Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jaeger, Gustav - Jaegerspriis. Se Jägerspris - Jaëll, Alfred - Jaën, provins i Spanien - Jaën, hufvudstad i nämnda provins - Jafa (mindre riktigt Jaffa), kuststad i Syrien, vid Medelhafvet - Jafet var enl. 1 Mos. 5:32 Noaks tredje son - Jafetiter kallas de folkslag, som enligt folktaflan i 1 Moseb. 10 äro afkomlingar af den från den stora floden räddade Jafet (se d. o.) - Jaffa. Se Jafa - Jaffé, Philipp - Jaffna l. Jaffnapatam, stad på Ceylon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vunnit ett mycket stort antal anhängare
("jaegerianer"). Hela den jaegerska teorien och
en god del af dess praktiska slutsatser sakna hvarje
skymt af vetenskaplig bevisning. Jfr "Normaldrägten
såsom skydd för helsan" (1881), "Om helyllebeklädnad
enligt G. Jaegers system", af L. Lindgren (1881)
och "Om helyllebeklädnad efter prof. Jaegers högst
intressanta upptäckter och nyaste rön" (1882).
R. T-dt.
Jaegerspriis. Se Jägerspris.
Jaëll, Alfred, österrikisk pianist, f. i Trieste
1832, d. 1882, undervisades i violin och piano af
sin fader, Eduard J., uppträdde i Venezia redan
1843 såsom pianist och synes hafva förvärfvat
sin stora färdighet under ständigt konserterande
(1868 och 1877 spelade han i Sverige). 1866
gifte han sig med pianisten Marie Trautmann. J:s
spel var icke djupt eller gripande, men ovanligt
glatt, briljant och delikat. Hans kompositioner
äro endast konsertparafraser och salongstycken.
A. L.
Jaën [chaen]. 1. Provins i Spanien, nordöstra delen
af Andalusien, begränsad i n. af Ciudad-Real, i ö. af
Albacete och Granada samt i v. af Cordoba. Areal
13,426 qvkm. 422,972 innev. (1877). Landet eger stora
malmtillgångar, som voro kända redan af romarna,
men är föga odladt, och spanmålsafkastningen är
ej tillräcklig för den fåtaliga befolkningen. –
2. Hufvudstad i nämnda provins, vid Jaën (en biflod
till Guadalqvivir), vid foten och på sluttningen af
en kulle, som krönes af ett gammalt moriskt kastell,
med hvilket stadens murar äro förenade. 24,392
innev. (1877). Biskopssäte. Förnämsta byggnaden
är katedralen, uppförd på 1500-talet, i romansk
stil. För öfrigt eger staden 12 församlingskyrkor,
flere hospital och f. d. kloster, ett tafvel- och
skulpturmuseum m. m. Under arabiska väldet (från
början af 800-talet) var J. en blomstrande handelsstad
(under namnet Jajjan) och blef slutligen hufvudstad
i ett litet konungarike, som 1246 intogs af Ferdinand
d. helige af Kastilien.
Jafa (mindre riktigt Jaffa), kuststad i Syrien,
vid Medelhafvet, hamn för det omkr. 60 km. aflägsna
Jerusalem. Omkr. 8,000 innev. Staden är säte
för en kaimmakam samt engelska, franska, tyska
och amerikanska konsulat. Hamnen är dålig, men
utförseln af hvete, sesamolja, sydfrukter och såpa
rätt stor. – Staden är bibelns Joppe (Hebr. Jafo),
en fenicisk stad, som fanns redan på Thotmes III:s
tid (omkr. 1600 f. Kr.) och såsom Judéens hamn
spelade en vigtig rol under makkabeernas krig, då
den befästes af Simon. Sedermera ett beryktadt hem
för sjöröfvare, förstördes staden af Vespasianus
(omkr. 68). I 5:te, 6:te och 11:te årh. omtalas
biskopar af J. under metropoliten i Jerusalem. En stor
betydelse erhöll staden såsom korsfararnas förnämsta
landningsplats. 1187 intogs den af Saladdin, återtogs
1191 af Richard Lejonhjerta, men föll sedan flere
gånger i sarasenernas händer. I senare tider blef
J. ryktbart, då Napoleon stormade staden d. 7 Mars
1799 och lät nedskjuta 2,500 fångne turkar.
