Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jansson, Erik - Jansson, Karl Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jansson, Erik, sektstiftare, föddes 1808 i
Biskopskulla församling af Upsala län. Fadern
var bonde. I Österunda socken (Västmanlands län)
arrenderade J. ett hemman samt gjorde sig känd
som en dugtig och arbetsam jordbrukare. Han läste
derjämte flitigt Luthers, Arndts och Nohrborgs
skrifter, men trodde sig så småningom finna, att de
i många väsentliga punkter icke öfverensstämde
med Guds ord. Framförallt befästes han mer
och mer i den åsigten att enl. bibelns lära
menniskan omedelbart genom tron uppnår en
sundfri fullkomlighet. Under en affärsresa (1843) till
Helsingland uppträdde han i Söderala socken såsom
talare vid en s. k. läsarekonventikel och hänförde
så de församlade, att han inom kort såg sig af ett
ganska stort parti från olika socknar i Helsingland
helsad som lärofader. Redan 1844 bildade sig ett
särskildt separatistiskt samfund, som kallades
"erik-jansarna". Samma år bosatte sig J. inom Forsa
församling af Helsingland, och nu utgaf han sig för
en gudasänd profet, genom hvilken Guds Ande talade,
hvars ord var Guds ord, och som derför var ofelbar. De
trogna voro fullkomligt syndfria såsom Gud sjelf;
men trogna voro endast de, som trodde på Erik Jansson,
alla andra voro fördömda. Han förbjöd sina anhängare
att besöka den allmänna gudstjensten och uppreste
d. 11 Juni 1844 i Alfta socken ett stort bål, på
hvilket folket skulle bränna sina gamla "afgudar",
d. v. s. Luthers, Arndts och Nohrborgs skrifter samt
öfriga andaktsböcker, under afsjungandet af "Tackom
och lofvom Herren!" Kronobetjeningen fängslade J.,
som förhördes inför landshöfdingeämbetet, men snart
åter ställdes på fri fot. Martyrskapet ökade hans
anseende och hans anhängares antal, och s. å. den
1 Okt. antände han i Söderala ett nytt bokbål. Åter
häktades han, och K. M:t anbefallde Upsala domkapitel
att anställa förhör med honom. Han försvarade sig
skickligt, med bibeln i hand, och undvek försigtigt
att ingå på sina egendomliga läror, hvarför han efter
undfången varning lössläpptes. Hösten 1845 anställde
justitiekansleren vid Forsa häradsrätt undersökning
om den nya rörelsen ("erik-janssonismen"),
hvaraf följden blef att J. å nyo skulle föras till
länshäktet. Fångföraren öfverfölls emellertid på vägen
af "erik-jansare", som befriade sin profet. Denne smög
derefter omkring under förklädnad, ofta i qvinnodrägt,
och rörelsen utbredde sig äfven till Dalarna. Redan
förut hade sektens hufvudman starkt funderat på
en utvandring till Amerika, och i Sept. 1845 hade
tvänne helsingebönder gifvit sig af till den nya
verlden för att se sig om efter lämplig vistelseort. I
början af 1846 kom från dem ett bref till Söderala,
hvari "erik-jansarna" uppmanades att snart komma
ut. J. verkade i sina predikningar för denna
plan. Hedningarna skulle i den nya verlden uppbygga
städer åt de trogna, hvilka efter ankomsten dit skulle
tala med tungomål. Fullständig egendomsgemenskap
infördes. Alla skulle sälja sina egodelar och lemna
försäljningssumman åt sju utvalda skaffare. Den
gemensamma kassan skulle fylla allas behof,
men blind lydnad skulle vara allas pligt. I Juni
1846 for J. sjelf, åtföljd af många anhängare,
öfver till Amerika. I Illinois anlades nära
Galesburg en koloni, som fick namnet Bishophill
(Biskopskulla). Der herskade J. oinskränkt öfver
mer än 1,200 "trogna". Men missnöje yppade sig
snart, ty de utlofvade fördelarna uteblefvo, och
ekonomien sköttes dåligt. En från samfundet affallen
"erik-jansare" sökte förmå sin hustru att följa sig,
då han lemnade Bishophill. Hon vägrade och styrktes
i sin vägran af J. Under pågående rättegång om
denna sak nedsköt den förtörnade äkta mannen sin
f. d. lärofader d. 30 Maj 1850. Sju "styresmän"
öfvertogo då ledningen af kolonien, som uppnådde
ett visst välstånd. Sammanhållning saknades dock,
hvarför egendomen såldes och medlemmarna skingrades. –
J. utgaf följande skrifter: Några sånger samt böner
(1846; 2:dra uppl. 1857), En härlig beskrifning på
menniskans tillväxt, då hon helt är, enl. Johannes 15
cap., inympad i det sanna vinträdet Christo (1846),
Ett af skedstal, till alla Sveriges innevånare,
som har föraktadt mig, den Jesus hafver sändt
etc. (s. å.) och Förklaring öfver den hel. skrift,
eller cateches, författad i frågor och svar (s. å.).
J. P.
Jansson, Karl Emanuel, finsk målare, föddes af
bondeföräldrar d. 7 Juli 1846 i Pålsböle by
af Finströms socken på Åland. Hans anlag för
teckning uppmärksammades af socknens kyrkoherde,
och med ett litet understöd af Konstföreningen i
Helsingfors sattes J. 1860 i tillfälle att under
R. V. Ekmans ledning i Åbo inhemta konstens första
grunder. 1862-67 studerade han vid Konstakademien
i Stockholm, hvarvid han särskildt begagnade
sig af professor J. Chr. Boklunds undervisning
i oljemålning. Hösten 1868 begaf han sig med
statsunderstöd till Düsseldorf, der han kom under
ledning af genremålaren B. Vautier, hvilken utöfvade
stort inflytande på J:s utveckling. 1870 återvände
han till Åland, der han följande året fullbordade
sin mest berömda tafla, kallad Klöfveress, som
framställer tvänne sjömän fördjupade i kortspel,
hvilket åses af tvänne andra. Den 25-årige konstnären
hade med detta verk intagit en af de mest framstående
platserna, bland Finlands målare. 1871 reste han å nyo
till Düsseldorf, som han dock snart måste lemna för
att i södern söka bot mot den tärande bröstsjukdom,
som alltmer förlamade hans arbetskraft. Kosan ställdes
till Italien och sedan till Schweiz, men någon
räddning var icke mera möjlig. Han vände 1873 tillbaka
till sitt fädernesland, den 1 Juni 1874 afled han på
Jomala gård. – Utom den redan nämnda taflan, hvilken
tillhör Konstföreningen i Helsingfors, äro särskildt
tvänne af J:s taflor anmärkningsvärda. Den ena,
Talmannen (en åländsk frieriscen), är i privat ego,
och den andra, Slant i håfven (interiör af en åländsk
kyrka), finnes i det af staten inköpta "Runebergs hem"
i Borgå. J:s konstnärliga qvarlåtenskap är icke stor,
men hvad han efterlemnat är fullhaltigt och vittnar om
en lika fin uppfattning som utbildad formförmåga. Hans
flärdlösa bilder genomgås dessutom af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
