Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivan. 5. I. V (III) Alexejevitj - Ivan. 6. I. VI (IV) Antonovitj - Ivangorod, stad och fästning i Ingermanland på floden Narovas östra strand - Ivanisjev, Nikolaj Dmitrievitj - Ivan Lejonriddaren, en till Artur-sagornas krets hörande riddaredikt - Ivanovo l. Ivanovo-Voznesenskij, stad i ryska guvernem. Vladimir - Ivarancusa-rot, Radix Ivarancusæ, farmak. - Ivar Axelsson (Tott). Se Axelssönerna - Ivar Benlös var Ragnar Lodbroks och Aslögs (Kråkas) äldste son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
broders, tsar Feodor Alexejevitjs, död (1682)
var I. närmast arfsberättigad till tronen, men med
anledning af hans svaga själsförmögenheter utropade
bojarerna hans 10-årige halfbroder, Peter, till tsar
under moderns, Natalia Narisjkins, förmynderskap. Ett
strelitsuppror, tillstäldt af I:s tilltagsna
helsyster, Sofia, bragte dock snart den anordning
till stånd att I. och Peter båda erkändes såsom
tsarer, men Sofia i deras namn öfvertog regeringen,
1682. Äfven sedan Peter 1689 aflägsnat Sofia från
makten, fortfor I. att till namnet innehafva tronen
jämte sin broder. Han dog den 29 Jan. 1696. Med sin
gemål Praskovja Soltikov hade han döttrarna Katarina
(moder till tsar Ivan VI:s (IV) moder, regentinnan
Anna) och Anna (sedermera kejsarinna).
6. I. VI (IV) Antonovitj, son till hertig Anton Ulrik
af Braunschweig-Wolfenbüttel och den föregåendes
dotterdotter (Elisabet) Anna Karlovna, föddes d. 23
Aug. 1740 och efterträdde d. 28 Okt. s. å. sin moders
moster, kejsarinnan Anna Ivanovna, på tronen. Genom
sin fränka Elisabet Petrovnas statskupp störtades
han i Dec. 1741, hvarefter han hölls i fångsligt
förvar, till en början i Ivangorod, från 1756 på
Schlüsselburg, derefter på ett par andra fästningar
och slutligen, efter Katarina II:s tronbestigning
(1762), åter på Schlüsselburg. När en derstädes
kommenderad löjtnant Mirovitj 1764 gjorde ett försök
att befria honom och utropa honom till kejsare,
blef I. d. 16 Juli 1764 aflifvad. Den långvariga
inspärrningen hade gjort honom sinnessvag.
Ivangorod, stad och fästning i Ingermanland på
floden Narovas östra strand, midt emot staden Narva,
anlades af ryssarna 1492 för att hindra svenskarna
från att landvägen underhålla förbindelser med
livländska ordens land och kallades af tyskarna
"Die russische Narwa". Knut Posse och Svante
Nilsson (Sture) eröfrade och förstörde 1496 fästet,
hvilket dock återuppbyggdes af ryssarna. 1581 intogs
I. af Pontus de la Gardie och förblef derefter i
svenskarnas händer till 1590, då Karl Henriksson
Horn, för att rädda Narva, återlemnade I. och Koporje
till tsaren. För tredje gången eröfrades I. 1612,
och i freden i Stolbova 1617 afträddes det jämte
det öfriga Ingermanland till Sverige. I. hade en
nästan uteslutande rysk befolkning, tillgifven den
grekiska läran. De olägenheter, som deraf uppkommo,
så länge I. utgjorde en från Narva skild stad med
egen jurisdiktion, förmådde svenska regeringen att
upphäfva stadens privilegier och ålägga innevånarna
att till den 1 Jan. 1648 flytta öfver floden
till Narva. I. skulle derefter bilda förstad eller
"hackelverk" till Narva; sina tomter derstädes skulle
ryssarna förvandla till kål- och kryddgårdar, hvaremot
det tilläts dem att i dervarande kyrkor hålla grekisk
gudstjenst. Detta påbud väckte mycket missnöje, och
flyttningen synes ej varit fullbordad på utsatt tid:
åtminstone indrogs den lutherske pastorns i I. lön
först 1684.
