Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Intelligibel, en filosofisk term, som Kant använder i förbindelse med begreppet karakter - Intendent, den, åt hvilken ledningen af något är anförtrodd - Intendentsaspirant kallas den, som utbildar eller utbildat sig till erhållande af regementsintendentsbefattning - Intendentsdepartementet, afdelning af Arméförvaltningen. Se Generalintendent - Intendentur (se Intendent) kallas i alla améer de myndigheter, som taga befattning med förvaltningen och hushållningen vid trupperna - Intendenturkåren (se Intendentur) bildades genom k. förordn. af d. 9 April 1880 - Intensitet, inneboende kraft, styrka, häftighet, liflighet - Intensitet, fys., graden af en krafts eller en rörelses inverkan - Intensitet, fonet., den styrka, hvarmed luften framdrifves genom talverktygen vid uttalandet af ett språkljud - Intensitetsinduktor, fys., induktionsapparat, anordnad för uppnående af stark tension - Intensitetskarta, karta med isodynamiska linier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktiskt gifna karakteren och som tillkommer viljan
såsom tillhörande en öfversinlig verld. Det är i den
intelligibla karakteren, som grunden måste sökas
dertill att vi äro födda med i moraliskt afseende
förvänd vilja. Efter Kant har Herbart upptagit
och användt ordet i enahanda betydelse, näml. af
något öfversinligt, för så vidt detta tankes såsom
liggande till grund för det sinliga, och talar sålunda
t. ex. om ett intelligibelt rum, hvarmed han menar
det verkliga förhållande, i hvilket väsenden stå till
hvarandra, och ur hvilket sedermera det gifna rummet
låter sig härledas. – I den svenska filosofien har
termen ingen användning. A. B-n.
Intendent (Fr. intendant, af Lat. intendere, rikta
sin uppmärksamhet åt ett håll, ifrigt bedrifva något),
den, åt hvilken ledningen af något är anförtrodd,
är en i Sverige, liksom äfven annanstädes, bruklig
tjenstemannatitel, hvilken emellertid numera är
fäst vid så olika tjensteverksamhet, att något för
alla intendenter fullt gemensamt kännemärke icke
kan uppgifvas.
Intendentsaspirant (af Intendent, se d. o.,
och Lat. aspirare, eftersträfva) kallas den,
som utbildar eller utbildat sig till erhållande af
regementsintendentsbefattning. Intendentsaspiranter
antagas af generalintendenten i
arméförvaltningen, och för antagande fordras aflagd
mogenhetsexamen eller officersexamen. De tjenstgöra
10 eller 12 månader hos en regementsintendent,
genomgå derefter en kurs vid fästningsintendenturen
på Karlsborg och aflägga regementsintendentsexamen,
hvarefter de tillhöra intendenturkåren och af
generalintendenten kunna förordnas till bestridande
af intendenturbefattningar (k. regl. d. 9 April
1880). C. O. N.
Intendentsdepartementet, afdelning af
Arméförvaltningen. Se Generalintendent.
Intendentur (se Intendent) kallas i alla
arméer de myndigheter, som taga befattning med
förvaltningen och hushållningen vid trupperna. Högsta
intendenturmyndigheten utöfvas vanligen af en
afdelning af krigsministeriet, och sedermera
finnes intendentur vid alla truppafdelningar
af betydenhet. I Sverige utöfvas högsta
ledningen af arméns alla intendenturgöromål
af Arméförvaltningens intendentsdepartement,
som står under en generalintendent, och till
hvilket regementena omedelbart hafva att vända
sig. Intendenturgöromålen vid dessa sistnämnda
handhafvas af förvaltningsdirektionen (se d. o.),
hvars beslut utföras af regementsintendenten. –
Vid en armé i fält står intendenturen under
högsta ledning af en generalintendent, hvilken
med biträde af nödigt antal intendenturtjenstemän
besörjer arméns förplägning, handhafver kassa- och
redovisnings-väsendet m. m. samt står omedelbart under
högste befälhafvaren. Vid hvarje arméfördelning skötas
intendenturgöromålen af en fördelningsintendent
(om indelningen i armékårer finnes, tillkommer för
hvarje sådan en kårintendent), som i afseende på
intendenturgöromål står under generalintendenten. Vid
brigaderna eller regementena slutligen handhafvas
intendenturgöromålen af brigad- eller regements-chefen
sjelf med biträde af en regementsintendent. –
Vid norska
armén handhafves intendenturen af arméintendenten med
hans biträden, hvilken lyder under armédepartementet,
samt af en brigadintendent vid hvarje infanteribrigad.
