Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkrustera - Inkubation l. inkubationsstadium - Inkunabler l. Paleotyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller puts, metallytors med emalj, träytors
med fanér. Detta är dock numera ej dess vanliga
användning, utan det nyttjas hufvudsakligen om
mångfaldiga förfaringssätt af olika namn, då
prydnader, figurer o. d. af ett ämne inpassas uti
motsvarande fördjupningar i ett annat. Inkrustering
skiljer sig från mosaik derigenom att i den senare
såväl mönstret som bottnen sammansättes af ungefär
lika stora och likformiga stycken. Inkrustering i här
angifven mening nyttjas i synnerhet på metallteknikens
område. Sålunda kan silfver inkrusteras med guld
eller tvärtom. Jern och brons kunna inkrusteras
med guld eller silfver (jfr Damascering), koppar
med silfver, mässing med koppar, tenn med mässing
o. s. v. I synnerhet är den österländska konstslöjden
fyndig i bruket af hithörande prydnadssätt. Kinesiska
och japanska bronser äro inkrusterade med guld och
silfver, som framträda i relief, derigenom att den
kringliggande ytan etsas ned. Indiska s. k.
kuftarbeten äro inkrusterade med guld på stål, bidriarbeten
med silfver på en svärtad metall-legering af koppar,
bly och tenn. Sjelfva ordet damascering (af Damaskus)
antyder teknikens orientaliska ursprung. - Vidare
talas, i motsats till målad emalj, om inkrusterad
emalj (guldsmedsemalj), der emaljen utan schattering
ligger likformigt utbredd i fördjupningar af metall
(jfr Emalj). - Marmorarbeten äro inkrusterade, då
ett figuralt eller ornamentalt mönster af en eller
flere färger är inpassadt i en enfärgad botten. Af
detta slag är den s. k. florentinmosaiken samt de
indiska s. k. agra-arbetena (jfr Mosaik). - Trä
kan inkrusteras på mångfaldiga sätt: med elfenben,
ben, horn, sköldpadd, perlemor, med marmor och andra
stenarter, med metall, vare sig i form af skifvor
eller som smala ränder, slutligen med trä af olika
arter eller med flere olika slag af material samtidigt
(jfr Boule, Inlagdt arbete, Intarsia, Marketeri). Åt
marmor- och träinkrustering, der de inkrusterade
styckena i allmänhet måste tänkas på fri hand formade,
brukar man dock vanligen gifva namnet inlagdt arbete.
Upk.
Inkubation l. inkubationsstadium (af Lat. incubare,
ligga inne), med., kallas den period i en
smittosam sjukdom, som förflyter mellan den tid,
då smittämnet inkommer i kroppen, och den, då
första sjukdomstecknen visa sig. Denna period, äfven
kallad sjukdomens latenta stadium, emedan giftet då
ligger doldt (latent) i kroppen, kan hafva ganska
olika varaktighet hos olika sjukdomar, ja äfven hos
olika fall af samma sjukdom. Vanligen räcker detta
stadium 1-4 veckor, men hos frossan räcker det ofta
ett halft år, och vid vattuskräck kan det räcka ännu
längre. I regel är den smittade under en sjukdoms
inkubationsstadium alldeles frisk; någon gång erfares
dock redan under detta stadium en viss mattighet.
F. B.
Inkunabler (af Lat. incunabula, vagga, ursprung)
l. Paleotyper (af Grek. palaios, gammal, och typos,
aftryck, skriftecken) kallas de böcker, som äro
tryckta före 1500 och
således tillhöra boktryckarekonstens barndom. De äldsta
inkunablerna trycktes städse in folio. Den första
bok in qvarto var ett "Vocabularium", tryckt 1467
(den vanliga uppgiften att Ciceros "De officiis",
tryckt 1465 i Venezia, varit den första i qvart
tryckta bok är ett misstag, då den rätteligen
är liten folio). Oktaver och duodeser trycktes
från omkr. 1470, sedeser från 1473 (den första
var ett "Officium beatae Mariae virginis", tr. i
Venezia). Materialet var under boktryckarekonstens
första årtionden mest pergament, efter denna tid
nästan uteslutande papper. Likaså tillhörde frakturen
(schwabach) den äldsta tiden; antiqvan kom först
senare. De större initialerna (i början af kapitel
o. d.) trycktes merendels ej i press, utan tillsattes
efteråt för hand i olika färger (rödt, blått
m. fl.). Detta var rubrikatorernas sak. Häri ligger
skälet till det förhållandet att dessa initialer ofta
helt och hållet saknas i en del inkunabler. Titelblad
förekomma ej i de äldsta paleotyperna (först 1485
utgafs ett arbete med titelblad). I stället finnes
ofta en slutskrift (s. k. kolofon), i hvilken tryckort
och tryckår samt boktryckarens namn angifvas. Antalet
tryckta böcker från 1400-talet går upp till öfver
16,000. Af dessa äro många odaterade eller hafva
endast ofullständiga uppgifter om tryckare, ort och
år. Det första fullständigt daterade tryck man känner
är ett aflatsbref, tr. 1455. Under konstens fortsatta
utveckling gjordes nya förbättringar. Sålunda
infördes paginering (från 1470), arksignaturer
(från 1472), kustoder (omkr. 1470) o. s. v. -
Inkunablerna äro af stor vigt, i första rummet
såsom källor för boktryckarekonstens historia, men
derjämte äfven i konsthistoriskt hänseende genom de
ornament och illustrationer (kopparstick, träsnitt,
miniaturer), som flere af dem innehålla. Äfven från
vetenskaplig synpunkt hafva många stort värde såsom
tryckta omedelbart efter handskrifter. Detta gäller
särskildt de i textkritiskt hänseende så vigtiga
"editiones principes" af klassiska författare.
I Sverige trycktes under 1400-talet högst få böcker,
de flesta af resande tyskar. År 1483 trycktes i
Stockholm ("impressum Holmis") "Vita siue legenda
cum miraculis domine Katherine sancte memorie" etc. af
Barthol. Gothan. (Härmed rättas den i bd 2, sp. 820,
förekommande uppgiften att "Vita Katherine" trycktes
1474 eller straxt derefter, ett antagande, som
visat sig grundlöst.) År 1483 tryckte äfven J. Snell
(som närmast kom från Odense) i Stockholm. Han
utgaf nämligen det året en med träsnitt utstyrd
fabelsamling, "Dyalogus creaturarum moralizatus". Från
1491 finnas aflatsbref tryckta i Stockholm. Det var i
Sverige, liksom annanstädes, egentligen för kyrkans
behof, som tryckpressarna arbetade. Det praktfulla,
unika "Missale upsalense", som af G. E. Klemming
hopsatts af fragment, funna i Kammararkivet, trycktes
af den ofvan nämnde B. Gothan, efter all sannolikhet
i Stockholm. I Lybeck tryckte han för svenska kyrkans
behof "Missale strengnense" (1487), det s. k. "Missale
aboense" (rättare "Missale secundum ordinem fratrum
praedicatorum", 1488) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
