Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jernvägsstatistik - Jernvägstrafikstaten - Jernåldern, arkeol., kallas den period i ett lands förhistoriska kulturutveckling, under hvilken jernet varit i allmänt bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
draga slutsatser och uppställa principer
till gagn för trafikrörelsens ändamålsenliga
bedrifvande. De vigtigaste föremålen för
all jernvägsstatistik äro emellertid sjelfva
beloppen af det utförda transportarbetet samt
rörelsens finansiella resultat. För att bedöma
transportarbetets omfång å olika bansträckor
för någon viss tidsperiod (år, månad, dag) måste
detta först och främst uttryckas i vissa lämpliga,
konventionelt antagna arbetsenheter. Sådana äro i
den svenska jernvägsstatistiken ton-kilometern,
hvarmed förstås 1 ton gods, transporterad 1 km. väg,
personkilometern, d. ä. 1 person, fortskaffad 1 km.,
tåg-, lokomotiv- och vagn-kilometern, d. ä. 1 tåg,
1 lokomotiv eller 1 vagn, som genomlupit 1 km. väg
o. s. v. Arbetsenheternas summor hänföras sedan i sin
ordning, för att kunna jäm öras sins emellan, till
enheten banlängd (bankilometern). Trafikinkomster
och driftkostnad å olika banor jämföras likaledes
sinsemellan medelst förhållandet till de antagna
enheterna. – Från det utförda transportarbetet,
eller dragkraftens nyttiga arbete, skiljes noga
den döda vigt, som af dragkraften framförts,
och hvarmed förstås sjelfva den rörliga
materielens transportvigt. Denna dödvigt är,
liksom tåghastigheten, hufvudsakligen af betydelse
vid bedömandet af kostnaden för dragkraft samt
spårbyggnadens hållbarhet. Dragkraftens framförda
döda vigt och verkställda nyttiga arbete utgöra
tillsammans hvad som förstås med framförd bruttolast
– Trafikinkomsternas öfverskott öfver drift- och
underhållskostnaden, d. v. s. nettobehållningen,
visar, hänförd till det i en jernväg nedlagda
byggnadskapitalet, jernvägsföretagets rentabilitet,
eller afkastningsförmåga. Driftkostnadens förhållande
till inkomsterna utgör den s. k. utgiftsprocenten. Den
förra vexlade vid de svenska banorna under år 1881
mellan 0,29 och 14,07 (vid statsbanorna 3,94), den
senare mellan 33,6 och 90,5 (vid statsbanorna 58,11). –
I de berättelser, som k. Styrelsen för statens jern
vägstrafik fr. o. m. 1862 årligen afgifvit såsom
"bidrag till Sveriges officiela statistik", finnes
införd en detaljerad statistik för de svenska
statsjernvägarna jämte åtskilliga statistiska
uppgifter för landets enskilda, för allmän trafik
upplåtna jernvägar. Från och med 1878 äro dessa
senare uppgifter, tillökade med totaluppgifterna för
statsbanornas trafik, utgifna såsom ett helt för sig
under benämning "Allmän svensk jernvägsstatistik".
Jernvägstrafikstaten, den under k. Styrelsen
för statens jernvägstrafik lydande personal, som
handhafver liniegöromålen. Denna personal är fördelad
i administrativt hänseende på fyra afdelningar:
byrå-, ban-, maskin- och tra-fikafdelningarna;
i lokalt hänseende åter på sex trafikdistrikt,
af hvilka dock 2, näml. det första och det andra,
hvartdera består af tvänne afdelningar, den öfre och
den nedre. Inom distrikten utöfvas chefskapet för
byråafdelningens personal af en t. f. intendent,
för banafdelningens af en bandirektör, för
maskinafdelningens af en maskindirektör och för
trafikafdelningens af en trafikdirektör. Intendenten,
hvars befattning på förordnande skötes af någon
bland de
nämnde direktörerna, för högsta befälet inom
distriktet och utöfvar derjämte den myndighet med
afseende å distriktets förhållande till främmande
myndigheter och personer, som trafikreglementet
tillägger intendenten. – Enligt den för 1883 af
K. M:t fastställda arvodesstaten få i ordinarie
tjenst finnas: vid byråafdelningen 4 byråassistenter,
2 kassörer och 4 vaktmästare, vid banafdelningen 6
bandirektörer, 24 baningeniörer och bokhållare,
148 öfverbanmästare och banmästare samt 1,347
banvakter; vid maskinafdelningen 5 maskindirektörer,
5 maskiningeniörer, 17 verkmästare och ritare,
6 förrådsförvaltare, 6 verkstadskamrerare,
38 bokhållare, 13 materialvakter samt port-,
kontors- och nattvakter, 233 lokomotivförareförmän
och lokomotivförare, 199 eldare och eldarelärlingar,
14 lokomotivputsare. 37 pumpare och kolvakter,
25 vagnmästare, vagnförmän och vagnputsare samt
119 vagn smörjare; vid trafikafdelningen 8
trafikdirektörer, 7 trafikdirektörsassistenter,
219 stationsföreståndare, 4 stationskassörer,
6 telegrafinspektorer, 436 bokhållare, kontors-
och stationsskrifvare samt telegrafister, 283
öfverkonduktörer, konduktörer och packmästare,
1,232 stationskarlsförmän och stationskarlar samt
70 portvakter, notisbärare, kontorsvakter och
telegrafbud, i allt 4,517 personer.
Jernåldern, arkeol., kallas den period i ett lands förhistoriska
kulturutveckling, under hvilken jernet varit i allmänt
bruk. Vår tid skulle visserligen äfven med skäl
kunna göra anspråk på att hänföras till jernåldern,
men fornforskarna pläga ej räkna denna period längre
än till den historiska tidens början. Jernåldern har
begynt vid olika tider i de olika landen. På egyptiska
minnesmärken från 2:dra förkristna årtusendet ses de
blåa jernvapnen vid sidan af de röda bronsvapnen,
och jernet uppgifves hafva varit kändt i Egypten
redan före nämnda årtusende. I Gamla testamentets
skrifter namnes denna metall redan tidigt (4:de och
5:te Moseb., Josuabok m. fl.). Grekerna på Trojanska
krigets tid skildras af Homeros såsom lefvande i
öfvergångstiden från bronsålder till jernålder. Brons
(i de flesta öfversättningar orätt kallad koppar)
är visserligen den metall, som vanligen nämnes,
då fråga är om vapen, men äfven jern omtalas flere
gånger. Ehuru detta ej bevisar annat än att jernet
var kändt på den tid, då de homeriska sångerna
erhöllo den form, i hvilken vi ega dem, finnas
dock andra omständigheter, som tala för att jernet
var kändt i Grekland åtminstone i början af 1:sta
årtusendet f. Kr. Uti Italien börjar jernet i 9:de
årh. f. Kr. att uttränga bronsen, men det dröjde
ett par århundraden, innan den nya metallen blef
af nämnvärd vigt för de i mellersta Europa boende
folken. Först omkring 400 år f. Kr. visar sig, så
vidt man nu vet, jernet i norra Tyskland, och ännu
för kort tid sedan antog man allmänt, att jernåldern i
Skandinavien ej börjat förr än vid Kristi födelse. De
senaste årens undersökningar hafva emellertid visat,
att jernet framträngt till södra delen af Skandinavien
redan ett par hundra år tidigare. Då européerna 1500
år e. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