C. O. N.
Intendenturkåren (se Intendentur) bildades
genom k. förordn. af d. 9 April 1880, står
under befäl af generalintendenten och utgöres
af regementsintendenter, regementskommissarier,
förrådsförvaltare samt intendentsaspiranter och
förrådsbiträden. C. O. N.
Intensitet (Fr. intensité, af Lat. intendere, spänna),
inneboende kraft, styrka, häftighet, liflighet. –
1. Fys., graden af en krafts eller en rörelses
inverkan, t. ex. den jordmagnetiska kraftens, ljudets,
ljusets. Beträffande de båda senare må anmärkas,
att de, liksom hvarje af vågrörelse alstrad verkan,
äro beroende på svängningsamplituden (se Amplitud)
hos de vågor, som alstra ljudet eller ljuset, och
proportionella mot qvadraten på denna amplitud. – Den
jordmagnetiska kraftens intensitet kan. ej bestämmas
direkt, utan endast dess horisontala komposant. Är
denna, x, känd, beräknas hela intensiteten, T,
om man tillika känner inklinationen, i. Man har
näml. x=TCosi,
hvaraf
x
T = ––-
Cos i
Den horisontala komposanten
åter erhålles genom att man observerar
den vinkel, som en magnetnål, rörlig i
horisontalplanet, devieras af en på oföränderligt
afstånd från densamma i visst läge upplagd
magnet. Det är nämligen tydligt, att ju starkare
jordens horisontala riktkraft är, dess mindre blir
deviationsvinkeln. Genom detta förfaringssätt
erhåller man relativa< mått på horisontal-intensiteten
på olika ställen. För erhållande af absoluta värden
erfordras derjämte bestämning af den devierande
magnetens tröghetsmoment och svängningstid. Vid
dessa iakttagelser begagnas instrument, kallade
magnetiska teodoliter, bland hvilka de af Lamont
konstruerade i senare tider mycket användts. –
2. Fonet., den styrka, hvarmed luften framdrifves
genom talverktygen vid uttalandet af ett språkljud,
en stafvelse, ett ord o. s. v., hvarigenom dessa
blifva starkare eller svagare hörbara. Tonlösa
språkljud hafva i regeln större intensitet, emedan
talströmmen vid deras frambringande ej möter något
hinder i struphufvudet. Olika intensitet tillkommer,
efter olika lagar i skilda språk, äfven olika
stafvelser i ett ord i förhållande till hvarandra
och är då liktydig med exspiratorisk accent (se
d. o.). Ordens och satsernas relativa intensitet
beror på deras betydelse för meningen. Ett språks
intensitetsförhållanden kallar man också dess
dynamiska egenskaper.
1. L. A. F. 2. Lll.
Intensitetsinduktor, fys., induktionsapparat,
anordnad för uppnående af stark tension, såsom
för fysiologiska och mekaniska verkningar eller
för framställning af elektrisk ljusbåge. Motsats:
qvantitetsinduktor, apparat för åstadkommande af
kemiska och värmande verkningar. Se Induktion.
L. A. F.
Intensitetskarta, karta med isodynamiska linier,
sålunda åskådliggörande den jordmagnetiska kraftens
intensitet öfver ett visst område. L. A. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
