Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jarves, James Jackson - Jasione L., bot., ett örtslägte - Jasmin, Jasminum L., bot., ett slägte af buskar - Jasmin, Jacques - Jasmineæ. Se Jasmin, bot. - Jason. Se Iason - Jaspis, miner., var hos de gamle benämning på ogenomskinliga ädelstenar - Jasp-opal l. Jeru-opal, miner., en varietet af opal - Jassanan, Parra jacana, zool., hör till underfamiljen bladhöns - Jasso, forntida namn på staden Ajas i Mindre Asien - Jassy, stad i Rumanien, fordom hufvudstad i Moldau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jarves [djarvis], James Jackson, amerikansk
skriftställare, f. i Boston 1818, vistades från
1838 flere år i Honolulu och började derstädes
utgifvandet af den första tidningen på platsen:
"The Polynesian". Derefter besökte han Kalifornien,
Mejico och Central-Amerika samt vistades sedermera än
i Paris, än i Florens, sysselsatt med konsthistoriska
studier och samlandet af taflor för ett amerikanskt
museum. – J. har skrifvit History of the Sandwich
islands (1843), Scenes and scenery in the Sandwich
islands (1844), Scenes and scenery in California
(s. å.), Parisian sights and french principles
(1855-56), Italian sights and papal principles
(1856), Confessions of an inquirer (1857), The
art idea (1865), Art thoughts (1869) m. m.
Jasione (rättare Iasione) L., bot., ett örtslägte,
hörande till nat. fam. Campanulaceae, Juss.,
kl. Pentandria (Syngenesia) L. Blommorna äro samlade
i hufvud inom holk. Blomkronorna äro likformiga,
stjernlika, femdelade och ståndareknapparna vid
basen förenade; frukten är en tvårummig kapsel
under kronan. På torra ställen, bergbackar o. d.,
växer den enda svenska arten, J. montana L., tämligen
allmänt. Blommorna äro vackert blå. – Den europeiska
floran eger 15 arter af detta slägte. O. T. S.
Jasmin [sjas-], Jasminum L., bot., ett slägte af
buskar med vanligen långa, klättrande stammar,
bildande typen för en egen nat. fam., Jasmineae
Juss., och hörande till kl. Diandria L. Bladen äro
parbladiga med uddblad; blomfoder och blomkrona
sambladiga, 5-8-klufna, den senare med platt utbredt
bräm. Frukten är en tvårummig kapsel (hos somliga
Jasmineer ett dubbelt bär). Jasminum har flere arter,
hvilka nästan uteslutande tillhöra Ostindien och
östra Asien. Blommorna, vanligen gula eller rent
hvita, hafva oftast en ljuflig vällukt, starkast
under natten, hvarför flere arter odlas i våra
växthus och fönster. Af de hvita, utomordentligt
välluktande blommorna af J. Sambac Vahl. (Nyctanthes
L.) beredes en flyktig olja, Oleum jasmini, hvilken
nyttjas som parfym och äfven som ett fördelande,
smärtstillande medel. Liknande olja destilleras
äfven af de gula blommorna af J. officinale L., som
lättare än den föregående odlas i rum. Flere andra
arter äro använda i medicinen. Man må icke förvexla
Jasmin (Jasminum) med "Schersmin" (Philadelphus),
som hör till en helt annan nat. fam. – Jfr Gelsemium.
O. T. S.
Jasmin [sjasmäng], Jacques, fransk folkskald, föddes
1798 i Agen (dep. Lot-et-Garonne), der han utöfvade
perukmakareyrket. Den provençalska skaldekonstens
återuppväckare, besjöng han på sitt fädernemål,
gascogneskan, dels minnen från sin egen ungdom,
dels sin hembygds seder och folklif. I likhet med
de gamla trubadurerna drog han omkring i de bygder,
der hans landsmål kunde förstås, och uppläste för
välgörande ändamål sina skildringar. Franska akademien
tilldelade honom 1852 sitt stora pris jämte en öfver
honom slagen medalj ("La médaille du poète moral
et populaire"). Älskad och firad, dog han i sin
födelsestad 1864. Hans mest
framstående skaldestycken äro samlade och utgifna
under titeln Las papillótos (1835-43; sista
uppl. 1860). T. H.
Jasmineae. Se Jasmin, bot.
Jason. Se Iason.
Jaspis (Grek. iaspis), miner., var hos de gamle
benämning på ogenomskinliga ädelstenar. Numera förstås
med jaspis icke-kristalliserad, af jernoxid och
jernföreningar förorenad, ogenomskinlig, röd, gul,
grön eller brun qvarts. Ofta är jaspis ådrig eller
bandad och benämnes då bandjaspis. Jaspis anträffas
i form af körtlar, inneslutna i flere bergarter,
i konglomerat, som lösa klapperstenar o. s. v. i
Egypten, Grekland, Sibirien, på Harz och i Sverige i
Vesterdalarnas sandstenskonglomerat. Jaspis antager
en vacker polityr och nyttjas till dosor, urnor,
pitschaft o. s. v. P. T. C.
Jasp-opal l. Jern-opal, miner., en varietet af
opal, starkt förorenad af inblandad jernoxid,
ogenomskinlig och af brun till gul färg. Den
förekommer i Ungern, Mähren och Böhmen.
P. T. C.
Jassanan, Parra jacana, zool., hör till underfamiljen
bladhöns (Parrinae) af de sumphönsartade foglarnas
familj och vadarnas ordning inom foglarnas
klass. Fogeln har naken pannplåt samt är svart på
hufvudet, halsen, bröstet och buken, men rödbrun
på ryggen, vingarna och bukens sidor; vingpennorna
äro gulgröna, i spetsen svarta, och stjertpennorna
mörkt rödbruna. Längden stiger till 25 cm. Från
Guayana till Paraguay saknas jassanan icke vid
något stillastående vatten, som delvis är betäckt
med stora vattenväxters blad, på hvilka hon springer
omkring. Emedan hon är allmänt omtyckt, uppehåller
hon sig ofta i närheten af menniskoboningar. För
öfrigt träffas hon såväl i närheten af kusten som
långt inuti landet, äfven midt i urskogarna. Jassanan
lefver af vatteninsekter och deras larver, men äfven
af frön. Att tämja henne lär ej vara förbundet med
någon större svårighet. C. R. S.
Jasso, forntida namn på staden Ajas i Mindre Asien.
Jassy [jasji], stad i Rumänien, fordom hufvudstad i
Moldau, vid Bachlui (biflod i andra hand till Prut)
och vid jernvägen Lemberg-Odessa. Omkr. 90,000
innev., deraf nära hälften judar. Staden har ett
mindre centralt läge än Bukarest, men dess bördiga
omgifningar, granskapet till Prut och Ryssland samt
dess läge vid en stor jernväg hafva gjort den till
en storstad. Dess talrika österländska befolkning
(judar, armenier, zigenare, tatarer m. fl.) gifver den
en halft orientalisk fysionomi. J. har 48 grekiska
kyrkor, 58 synagogor, 1 katolsk, 1 armenisk och 1
luthersk kyrka samt universitet och är säte för en
grekisk metropolit och en katolsk biskop. Industrien
är obetydlig, men handeln, i synnerhet med spanmål,
vin och bränvin, omfattande. – J. omnämnes såsom stad
först i 14:de årh. och blef 1564 (i st. f. Suciava) de
moldaviska furstarnas residens. 1538 ödelades staden
af sultan Soliman och 1686 af Johan Sobieski. 1792
slöts i J. fred mellan Ryssland och Turkiet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
