Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jesuit-orden - Jesuitstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom flere stater redan 1815 och öfvade i det hela
ända till 1859 stort inflytande, men förjagades
till följd af Garibaldis segrar, 1860, ur det då
upprättade konungariket Italien. Den organiserade
dock snart åter ordenshus i Florens, hvarefter
italienska regeringen ryggat tillbaka för dess
upphäfvande. I Spanien återställdes jesuit-orden
likaledes 1815, har derefter flere gånger varit
upplöst (1820, 1835, 1853, 1868), men alltid å nyo
upprättats och på fruktansvärdt sätt hämnats sina
lidna nederlag. Portugal förblef troget sin en gång
fattade position gent emot jesuiterna. 1829 blefvo
de väl inkallade af Dom Miguel, men fördrefvos 1834,
då den konstitutionella monarkien återupprättades. De
hafva dock, utan att vinna något större inflytande,
åter inkommit i Lissabon och några andra städer. I
Österrike tolererades jesuiterna såsom redemptorister
från 1820, fingo 1838 uppträda under sitt rätta
namn, fördrefvos väl 1848, men återkommo snart och
erhöllo genom Österrikes konkordat med påfven 1855 ett
fritt och vidsträckt verksamhetsfält. År 1870, sedan
ofelbarhetsdogmen på vatikankonciliet sanktionerats,
förklarade sig dock österrikiska regeringen icke
längre kunna upprätthålla konkordatet. I Preussen,
särskildt Rhenproviasen, öfvade jesuiterna redan
1827 sina agitationer. Författningen 1850 förlänade
full frihet åt katolska kyrkan och dermed oerhörda
framgångar åt jesuit-orden, men efter det tyska
kejsaredömets upprättande blef densamme 1872 i
Tyskland upphäfd. I det katolska Schweiz vunno
jesuiterna snart stort inflytande, i synnerhet i
Freiburg och Schwyz. Det demokratiska partiets
angrepp på katolska kyrkans rättigheter 1841
föranledde deras högtidliga inkallande i Luzern
1844. Mot det ultramontanska partiets förtryck
reste sig friskaror. Mot dessa åter stiftades
"Das sonderbund", och borgerligt krig utbröt,
efter hvars slut jesuiterna utvisades ur hela
Schweiz, 1847. Dock hafva de ännu en gång, i slutet
af 1850-talet, fått inkomma i Freiburg, Schwyz och Le
Valais. Utan att egentligen ega laglig tillåtelse, men
dock med stöd af de allmänna rättigheter, som genom
emancipationsbillen 1829 tillerkänts katolska kyrkan,
hafva jesuiterna äfven i England upprättat ordenshus,
och de åstadkomma inom den engelska aristokratien
en mängd omvändelser till katolicismen. I Irland
hafva de i skydd af religionsfriheten stadfäst sitt
välde. Äfven i Nord-Amerika ega de många läroanstalter
och i Syd-Amerika hafva de, trots åtskilliga åtgärder
mot dem, förmått bibehålla sig. Det land, i hvilket
jesuiterna i nyare tid vunnit största välde, är
Belgien. Väl måste de 1816 utvandra till Frankrike,
men den belgiska revolutionen 1830 öppnade för dem
åter inträde, och lagen om undervisningens frihet af
år 1831 gaf dem tillfälle att lägga under sig snart
sagdt hela den högre undervisningen i landet. I
Frankrike gafs åt jesuit-orden utan dess formliga
återställande tillfälle till inflytelserik och
vidsträckt verksamhet, då Ludvig XVIII undandrog de
förberedande prestbildningsanstalterna
universitetets inspektion (1814), och ännu mer då han 1816
tillät s. k. missionspredikningars hållande öfverallt
i landet. Fördrifna genom julirevolutionen (1830),
framträdde jesuiterna dock snart åter öppet under
Ludvig Filip. De måste emellertid till följd af en
genom deputeradekammaren föranledd underhandling
mellan franska regeringen och ordensgeneralen 1845
lemna sina förnämsta kollegier, men erhöllo åter
genom lagen om den offentliga undervisningen 1850
fritt utrymme för sin skolverksamhet. Sedan befästes
deras inflytande under det andra kejsaredömet och
förökades ännu mer under den konservativa republiken,
till dess under Jules Grévys presidentskap styrelsen
erhöll en annan riktning och jesuiterna genom
"Marsdekretet" 1880 fördrefvos. Den nyaste tiden har
sålunda i flere land tillfogat jesuit-orden nederlag
af svåraste art. Dock måste alltid ihågkommas,
att jesuiterna veta att dölja sig, att se tiden
an och under motgångar göra hemliga förberedelser
för ny verksamhet. – Jesuitorden räknade 1879
tillsammans 10,207 medlemmar. Högsta antalet synes
hafva varit 22,589 (år 1749) och det lägsta 3,067
(år 1838). Dess förmögenhet ansågs 1872 uppgå till
omkr. 750 millioner kr. – Jfr Hoffmann: "Geschichte
und system des jesuitenordens" (1870), och Huber:
"Der jesuitenorden nach seiner verfassung und
doktrin, wirksamkeit und geschichte" (1873).
J. A. E.
Jesuitstil, konsthist., ett ofta brukadt namn på
barockstilen (jfr Byggnadskonsten), sådan denna
framträdde i jesuiternas kyrkobyggnader, der den fick
sitt mest genomförda uttryck. På detta område voro
jesuiterna tongifvande från 1568 (då kyrkan del Gesù
i Rom byggdes) till inemot midten af 18:de årh.; lösen
var att blända allmänheten och imponera genom hejdlös
prakt. Pittoresk verkan skulle eftersträfvas till hvad
pris som hälst; det organiska i de struktiva formerna
dränktes i en öfversvämning af dekorativa biformer,
hvilka framhäfdes som det väsentliga. Kroklinier
fingo öfverallt träda i de rätas ställe. Snäckor,
musslor, snirklar, klängande löfverk, blomster-
och fruktsnören blefvo genomgående motiv. Man
ställde godtyckligt pilastrar, halfpilastrar och
kolonner, som icke buro någonting, bredvid hvarandra;
vridna, ja t. o. m. inböjda ("sittande") kolonner
förekommo. Mångfaldiga afbrott och förkroppningar
anbragtes å gesimserna. Gafveln var ofta bruten eller
utsvängd. All profilering gjordes synnerligt skarp
för att åstadkomma skuggning. Särskildt kyrkornas
inre utsmyckning åsyftade intrycket af storartad,
upplifvande prakt. Man sparade ej på dyrbara
marmorarter, förgyllning, draperier, hautreliefer,
fristående grupper, moln och änglabyster. Med
plastiken förbands figurmåleri, ofta så, att båda
öfvergingo i hvarandra. Hvalfven kassetterades ej mer,
utan fylldes med fresker, ej sällan med perspektiviskt
målad arkitektur, som tycktes förlora sig i det
oändliga. Trots den storslagna förmåga, som ofta
röjdes i dessa konstgrepp, och trots överensstämmelsen
i alla detaljer är denna stil likväl endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