Jafet var enl. 1 Mos. 5: 32 Noaks tredje
son. J. betyder "utvidgning", enl. den bibliska
härledningen i 1 Moseb. 9: 27, men skulle, enligt en
annan derivation, också kunna betyda "skönhet". Den
förra betydelsen kunde innebära en hänsyftning
på J:s afkomlingars utbredning öfver många land
(se Jgfetiter), den senare en hänsyftning på deras
ljusa hudfärg. Man har framställt den hypotesen
att J. skulle vara identisk med den grekiska
mytologiens Iapetos, fader till Promethevs,
hvars son Devkalion var grekernas Noak.
J. P.
Jafetiter kallas de folkslag, som enligt
folktaflan i 1 Moseb. 10 äro afkomlingar af
den från den stora floden räddade Jafet (se
d. o.). Folktaflan tilldelar Jafet sju söner
och sju sonsöner samt gör honom sålunda till
stamfader åt fjorton folkgrenar. Prof. Knobel har i
arbetet "Die völkertafel der Genesis" ingått i rätt
detaljerade etnografiska undersökningar rörande detta
ämne. Med vetenskaplig bestämdhet torde emellertid
ingenting annat kunna påstås, än att folktaflans
jafetiter äro de europeiska folken samt en del af de
mindre-asiatiska och asiatiska, hvilka, likartade till
språk och utseende, bruka kallas indo-europeiska, samt
möjligen ett eller annat folk, som gemenligen icke
räknas dit (såsom finska och iberiska stammar). Den
indo-europeiska språkstammen kallas stundom den
jafetiska. Se Indo-europeiska språk. J. P.
Jaffa. Se Jafa.
Jaffé, Philipp, tysk häfdaforskare, af judisk
börd, f. i Schwersenz i prov. Posen 1819, blef 1840
student i Berlin, der han med framgång egnade sig
åt historiska, studier och dels såsom medarbetare
i urkundsverket "Monumenta Germaniae historica",
dels genom sin utomordentligt omsorgsfulla upplaga af
Regesta romanorum pontificum (1851) vann anseende. Men
då han såsom jude icke egde kompetens till
lärarebefattning, kastade han sig 1850 på medicinen
och promoverades 1853 till med. doktor. Redan
s. å. kallades han emellertid att biträda vid
utgifvandet af "Monumenta Germaniae historica" (från
hvilket han skilde sig 1863), utnämndes 1862 till
e. o. professor i de historiska hjelpvetenskaperna
vid universitetet i Berlin och började 1864
utgifva sitt andra hufvudarbete, Bibliotheca rerum
germanicarum (6 bd), ett om fullkomligt mästerskap i
medeltidens filologi vittnande verk. 1868 öfvergick
J. till kristendomen. Död genom sjelfmord i Wittenberg
d. 3 April 1870.
Jaffna l. Jaffnapatam [djaff-], stad på Ceylon,
belägen på en halfö med samma namn på öns norra
kust. Omkr. 35,000 innev. Den europeiska delen
bär en mera holländsk prägel än någon annan stad
på ön. Den har en holländsk reformert kyrka
och flere kyrkobyggnader, som härstamma från
portugisernas tid. Innevånarna, hufvudsakligen
tamiler, äro synnerligen arbetsamma, och den af
naturen sandiga halfön har genom deras arbete
förvandlats till en trädgård. – J., eller, såsom
staden kallas af infödingarna, Jalpannan, intogs
af tamilerna omkr. 204 f. Kr. och innehades af
tamiliska rajaer till 1617, då portugiserna togo
platsen i besittning. Desse undanträngdes 1658 af
holländarna. Engelska kyrkans missionssällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
