Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernkroneorden (T. Orden der eisernen krone), österrikisk riddareorden - Jernkällor. Se Helsobrunn sp. 1002 och Jernvatten - Jernlegeringar, d. v. s. sammansmälta föreningar af rent jern med andra metaller - Jernlera, miner., en af jernoxid starkt förorenad ler-varietet af brunröd färg - Jernlunden, sjö i Vårdnäs och Tjärstads socknar af Kinda härad i Östergötland - Jernmalmer, bergsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
F. Tecknet bäres i guldgult band med mörkblå
kanter. Orden omfattar tre riddareklasser; riddare
af 1:sta kl. erhålla rang af verkligt geheimeråd,
riddare af 2:dra kl. upphöjas, efter ansökan, i
friherrestånd och riddare af 3:dje kl. i riddarestånd.
Jernkällor. Se Helsobrunn sp. 1002 och Jern vatten.
Jernlegeringar, d. v. s. sammansmälta föreningar
af rent jern med andra metaller, hafva många gånger
blifvit framställda, men hittills ej varit af någon
praktisk betydelse. Deremot hafva legeringar af stål
med andra metaller, såsom aluminium, titan, krom,
silfver o. s. v., tid efter annan mycket omtalats
såsom egnade att bibringa stålet en hög grad af
hårdhet. En legering af stål med krom framhålles nu
för tiden mycket såsom bibringande stålet en ovanlig
grad af hårdhet och torde komma att få stor praktisk
betydelse. C. A. D.
Jernlera, miner., en af jernoxid starkt förorenad
ler-varietet af brunröd färg. P. T. C.
Jernlunden, sjö i Vårdnäs och Tjärstads socknar af
Kinda härad i Östergötland, har en areal af 1,828
har och ligger 8,55 m. öfver hafvet. Genomfluten af
Stångån samt genom en sluss, vid Brokind, förbunden
med den i n. liggande sjön Södra Rungen och genom
ett sund, vid Rimforsa, med den sydligare Åsunden,
ingår J. i Kinda kanals vattensystem. En myckenhet
björkbevuxna holmar och uddar gör sjön särdeles
naturskön. I densamma fiskas, utom mera vanlig fisk,
äfven laxöring, sutare och rudor.
Jernmalmer, bergsv., kallas sådana i naturen ofta
förekommande samlingar af oxideradt jern, som
uppträda i så stor mängd och af sådan renhet, att
de kunna användas till framställning af jern. Med
afseende på sin kemiska sammansättning kunna
jernmalmerna indelas i fyra stora hufvudklasser,
nämligen jernoxidoxidul, jernoxid, jernoxidhydrat
och kolsyrad jernoxidul. Jernoxidoxidulen,
äfven kallad magnetisk jernmalm l. svartmalm,
förekommer vanligen såsom lager eller lagerstockar
i kristalliniska urbergarter. Den har svart till
grå, metallglänsande färg, ger ett svart streck,
då den repas med en knif samt drages starkt af
magneten och är t. o. m. ofta polariskt magnetisk,
d. v. s. att ett på en tråd upphängdt malmstycke
är sjelf en magnet med magnetiska poler. Till följd
af egenskapen att inverka på magnetnålen kan denna
malm lätt upptäckas, äfven då den är täckt af djupa
jordlager, genom användande af s. k. bergkompass,
ett instrument, som består af en vanlig magnetnål,
upphängd på det sätt, att den har rörelse både i
horisontal och i vertikal riktning. Den magnetiska
jernmalmen uppträder i sin största utbredning
i Sverige, Sibirien, Nord-Amerika och Algeriet,
men förekommer äfven i åtskilliga andra land, såsom
Tyskland, Frankrike, Spanien, Mejico och Brasilien. En
stor del af Sveriges vigtigare jernmalmsfält, såsom
Dannemora, Bispberg, Rellingsberg, Grängesberg,
Persberg, Nordmark, Taberg, Gellivare, Kiranavaara,
Luossavaara m. fl., utgöras hufvudsakligen af denna malm.
De flesta af dessa malmfält hafva en mycket stor
utsträckning; i synnerhet
storartade äro de i Lappland belägna, hvilka dock
till följd af bristande kommunikationer ännu ej
kunnat i någon afsevärd grad bearbetas. Så har
t. ex. beräknats, att Gellivare malmfält för hvarje
fots afsänkning skulle gifva en malmqvantitet af
omkr. 943,600 tons, samt att Kiranavaara ofvanför
den kringliggande dalens nivå skulle innehålla den
ofantliga malmqvantiteten af 255,360,000 tons. Ren
magnetisk jernmalm innehåller 72,44 proc. jern; men
i de flesta fall är den mer eller mindre blandad
med bergart, som nedsätter malmens jernhalt, och
hvars mängd och beskaffenhet äro bestämmande för
malmens värde. Jernhalten kan hos olika malmer vexla
mellan 25 och 72 proc.; de svenska jernmalmerna kunna
antagas innehålla i medeltal 50 proc., men Bispbergs,
Grängesbergs och de lapska malmfältens malm äro öfver
hufvud 70-procentiga. Med afseende på bergartens
beskaffenhet hafva de malmer ett stort företräde,
hvilka, såsom Dannemora, Persberg och några flere,
innehålla färdigbildad slagg, d. v. s. att malmerna
utan tillsats af fluss vid smältning i masugnen gifva
en slagg af önskad sammansättning. De flesta malmer
innehålla emellertid mer eller mindre qvartsrika
beståndsdelar, hvarför de på masugnen måste beskickas
(se Beskickning, metallurg.) med kalk. Så mycket
mer värderade äro derför de malmer, hvilkas bergart
utgöres af kalk, och hvilka derför kunna användas
såsom beskickningsämne för andra malmer. Sådana malmer
kallas blandstenar i motsats mot de qvartsrika,
hvilka benämnas torrstenar. Svartmalmerna äro ofta
i större eller mindre grad behäftade med oarter, af
hvilka svafvelkis är deri allmännast förekommande,
hvarför dessa malmer alltid måste underkastas
en skarp rostning (jfr Jern, sp. 1125), innan de
uppsättas på masugnen. I somliga malmfält, såsom
Grängesberget, Gellivare, Kiranavaara, förekommer
apatit (fosforsyrad kalk) i större eller mindre
mängd, hvarför de med denna oart mest behäftade
malmerna varit så godt som oanvändbara, ända tills de
nyligen genom den basiska defosforiseringsmetoden (jfr
Gilchrists metod) fått ett förut ej anadt värde. –
Jernoxidmalm förekommer i olika geologiska system
under tvänne väsentligt olika modifikationer, den
ofta kristalliserade jernglansen l. blodstenen,
som ren håller 70,03 proc. jern, och den i Sverige
sällsynt förekommande, icke kristalliserade röda
blodstensmalmen l. hematiten. Rörande dessa metallers
kemiska sammansättning m. m. se Blodstensmalm. Emedan
bergarten i de flesta fall är qvarts, fordra
dessa malmer ofta 25 till 30 proc. kalk till sin
beskickning, hvarför desamma företrädesvis få
benämningen torrstenar. Jernglansen är i allmänhet
mycket mindre behäftad med svafvelkis än svartmalmen
och är ofta så ren, att den kan uppsättas på masugnen
utan föregående rostning. – Jernoxidhydrat finnes
i naturen af två olika kemiska sammansättningar,
nämligen pyrrhosiderit, Fe2 O3 + H2 O, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
