Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iraner l. Iranier - Iranska språk - Iravadi - Irbis - Irbit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Iraner l. Iranier (se Iran) bilda en af de åtta
grenar, i hvilka den indo-europeiska folkstammen
vanligen indelas (se Indo-europeiska språk). Deras
hufvudmassa utgjordes i forntiden af perser och meder
jämte innevånarna i Ariana (se d. o.). Dessutom anses
äfven följande historiska folk hafva varit iranska,
nämligen skyterna, parterna, alanerna samt sarmaterna
och roxolanerna. Om de forntida folken i Mindre Asien
(frygier, lycier o. a.) tillhörde den iranska grenen
är ännu ovisst. – Af nutida folk tillhöra följande sex
den iranska stammen. 1. Tadsjik, "de underkufvade",
utgöra de moderna iranska folkens kärna och äro det
vestra och mellersta Irans egentliga åkerbrukande
befolkning. I Vest-Iran kallas de oftast farsi
("perser"). Såsom handlande finner man dem spridda
öfver hela Centralasien från Kasan och Orenburg
ända bort till Kina. De äro ett vackert och kraftigt
slägte (särskildt qvinnorna äro berömda för skönhet)
och kläda sig dyrbart i siden och pelsverk. Alla
äro sjiiter och tala det nypersiska språket. Till
tadsjik höra jämväl bl. a. parserna (se d. o.),
hvilka kunna anses som de till rasen renaste af
alla tadsjik-stammar. 2. Tat och Guran intaga, som
bofasta åkerbrukare, samma ställning i vestligaste och
nord-vestligaste Iran som tadsjik i det öfriga. Tat
äro bosatta företrädesvis i ryska provinsen Baku och
guran i Sagros-bergen; bägge folken tala en persisk
dialekt. 3. Kurderna (se d. o.) hafva mer än något
annat iranskt folk bibehållit forntidens seder och
vilda, nomadiska lif. De tala sitt eget, den moderna
ny-persiskan närstående språk. 4. Belutsjerna (jfr
Belutsjistan) delas i tre grenar: nharui, rind och
magsi, af hvilka de bägge senare äro företrädesvis
bosatta i n. ö. och hafva blandat sig med de indiska
djaterna (se d. o.). Belutsjernås språk synes närmast
ansluta sig till Sasadialekten af kurdiskan. Äfven i
södra Afganistan, framförallt i dess sydöstligaste
del, äro bolutsjerna öfvervägande. 5. Afganerna,
som sjelfva kalla sig pachtane, skilja sig i tre
hufvudgrenar, den vestliga, östliga och indiska,
hvardera delad i flere, i klaner splittrade
stammar. Till den första grenen höra durani, terin och
ghilsai l. gildsji. Den östliga grenen, hvars många
stammar vanligen sammanfattas under namnet berdurani,
innehar nordöstra Afganistan, och den indiska grenen,
lohani-stammarna, är bosatt i Daman. 6. Osseterna,
hvilka bebo dalarna på bägge sidor om Dariel-passet
öfver Kaukasus, hafva fått sitt namn af det georgiska
osethi, "innevånare i (landet) Os"; sjelfva kalla
de sig iron. Deras språk, som i flere afseenden är
ålderdomligare än något modernt iranskt språk, delas
i tre dialekter. – Armenierna räknas ännu af många
till iranerna, men äro, enligt nyaste forskningar,
snarare att anse som en sjelfständig gren mellan
de ariska och de europeiska folken (se Armeniska
språket). – Jfr Spiegel: "Eranische alterthumskunde"
(1873) och Müller: "Allgemeine ethnographie" (1879).
H. A.
Iranska språk Se Eranska.
Iravadi, flod i Birma, uppstår af flere källarmar i
Tibet, i föga kända bergstrakter ö. om Himalaja, under
29° n. br., upptager, sedan den öfverskridit Birmas
gräns, från h. Mogung och vid Bamo, efter att hafva
genomgått ett trångt pass, från v. Tapeng. Derefter
gör floden en vändning mot v. genom ett annat pass,
flyter sedan i sydlig riktning till Amarapura, der
den passerar det tredje och sista passet, vänder sig
der åter mot v. samt upptager från h. Kjendueng,
I:s största biflod. Vid gränsen till Britiska
Birma har floden en bredd af 1,2 km., men blifver
längre ned nära 5 km. bred. Ofvanom Henzada börjar
floden dela sig samt faller ut i Bengaliska viken
genom nio hufvudmynningar, af hvilka de största
och för större fartyg enda segelbara äro Bassein-
och Rangunmynningarna. Flodområdet beräknas
till 410,000 qvkm. och flodens längd till 1,450
km., hvaraf 384 km. på britiskt område. Floden
medför en stor mängd slam, som afsätter sig vid
mynningarna. Den börjar stiga i Mars, når sin
största höjd i September och har då en hastighet
af 8 km. i timmen. För grundgående ångbåtar är
floden farbar alla årstider till det första passet
och under den torra årstiden till britiska gränsen
för båtar, som ej ligga djupare än 1,8 m. I. har
alltid varit det enda kommunikationsmedlet mellan
det inre landet och kusten. Ett engelskt bolag, som
sysselsätter omkr. 1,800 pers., underhåller trafiken
på floden med omkr. 60 fartyg. Dessutom trafikeras
floden af omkr. 8,000 farkoster, som tillhöra
birmanerna. Manchestervaror, ris, salt, metallvaror
och silke äro de förnämsta artiklar, som föras
uppför floden, och råbomull, kautsjuk, specerier,
ädla stenar, trävaror, petroleum m. m. nedföras.
Irbis, Felis l. Leopardus irbis, zool., hör till
familjen kattdjur (Felidae) och ordningen rofdjur
bland däggdjuren. Ansigtet är kort och bredt, pannan
tvärt uppstigande, benen tämligen höga samt fällen
lång, tät, krusig och i bottnen ullig. Färgen
är hvitaktigt grå, med ljusgul anstrykning, på
ryggen mörkare och under hvit. Djuret är öfverallt
beströdt med svarta fläckar, hvilka på hufvudet
och undre delarna äro hela, på halsen större och
ringformiga, på bålen försedda med en mörkare
punkt i midten; längs ryggen och svansen löper
ett mörkt streck. Kroppslängden stiger till
2,2 m. och svanslängden till 90 cm. Irbisen
är hemma i inre Asien ända upp i Sibirien, men
finnes äfven nere vid Persiska vikens kuster,
C. R. S.
Irbit, stad i ryska guvern. Perm, vid floden Niza,
nära gränsen mot Sibirien. 4,212 innev. (1878). I. är
en af de vigtigaste handelsplatser i norra
Ryssland. Under den stora marknaden Febr. - Mars besökes
staden af omkr. 20,000 pers., och värdet af ditförda
varor, hufvudsakligen hudar och skinn, pelsverk, te,
bomulls-, ylle- och sidenvaror samt socker, uppgår
till omkr. 50 mill. rubel. I Sept. (Okt.) hålles en
stor hästmarknad. I. anlades af tatarer 1633, men
upptäckten af stora jernmalmsfält i trakten lockade
snart dit ryska kolonister. Det fick stadsrättigheter
1775.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
