Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salomos vall) till tempelplatsen. Vidare lät han uppföra
en teater efter romerskt mönster och ett rådhus
nedanför vestra sidan af tempelterrassen, der det
nuvarande rådhuset, El-méhkeme, står. Med sina många
praktbyggnader, den höga, af 74 torn prydda ringmuren
och med sina fästen måste J. på Jesu tid hafva gjort
ett storartadt intryck. Gatorna i det inre voro
visserligen trånga och krokiga, men dock försedda
med stensatta gångbanor. Utanför J. låg Betseta
med sina basarer och många af trädgårdar omgifna
villor. Denna förstad blef först efter Jesu tid,
under Agrippa I (34-44), omsluten af en väldig mur,
försedd med 90 torn, af hvilka det förnämsta var det
mer än 30 m. höga Psephinus-tornet på platåns högsta
punkt (784 m. öfver Medclhhafvet). Hvar denna tredje
mur, som enligt några forskare utgör grundvalen för
det nuv. J:s norra mur, framgick är omtvistadt. Vid
stadens förstöring af romarna (år 70) gick all dess
prakt förlorad. Då den åter uppbyggdes af Hadrianus,
intog den hufvudsakligen samma omfång inom en ringmur,
som uppfördes på den förres grundvalar, men indrogs
mot söder, så att den sydligaste delen af vestra
kullen (Sion) och motsvarande del af tempelberget med
stadsdelen Ofel kommo att ligga utom densamma, såsom
ännu i dag är förhållandet. På platsen för Jesu graf
upprestes en staty åt Jupiter (eller Venus), och det
herodiska templet ersattes af ett annat med Jupiters
och Hadrianus’ bildstoder. Trots de följande tidernas
politiska omhvälfningar undergick J:s topografi på
det hela inga märkligare förändringar.
Det nuvarande J. Den resande, som ämnar sig till J.,
har att välja hufvudsakligen mellan tvänne vägar. Vare
sig han kommer norr ifrån – från Beirut eller Damaskus
öfver Nasaret – och från Skopus-kullens topp ser den
på en knapp halftimmes afstånd derifrån belägna staden
utbreda sig framför honom, eller han följt den från
Jafa uppåt Judéens berg slingrande vägen och efter
8-9 timmars ridt uppnått den punkt, der han först
får sigte på Sions stad, framkallar det högtbelägna,
muromkransade, med kupoler och minareter smyckade
J., omgifvet af grönskande kullar och dalar, oliv-
och vinplanteringar, ett sällsamt behagligt intryck,
som fullt harmoniskt kan ansluta sig till det första
ögonblickets, af alla underbara minnen uppväckta
ovilkorliga rörelse. Men knappt har han inkommit
genom Damaskusporten i norr eller Jafaporten i
vester, förrän detta intryck lemnar rum för ett med
vemod blandadt obehag. Det tyckes honom, som om intet
funnes qvar af bibelns J., och i sjelfva verket låter
den lilla moderna staden, med sina små krokiga och
smutsiga gator, på intet vis förena sig med våra
i romantiskt skimmer insvepta föreställningar
om Sions härliga stad. Först när han, så att säga,
trängt igenom all den fysiska och moraliska smuts,
under hvilken de heliga orterna i århundraden legat
begrafna, kan det urgamla J. uppenbara sig för
främlingens blickar. Och ju längre han dröjer i den
på alla vanliga nöjen och förströelser fullkomligt
utblottade staden, dess mer intresse ingifva honom de
ruinerna, och det blir honom slutligen klart,
att den moderna staden i all sin dysterhet,
allt sitt förfall och elände verkligen passar som
slutbild till det storartade tragiska drama, som der
utspelats. Sjelfva den vrångbild af religion, som i
J. öfverallt träder i dagen, den grofva vidskepelsen
och den fanatiska fientligheten mellan alla de olika
religiösa samfunden, och icke minst mellan de kristna
inbördes, gifva det nuvarande J. dess prägel af en i
allas ögon "helig stad", hvilken såsom hufvudsäte för
tre hvarandra bekämpande verldsreligioner uteslutande
inom detta område spelat sin verldshistoriska rol.
J. omgifves helt och hållet af en 12 m. hög, med
34 torn försedd mur, som bildar en snedskjuten
fyrhörning, hvars bägge längsta sidor omfatta
den spetsiga vinkeln i n. ö. Fem portar föra
in i staden. 1. Jafa-porten, af innevånarna
kallad Bab-el-Chalil ("Hebrons-porten"),
midt på vestra sidan; 2. Damaskus-porten,
Bab-el-amud ("pelareporten"), midt på norra sidan;
3. Stefans-porten, Bab sitti Marjam ("Jungfru
Marias port"), på östra sidan, vid tempelterrassens
n. ö. hörn; 4. Magrebin-porten (Bab-el-magaribe),
på södra sidan, och v. derom, likaledes åt söder,
5. Sions-porten, Bab en-nébi Daud ("profeten Davids
port"). I ö. och s. ö. upptages omkr. 1/5 af stadens
hela areal af den forna tempelterrassen, nu kallad
Haram esj-sjerif (se nedan), en rektangelformig, men
icke fullt reguliär platå af qvaderstenar (i medeltal
475 m. lång, 300 m. bred), som, öfverallt höjande sig
öfver den kringliggande marken, med sin ena långsida
bildar nära 2/3 af östra stadsmuren och med en kortsida
nära 1/3 af den södra. Stadens förnämsta gata går
från Jafa-porten åt ö., öfverskridande det numera
igenfyllda och nivellerade Tyropoeon, delar staden i
en nordlig och en sydlig hälft samt slutar nedanför
Kedjeporten, midt på tempelterrassens vestra sida. Den
andra hufvudgatan, som går från Damaskusporten i
n. till Sions-porten i s., skär den förra vinkelrätt
ungefär i stadens medelpunkt. Genom dessa bägge
gator, vid hvilka detaljhandlarna och handtverkarna
hafva sina saluplatser, den s. k. basaren, och hvilka
derför äro till en del öfvertäckta med lätt trävirke,
delas staden i fyra qvarter, hvilka nästan uteslutande
bebos af hvar sin klass af religionsbekännare. Det
största är det muhammedanska i n. ö., dernäst det
kristna l. frankiska i n. v. och det judiska i s. ö.,
der dock äfven de magrebinska (nordvest-afrikanska)
muhammedanerna bo; minst, men tystast och snyggast,
är det armeniska, i s. v. Emedan J. ej har några
källor måste innevånarna hemta sitt vatten ur
de till en del underjordiska cisternerna; dock
finnas två offentliga öppna cisterner, den ena i
den södra delen af det kristna qvarteret, den andra
(den forna Betesda-dammen) vid Stefans-porten. För
öfrigt äro husen särskildt byggda med afseende fäst
vid regnvattnets tillvaratagande. De än platta,
än kupolformiga taken och alla obebyggda delar af
grunden leda regnvattnet till cisternerna. Husen,
byggda af sten, bestå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