Ivanisjev, Nikolaj Dmitrievitj, rysk vetenskapsman,
f. 1811, d. 1874 såsom professor vid universitetet
i Kiev, var synnerligen
verksam för undersökningen af sydvestra Rysslands
fornminnen af olika slag, i synnerhet dess äldre
handlingar. Han var en framstående medarbetare i den
1843 i Kiev upprättade Provisoriska kommissionen
för undersökning af gamla handlingar samt i de
af denna utgifna vigtiga samlingarna "Pamjatniki"
(4 bd, 1847-59) och "Arkiv för sydvestra Ryssland".
Lll.
Ivan Lejonriddaren, en till Artur-sagornas krets
hörande riddaredikt, sorn på föranstaltande af den
norska drottningen Eufemia 1303 öfversattes till
svenska från den nordfranske trouvèren Chrétien de
Troyes’ (d. omkr. 1195) dikt "Li roman dou chevalier
au lyon". Se Eufemia-visorna.
Ivanovo l. Ivanovo-Voznesenskij, stad i ryska
guvernem. Vladimir. Omkr. 12,000 innev. Staden består,
såsom dess fullständiga namn visar, af tvänne från
början skilda byar, Ivanovo, som fanns åtminstone
på 1600-talet, och Voznesenskij, af mycket senare
datum, hvilka förenades till en stad 1861. Dess
stora väfnadsfabriker hafva förskaffat staden namnet
"Rysslands Manchester". Linneväfveri infördes
1751 och tillverkningen af kattun 1776. År 1879
uppgifves staden hafva haft 35 kattuntryckerier,
1 ullspinneri, 6 bomullsväfverier, 8 blekerier,
6 jernverk, 3 kemiska fabriker jämte flere
mindre anläggningar. Arbetarnas antal uppgår till
15,000-20,000 och bomullsfabrikernas tillverkning
årligen till 25-30 mill. rubel.
Ivarancusa-rot, Radix Ivarancusae, farmak., är den
ursprungligen ostindiska benämningen å roten af
Andropogon Schoenanthus L. (A. Ivarancusa Blan.),
hvilket gräs är inhemskt i södra delarna af Asien
och Afrika. Rötterna (egentligen rotstockar) äro
långa, smala som halmstrån eller ännu smalare, här
och der något knutigt ansvällda, gråaktiga, med en
stark, bitter och kryddartad smak, som påminner om
ingefära, samt en stark, aromatisk lukt. Den nyttjas i
Ostindien mot kolera och frossor samt i södra Afrika
mot väggohyra. Man har antagit, att strån och blad
af moderväxten till denna rot, A. Schoenanthus L.,
lemnade s. k. kamelhö, Herba foeni camelorum,
men denna drog erhålles af den i norra Afrika,
Arabien och nordvestra Indien förekommande A. laniger
Desf. – Ivarancusa-roten torde ofta nog förvexlas
med den liknande Vetiveria-roten eller Khus-khus.
O. T. S.
Ivar Axelsson (Tott). Se Axelssönerna.
Ivar Benlös
var Ragnar Lodbroks och Aslögs (Kråkas) äldste
son. Sitt tillnamn fick han deraf att han hade
endast brosk i stället för ben. Han kunde till följd
deraf icke gå, utan brukade bäras på en bår eller en
sköld. För öfrigt var han skön, stor och stark samt
så klok, att visare man knappast funnits. Han var
derför alltid sine bröders rådgifvare. När Ragnar
Lodbrok blifvit dödad i härnadståget mot konung
Ella i England, sökte Ragnars öfrige söner att med
vapenmakt utkräfva hämd af Ella, men blefvo slagna
på flykten. I. deremot begaf sig till Ella och sade
sig vilja taga emot försoningsböter. Han begärde och
erhöll då ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
