Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jern. 2. Metallurg. Jernet är den mest använda af metallerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedsmältas till en smälta eller hopvällas till stora
bållar, om färskningen sker i puddelugn (jfr
Puddling). Ur dessa smältor eller puddelbållar
utpressas derefter så mycket som möjligt den i jernet
inblandade slaggen under tunga smälthammare eller
under s. k. puddelklämmor (Eng. squeezers). Som de
i härd beredda smältorna äro mycket slaggfriare än
puddelbållarna, erhålles af de förra en renare och
slaggfriare produkt. Sedan smältan eller puddelbållen
sålunda blifvit hopslagen, sönderhugges den i
mindre bitar, s. k. smältstycken (Eng. blooms) eller
utvalsas till grofva s. k. råstänger. I denna form,
såsom smältstycken eller råstänger, är jernet redan
en handelsvara. Men för erhållandet af den i handeln
vanligast förekommande formen af stångjern uppvärmas
smältstyckena ännu en gång till vällhetta, antingen i
härden eller i en s. k. vällugn, och uträckas derefter
till stänger af hvarjehanda dimensioner, antingen
under stångjernshammare (se Hammare) eller i valsverk;
råstängerna åter sönderklippas vanligen i grofva saxar
till lika långa bitar, hvilka derefter hopläggas till
paket, som insättas i vällugnen och der hopvällas,
garfvas, hvarefter de uträckas i valsverket till
lämpliga dimensioner. För tillverkning af tjock plåt
och i allmänhet af jern med grofva dimensioner äro en
upprepad paketering och garfning nödvändiga, emedan
de ursprungliga smältstyckena och puddelbållarna ej
kunna erhållas tillräckligt stora för det afsedda
ändamålet. Men dessutom vinnes genom garfningen
den fördelen att de ojämnheter, som möjligen kunna
förefinnas i jernet, varda jämnare fördelade och
t. o. m. hårdare jernkörtlar vid de upprepade
vällningarna utsmälta och på vällugnens botten
bilda små färskor, s. k. lupper. Med anledning af
det olika behandlingssätt stångjernet undergår vid
uträckningen skiljer man mellan smidt och valsade
jern. Till utseendet skilja sig dessa deri att det
smidda jernet har en blankare yta, hvarå man oftast
kan se märken efter hammarslagen, då deremot det
valsade jernet vanligen är öfverdraget med en jämn
hinna af glödspån, beroende derpå att vid valsningen
jernet blir färdigräckt vid en högre temperatur än
vid smidningen och derför under afsvalningen hinner
öfverdragas med en tjockare oxidhinna. Dessutom
äro det valsade jernets dimensioner noggrannare än
det smiddas, om ock kanterna mången gång ej äro
så skarpa. Med afseende å beskaffenheten är det
valsade jernet ofta jämnare än det smidda, emedan det
undergått en mera likformig behandling; det smidda
jernet är deremot hårdare i ytan och har en högre
elasticitetsgräns, emedan den sista smidningen, den
s. k. slätningen, sker vid lägre temperatur än den,
hvarvid det valsade jernet är färdigt. En olägenhet,
som någon gång vidlåder smidt jern och är beroende
på ovårdsam behandling under uträcknirigen, är att
jernet kan vara skört på midten af stången. Detta
beror derpå att, sedan den ena änden af stången
blifvit uträckt och den återstående delen af
smältstycket skall vällas,
öfvergången mellan denna och den uträckta delen af
stången, den s. k. halsen, blir för hårdt värmd,
så att jernet der antager kristallinisk textur och
blifver som man säger brändt, en olägenhet, som
dock kan borttagas genom tillräcklig efterföljande
smidning. Det från stångjernshammaren eller
valsverket erhållna stångjernet, ehuru en i
handeln allmänt förekommande vara, kan emellertid
i allmänhet ej betraktas såsom en färdig produkt,
utan såsom ett råmaterial för vidare bearbetning,
hvarför det måste vara tillgängligt i en mångfald af
olika dimensioner. Den vidare förarbetningen, eller
manufaktureringen, sker antingen i smärre, hastigt
gående valsverk eller under mindre s. k. knipphammare
(se Hammare) eller slutligen för hand, hvarvid en
kombination af ett par af dessa behandlingssätt
oftast är nödig för att fullborda de mångfaldiga
former, i hvilka jernet användes. Jernets värmning
för dessa ändamål sker antingen i mindre vällugnar
eller i öppna klensmedsässjor (se Härd). Till
de ofvan nämnda förarbetningarna af jernet efter
uppvärmning kommer ofta en ytterligare bearbetning i
kallt tillstånd med fil, i svarfstol. hyfvelmaskin,
gängkloppa och andra verktygsmaskiner. En annan vigtig
bearbetning af jern, hvilken äfvenledes sker i kallt
tillstånd, är tillverkningen af jerntråd (se d. o.). –
Blästerfärskning är en färskningsmetod af mycket yngre
datum än både torrfärskning och slaggfärskning och
räknar sitt ursprung först sedan midten af 1850-talet,
då Henry Bessemer uppfann den sedermera så ryktbar
vordna och så mycket använda bessemer-metoden, som
grundar sig derpå att starkt komprimerad bläster i
fint fördeladt tillstånd pressas genom smält tackjern,
hvarvid blästerns syre förenar sig med tackjernets
kisel, kol och en liten del af jernet. Genom det vid
dessa föreningar frigjorda värmet erhålles den höga
temperatur, som erfordras för att hålla den slutliga
produkten i flytande tillstånd. Denna den snabbaste
af alla hittills kända färskningsmetoder utföres i
päronformiga, kring horisontala axeltappar rörliga
ugnar, konvertrar (se fig.), hvilka kunna nedstjelpas,
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
