fint fördelade
("pulveriserade"). En allmänt bekant sådan apparat
är den s. k. "eau de cologne-duschen", ett slags
"pulverisatör", med hvars tillhjelp en vätska
droppe för droppe sönderblåses och fördelas i
ytterst små partiklar, hvilka kunna med luftströmmen
under inandningen införas i lungorna. Då sådana
inandnings-apparater behöfva användas under någon
längre stund, begagnas ofta ånga eller komprimerad
luft för att hålla dem i verksamhet. En liten
ångapparat för inandning af pulveriserade vätskor är
känd under namnet "Siegles pulverisatör". Bergsons
"hydrokonion" är lika med den vanliga "eau de
cologne-duschen". - I åtskilliga större städer finnas
särskilda anstalter, inhalatorier, der inhalation
af pulveriserade vätskor eller af komprimerad luft
medelst Waldenburgs luftförtätningsapparater kan
företagas af patienter med katarrer eller andra
lidanden i luftstrupen och lungorna. I många fall
har dylik lokal behandling af vissa strup- och
lunglidanden visat sig i hög grad välgörande,
O. T. S.
Inhalationsapparat. Se Inhalation.
Inhalatorium. Se Inhalation.
Inhalera, inandas. Se Inhalation.
Inherera (Lat. inhaerere), hänga vid, vidlåda,
ingå som nödvändig bestämning; vidblifva (en mening
o. s. v.). - Inherens, oskiljaktig förening,
nödvändigt sammanhang; vidblifvande.
Inhibera (Lat. inhibere), inställa, förbjuda,
hämma. - Jur., inställa verkställighet af ett icke
upphäfdt beslut. Sådan rätt tillkommer i vissa
fall öfverordnad myndighet, då klagan hos densamma
föres öfver en underordnads beslut, äfven innan
frågan om beslutets riktighet blifvit slutligen
pröfvad. (Jfr Utsökningslagen §§ 174, 191.)
I. Afz.
In hoc signo vinces, "i detta tecken skall du segra",
den latinska öfversättningen af den inskrift,
som - enligt Eusebius’ berättelse - vid sidan
af korsets bild strålade på himmelen mot kejsar
Konstantin den store, då han (312) drog i strid mot
Maxentius. Uttrycket tecknas vanligen med de tre
bokstäfverna I H S, som dock ursprungligen voro ett
Kristusmonogram (se d. o.).
Inhonnett (af Lat. inhonestus, ärelös, skändlig),
ohederlig, opassande, simpel, sårande.
In honorem, Lat., till heder, till ära.
Inhuman (Lat. inhumanus, af nekande in och humanus,
mensklig), "omensklig", ohyfsad, frånstötande, rå. -
Subst. Inhumanitet.
Inhumation (af Lat. in, i, till, och humus, jord),
begrafning.
Inhyseshjon l. Inhyses folk (Isl. innhysingr;
Fornsv. inhysesman, innismaþer, hussætu maþer,
innhysisfolk, innisfolk). Under denna benämning har
man af gammalt sammanfört sådana personer, som hvarken
sjelfva hafva någon del i bys egor eller äro i annans
tjenst, utan innebo hos andra ("i husum sita mæþ
andrum") eller hafva sin bostad å andras egor. Till
denna samfundsklass fördes också de stadsinnevånare,
som icke voro egna borgare eller husegare och ej
häller voro i annans tjenst. Den, som icke var egen
bonde eller sjelfständig byaman, skulle enligt regeln
i äldre tider vara i annans tjenst; men egde han 3
marks förmögenhet, så kunde han undgå att taga tjenst
och kunde lefva såsom inhysesman mot skyldighet att
på landsbygden betala half skatt emot bonde och i
stad lika med sjelfständig byaman. Under 16:de och
17:de årh. sökte man genom en mängd förordningar
tvinga inhysesfolk, som på landsbygden "icke bodde
med bonden på halfva gården och skattade derför"
eller idkade de handtverk, som der ansågos nödiga,
eller i stad för magistraten icke visat sig värdiga
att utan tjenst der vistas, att taga tjenst eller att
upptaga ödeshemman; sjelfskrifvenhet till krigstjenst
var det allmänna medlet att motverka lusten att
sätta sig inhyses. Redan genom lagstadganden från
1700-talets förra del medgafs vidsträcktare rätt att
sätta sig ned inhyses (jfr Legohjons-stadgan af d. 21
Aug. 1739). Och sedermera har man kommit derhän att
lagstiftningen icke af någon för laga försvar fordrar
antagande af tjenst, så snart han "är känd såsom den
der iakttager ordning och sedlighet i sitt lefverne
samt söker efter förmåga sig ärligen försörja"
(k. förordn, d. 29 Maj 1846). En jordegare må nu också
fritt upplåta bostad å sina egor eller plats dertill
åt inhyseshjon, men ådrager sig derigenom möjligen
förhöjda utskylder till fattigvården (k. förordn,
om fattigvården d. 9 Juni 1871, § 34). För öfrigt är
hvarje fastighetsegare skyldig att till församlingens
pastor och vid mantalsskrifning lemna uppgift å de
personer, som i hans hus och å hans egor inflytta
och bo (k. förordn, d. 20 Juli 1861, §§ 4, 5). I
äldre tider ålåg det inhyseshjon, som fanns i bondes
hus eller å hans egor, att vid behof göra honom
dagsverken, eljest kunde han förvisas ur bostaden
(1681 års Husesynsordning § 31); numera bero sådana
skyldigheter uteslutande på aftal. Jfr Lösdrifvare.
K. H. B.
Ini, konung af Wessex i England, regerade under åren
688-726 och var AVessex’ utmärktaste regent. Han
täflade med konung Ceolred af Mercia om öfverherskapet
öfver södra delen af Britannien och besegrade sin
medtäflare 714 vid Wodnesburh. Från briterna eröfrade
han det område, som nu bär namnet Somerset, och
grundade der det ryktbara klostret Glastonbury. Han
samlade sitt lands lagar i den sedan s. k. Inis
lagbok, hvilken utgör den äldsta till oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
