Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalem l. den heliga staden, Palestinas hufvudstad och jordens märkligaste stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursprungligen en af bysantinske kejsaren Justinianus I
till den heliga jungfruns ära uppbyggd sjuskeppig
basilika. Särskildt beaktansvärd är predikstolen,
ett mästerstycke af skönaste träsnideri. Ungefär
i Harams midt, på platsen för alla de särskilda
tempelbyggnaderna, reser sig nu från en särskild
terrass (3 m. hög, 620 m. i omkrets), till hvilken
trappor föra från trenne sidor, J:s skönaste
byggnadsverk, "Klippdômen" (Kúbbet-es-sáchra),
vanligen, men oriktigt, kallad Omars moské (denna
låg nämligen i Harams sydöstra hörn). Klippdomen,
ursprungligen en basilika i rundbågsstil, uppfördes,
enligt arabiska historieskrifvare, i sin nuvarande
form af umajjaden Abd-el-málik i slutet af 7:de
årh. och bildar nu en regelbunden åttahörning med
20,3 m. sida, helt och hållet belagd med fajans-
och marmorplattor i blått, grönt och hvitt samt krönt
med en blytäckt kupol (30 m. höjd, 20 m. diameter),
som hvilar på en med mosaik rikt prydd cylindrisk
underbyggnad. Moskéns fyra portar äro riktade i n.,
ö., s. och v., och de fyra andra sidorna äro försedda
med 7 nedtryckta spetsbågsfönster. Det inre är genom
två koncentriska pelarerader deladt i två 8-hörniga
skepp och rikt prydt med underskön mosaik och gyllene
inskrifter på blå botten af de koranställen, som
handla om profeten Isa (Jesus). Hela platsen inom den
innersta pelareraden upptages af den "heliga klippan"
(Arab. Es-sáchra), ett 2 m. högt, oregelbundet stycke
af sjelfva klippgrunden, "verldens medelpunkt",
den plats, der, enligt traditioner i talmud och
targumerna, förbundsarken uppställdes. Es-sáchra
höljes nu af en dyrbar matta och omgifves af ett högt
galler af smidesjern, franskt arbete från korsfararnas
tid. Liksom vid Heliga grafvens kyrka knyter sig
nästan vid hvarje plats inom Haram en legend:
"Abrahams och Melkisedeks offer", "Jesu fotspår",
"Muhammeds himmelsfärd" o. a. Särskildt egendomlig
är legenden om ett pelarestycke på östra muren. På
yttersta domens dag skall en tråd spännas från denna
sten till Oljoberget; vid hvar sin ände vakta Muhammed
och Jesus, och hvarje menniska skall passera denna
trådbro, hvarvid englarna föra de goda blixtsnabbt
öfver, medan de onda nedstörta i afgrunden. Särdeles
intressant är också den vidsträckta sous-terrainen,
med urgamla cisterner, de s. k. "Salomos stall"
o. s. v. Bland andra intressanta platser i J. är den
1869 åt Preussen upplåtna Muristan ("hospital"), en
stor byggnadskomplex bredvid Heliga grafvens kyrka med
ruiner af kyrkor och kloster från korsfararnas tid.
J:s befolkning utgöres af omkr. 25,000
personer, deraf 4,000 judar, 7,000 kristna,
de öfriga muhammedaner. Judarna äro delade i de
spansk-portugisiska, brunetta sefardim, hvilka
jämte arabiskan tala en förderfvad spanska, och
de blonda asjkenasim från östra Europa. De äro i
allmänhet, i synnerhet de senare, såväl fysiskt som
moraliskt djupt sjunkna och lefva till allra största
delen af den s. k. chaluka (almosor) från Europa,
Rotschilds och Montefiores hospitier samt andra
barmhertighetsinrättningar. De hafva flere vackra
synagogor och
med europeiska gåfvor underhållna skolor. Den
grekisk-ortodoxa kyrkan är den mäktigaste i J.;
hon har en patriark, 17 kyrkor och kloster, skolor
för 200 barn, hospital, tryckeri m. m. Talrikt
representerad är ock den gammal-armeniska kyrkan,
som inom J:s vackraste stadsdel har sitt eget
partriarkat med stora kloster, kyrkor, skolor och
ett förträffligt armeniskt tryckeri. I J. utgifvas
små, obetydliga tidningar på arabiska, hebreiska och
armeniska. Af de öfriga orientaliska kyrkorna har den
koptiska 2 kloster och en biskop, de s. k. syrerna
af den gamla kyrkan (jakobiter) en biskop och
abessinierna ett kloster. År 1847 återupprättades
det 1291 utslocknade latinska patriarkatet, och
församlingen räknar nu 1,500 själar under ledning
af franciskanerna, hvilka officielt representera
Frankrikes traktatsenliga protektorat öfver de heliga
orterna i Orienten. Latinernas förnämsta byggnader äro
Salvatorklostret, med stort hospitium och ett utmärkt
tryckeri, Sionssystrarnas och Josefssystrarnas bägge
hem för flickor (omkr. 320 barn), hospital m. m. Med
latinska kyrkan affilierade äro grekiska katoliker (i
Europa kallade unerade greker) och unerade armenier,
bådadera till antalet obetydande. Föga talrik är ock
den protestantiska församlingen under det af Preussen
och England gemensamt (1840) stiftade evangeliska
biskopsdömet (S:t Jakob). Men högst betydande äro de
dertill hörande milda stiftelserna: Church mission’s
arabiska kyrka och skola, den storartade engelska
institutionen Talitha kumi ("Flicka stå upp!"; Mark. 5:
41) för mer än 100 arabiska flickor, bägge utanför
Jafa-porten, gosshemmet i Hinnomdalen, diakonissornas
(från Kaiserswerth) hospital, andra hospital
för barn och för spetälska, Johannithospitiet
för resande o. a. I administrativt hänseende
hör J. till det 1872 upprättade vilajetet J.,
hvars vali ("guvernör") alltid residerar i J. Dess
närmaste förvaltning handhafves af ett råd, médjlis,
bestående af 4 muhammedaner, 3 kristna och 1 jude,
under en ordförande, som alltid är muhammedan och
har utslagsrösten. Ryssland, England, Frankrike,
Tyskland, Österrike och Förenta staterna hafva
konsulat i J. Handel och industri inskränka sig nästan
helt och hållet till föremål, som stå i samband med
traditionen och kulten, af olivträ från Oljoberget,
perlemor från Betlehem o. dyl.
Bland J:s omgifningar utöfvas förnämsta
dragningskraften af Oljoberget, som utbreder sig
ö. om staden på andra sidan Kidron-dalen, öfver
hvilken vägen leder från Stefans-porten. Berget,
numera sparsamt nog beklädt med olivträd, består af
3 toppar, af hvilka den nordligaste är den högsta
(830 m. öfver hafvet), och den mellersta (804 m.),
det egentliga Oljoberget (Arab. Djébel-et-Tur,
såsom äfven berget Tabor vid Nasaret heter),
ligger midt emot tempelterrassen. Den sydligaste
och lägsta toppen är Mons scandali ("Styggelsens
berg"; 1 Kon. 11:17). Redan omkr. år 600 fanns på det
egentliga Oljoberget en mängd kyrkor och kloster. På
dess öfversta punkt, dit den katolska traditionen,
i bestämd strid mot Luk. 24:50,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
