Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Interimsregering - Interiör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
röstetal. För beslutmässighet torde väl böra fordras,
att ett så stort antal är närvarande, att grundlagen
i det land, som föreliggande ärende angår, blir
iakttagen med hänsyn till dess stadganden om det
antal statsråd, som bör närvara vid hvarje ärendes
handläggning. De svenske ledamöterna äro fortfarande
statsråd och departementscheferna föredragande, hvar
och en för sitt departement; de norska ärendena
föredragas af norske statsministern, men skola
enligt regeln undergå förberedande behandling af
den norska regeringen i Kristiania. Den kollektiva
interimsregeringen, som alltid skall hafva sitt
säte i Stockholm, styr likasom interimsregenten
i eget namn och i allmänhet med full konungslig
makt. Endast den inskränkningen är stadgad i den
interimistiska styrelsens makt att dess utnämningar
af förtroendeämbetsmän endast gälla tills vidare och
att den ej eger förläna adlig värdighet, upphöja
i grefligt eller friherrligt stånd eller utdela
riddarevärdighet. Interimsregenten, hvilken likasom
konungen har vid sin sida ett ansvarigt statsråd,
måste antagas vara oansvarig. Den kollektiva
interimsregeringen åter är ansvarig för sina
regeringshandlingar. Dess svenske ledamöter svara
såsom statsråd inför riksdagen, och de norske
äro ansvarige inför stortinget, likasom de vid
styrelsens tillträde aflägga stadgad ed hvar för sig
inför sin representation (R, A. § 9). Den svenska
riksdagen kan således ej kräfva något ansvar af
de norske ledamöterna, och det norska stortinget
ej af de svenske. Ifrågavarande interimsstyrelse
handhafver makten, i de tre först angifna fallen,
endast till dess genom representationens val
eller anordning annan styrelse kommit till stånd;
i de två återstående fallen deremot, till dess
konungen återkommit eller tillfrisknat. Den får
dock icke utsträckas till obestämd tid; sedan 12
månader förflutit, skall nämligen representationen
sammankallas för att besluta huru med riksstyrelsen
skall förfaras (R. F. §§ 91, 92). En egendomlig
form för lagstadgad interimsregering kommer till
stånd, om ock blott för en enda regeringshandling,
då konungen dör utan myndig tronföljare, i det att
det då åligger det svenska statsrådet, att i förening
med den norska statsrådsafdelningen i Stockholm,
sammankalla Sveriges och Norges representationer. På
samma sätt torde väl böra förfaras, om konungen,
utan att resa ur rikena, helt enkelt nedlägger
regeringen; sedan representationerna sammankallats,
må väl äfven då styrelsen Öfvertagas af kollektiv
interimsregering. Särskildt konstituerad regent eller
regering är, enligt nu gällande svensk författning,
endast undantag, ty lagstiftaren har i allmänhet
sökt lagbestämma den interimistiska regeringens
sammansättning och karakter. De fall, då ett särskildt
anordnadt regentskap i Sverige-Norge kan förekomma,
äro: 1) då konung varit 12 månader så sjuk, att han
riksstyrelsen ej kunnat vårda (R. F. § 92); 2) då
konungen varit 12 månader "ur riket" frånvarande,
utan att vara i fält, och ej återvändt, ehuru han
underrättats om representationens sammankallande
(R. F. § 91), och väl äfven 3) då konung dött, och man
funnit sig böra afvakta en furstinnas nedkomst
för att få visshet om tronföljden. Det tillkommer
representationen (svenska riksdagen och norska
stortinget) att i dessa fall bestämma huruvida
särskild styrelse skall konstitueras, huru den
skall vara sammansatt och hvilket ansvar den skall
vara underkastad. Konungen kan aldrig förordna om
riksstyrelsens interimistiska ordnande. Detta kunde
deremot konungen enligt 1772 års R. F. (§ 37).
Det partiella riksföreståndareskapet gäller
för hvartdera riket för sig. Då konungen
ej vistas i Kristiania, handlägger den
dervarande statsrådsafdelningen, under namn af
"Norska regeringen", i enlighet med utfärdad
"regjeringsinstrux" en mängd ärenden på egen
hand. På samma sätt skall i Sverige, då konungen
eller interimsregenten reser till Norge eller till
aflägsna delar af Sverige eller går i fält, åt en
s. k. tillförordnad regering öfverlemnar att sköta
löpande regeringsärenden, i enlighet med utfärdad
instruktion, under det att öfriga ärendens afgörande
är konungen sjelf förbehållet. Denna tillförordnade
regering, hvars myndighet endast varar, medan konungen
eller interimsregenten är frånvarande, skall bestå
af tre ledamöter af statsrådet och ordförande, som
antingen kan vara myndig prins af konungahuset eller
statsrådsledamot. Statsrådsledamot är naturligtvis
ansvarig såsom statsråd, äfven om han är bisittare
i tillförordnad regering. Deremot torde en prins
ej kunna ställas till ansvar för sin verksamhet
såsom ordförande i denna styrelse. – Medlem af
interimistisk styrelse åtnjuter alltid särskildt
skydd mot förgripelser, hotelser och sinädelser
(Str. L. 9: 7 o. 8).
Någorlunda på samma sätt som i Sverige-Norge har
man äfven annanstädes sökt ordna interimistiskt
regentskap genom laga bestämmelser. Vanligen har
stadgats, att det tillkommer tronföljare, så snart
han är myndig, att utöfva regeringen i den egentlige
regentens ställe och å hans vägnar (Nederländerna,
Preussen, Sachsen, Würtemberg m. fl. land), eller ock
har regeringsmakten vid kortare förfall anförtrotts
åt statsrådet, såsom i Nederländerna, till dess
att tronföljaren emottagit styrelsen eller annat
regentskap ordnats, och i Danmark, till dess att
konungen aflagt sin ed, eller då han är utom rikena
och särskildt regentskap ej konstituerats. Vanligt är
dock att representationen efter eget skön, för hvarje
gång behofvet sådant påkallar, ordnar regentskap,
så t. ex. alltid i Belgien, i Nederländerna, då
18-årig tronföljare ej finnes, och i Danmark, då
konung är död. Lefver den danske konungen, anordnas
interimsstyrelse af konungen och den förenade
riksdagen; likaså ordnas interimistisk regering i
England enligt praxis af "konungen i parlamentet"
genom en "bill". Såsom ett undantagsförhållande kan
anföras, att regenten sjelf i Bajern och Sachsen under
vissa omständigheter kan bestämma om ställföreträdare
för sig. K. H. B.
Interiör (af Lat. interior, inre), det inre af något;
afbildning af en byggnads inre eller af ett rum;
i plur. vanl. inre (husliga) angelägenheter och
förhållanden. - Motsats: Exteriör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
