Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkomstskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vunnit tillämpning i Preussen, Sachsen m. fl. andra
land och är beqvämare än den rena proportionella
inkomstskatten, men den lider å andra sidan af
betänkliga brister. Till förmån för progressiv och
mot proportionel inkomstskatt anföres dels att en
persons skatteförmåga faktiskt växer i högre grad
än den, hvari storleken af hans inkomst tilltager,
dels att den progressiva skattefoten är påkallad
såsom motvigt mot indirekta skatter, hvilka vanligen
äro relativt mer betungande för de mindre bemedlade
än för de mer bemedlade, dels slutligen att samma
skatteform bör användas såsom ett medel att i
någon mån motverka den tilltagande olikheten i
förmögenhetsfördelningen. Af motståndarna till den
rena progressiva skatten framhålles ej blott, att
utjämning af olikheter i förmögenhetsfördelningen ej
bör ingå i beskattningens uppgift, utan äfven dels
att skatteförmågan ej växer i starkare proportion än
inkomsten, dels att en rent progressiv skatt leder
till den orimligheten att slutligen, vid mycket höga
inkomster, skatten absorberar hela eller större delen
af inkomsten. Särskildt på grund af sistnämnda skäl,
som likväl af den progressiva skattens förespråkare
bemötes med den invändningen att denna verkan endast
inträder, i fall progressionen sker för hastigt,
förkasta de fleste den rent progressiva skattefoten
samt påpeka, att den orättvisa mot de mindre
bemedlade, som de indirekta skatterna innebära, kan
häfvas genom en degressiv skattefot, der skattefotens
tilltagande afstannar vid ett jämförelsevis lågt
inkomstbelopp (eller, kanske rättare, der
skattefotens aftagande börjar vid ett jämförelsevis lågt
inkomstbelopp). - I de flesta staters skattesystem
har en degressiv skattefot af sistnämnda art vunnit
insteg. Rent progressiva inkomstskatter finnas i
Bajern och kantonen Zürich. I det förra landet
gäller att af (till 3:dje afdelningen hörande)
inkomster af fast anställning o. d. beskattas de
första 1,020 riksm. med 1/3 proc., de följande 510 med
2/3 proc. coh återstående belopp med 1 proc. Denna
inkomstskatt blir derigenom rent progressiv, men
progressionen blir så svag, att den nästan saknar
all praktisk betydelse för större inkomster. Af
större betydelse är den progressiva inkomstskatten
i kantonen Zürich. 500 fr. af hvarje inkomst
äro skattefria. Af det öfverskjutande beloppet af
hvarje inkomst äro blott 2/10 af de första 1,500
fr., 4/10 af de följande 1,500 fr., 6/10 af derpå
följande 3,000 fr., 8/10 af derefter följande 4,000
fr. beskattningsbara. Återstående del af inkomsten
beskattas till sitt fulla belopp. Genom denna metod
vinnes, att progressionen blir ganska märkbar ända
till inkomster af omkr. 50,000 fr. - B) En annan
lika omtvistad fråga är huruvida åt inkomstens källa
samt grad af varaktighet och säkerhet bör tilläggas
något inflytande på skattefoten, t. ex. om inkomst
af jord eller kapital skall anses kunna tåla vid
högre beskattning än lika stor inkomst af arbete
e. dyl., om inkomst af stadigvarande anställning bör
beskattas högre än inkomst af tillfällig sådan. I
skattelagarna har i allmänhet föga betydelse tillagts
dessa åtskilnader.
Några staters skattelagar, såsom Italiens och
kantonen Berns, bilda dock undantag. I Italien,
der inkomstskatten ej omfattar inkomst på grund
af eganderätt till fast egendom, beskattas:
perpetuella räntor och räntor af utlånade kapital
efter inkomstens fulla belopp, inkomster af industri
och handel efter 6/8 af deras verkliga belopp,
löner, arvoden, pensioner, som betalas af staten,
provinser, kommuner efter 4/8 af verkliga beloppet,
och inkomst af annat arbete eller andra inkomster
(t. ex. lifräntor) efter 5/8 af deras verkliga
summa. I likartad riktning gående bestämmelser
finnas i kantonen Bern. - I nära samband med frågan
om skattefoten står frågan huruvida ej förhållanden
af sådan art som stor barnskara, skyldighet att
underhålla fattiga anförvandter, långvarigare sjukdom,
svårare olycksfall o. d. böra hafva inflytande
på inkomstskattens storlek. Sachsiska, preussiska
och danska skattelagarna innehålla medgifvande om
nedsättning af skattens storlek med anledning af
dylika förhållanden. - V. För utrönande af storleken
af de skattskyldiges inkomster tillsättas nämnder,
hvilka i afseende å tillsättning, kompetens och
verksamhetssätt förete stora olikheter i olika land. I
några land äro de skattskyldige ålagda att sjelfva
uppgifva storleken af sina inkomster.
Inkomstskatt förefinnes i de flesta stater; Frankrike
och Norge sakna dock sådan skatt. I Danmark finnes
en lag om huru det skall förfaras, när inkomstskatt
till staten utskrifves, men sådan utskrifning
har skett blott en gång. Derjämte finnes kommunal
inkomstskatt. - Sverige eger f. n. både i sitt stats-
och kommunalskatteväsende inkomstbeskattning, ehuru
endast partiel sådan. Den till staten ingående
inkomstskatten utgöres af allmän bevillning å
inkomst af kapital och arbete. I sin närvarande
gestalt daterar sig denna skatt från 1861 års
bevillningsförordning. Dessförinnan funnos redan
i 1700-talets bevillningsförordningar partiella
inkomstskatter (se Allmän bevillning). I 1810 års
bevillningsförordning stadgades en rent progressiv
inkomstskatt med ganska stark progression, hvilken
metod dock 1812 åter öfvergafs. - Den allmänna
bevillningen är blott afsedd att betäcka de utgifter,
till hvilka öfriga statsinkomster ej räcka. Föremålet
för bevillningen å inkomst, hvilken, som sagdt,
blott är lagd på inkomst af kapital och af arbete,
ej på inkomst af fastighet, specificeras närmare
i bevillningsförordningen, hvarvid är att märka,
att inkomst af i jordbruksnäring användt arbete
och inventarier ej upptages såsom föremål för denna
skatt. - För beräkningen af skattskyldiga inkomsters
storlek gifvas utförliga bestämmelser, bland hvilka
märkes tillåtelsen att göra afdrag för hvad som kan
betraktas såsom kostnad för förvärf af inkomsten i
fråga, deremot icke för kostnad för fast egendoms
förbättring, tillökning af inventarier el. dyl. -
Staten är fri från bevillning; likaså medlem af
konungaätten för inkomst af statsanslag och kapital,
vissa menigheter, offentliga korporationer, verk och
inrättningar o. s. v., med några inskränkningar. Af
de mindre bemedlade är hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
